I takt med att barns närvaro på nätet ökat och krupit ner i åldrarna har även tyvärr sexeullt ofredande flyttat med. Därför har en forskargrupp vid Högskolan i Skövde tagit fram spelet ”Djurparksgömmet”. Ett spel vars syfte är att göra spelande barn i åldrarna 8 – 10 år medvetna om risker som finns på nätet och förebygga dem.
Gruppen bakom spelet består, förutom av projektledare Tarja Susi, av ytterligare fem forskare på Högskolan i Skövde – Niklas Torstensson, Mikael Lebram, Per Backlund, Ulf Wilhelmsson och Marcus Toftedahl.
Vi fick reda på lite mer genom vårt samtal med Tarja Susi, lektor i kognitionsvetenskap.
Övre redan från vänster, Marcus Toftedahl, Niklas Torstensson, främre raden från vänster Per Backlund, Tarja Susi, Mikael Lebram. Saknas i bild, Ulf Wilhelmsson. ©Högskolan i Skövde
Hur startade projektet med spelet ”Djurparksgömmet” ?
Det började med att Ulla Lemberg på stiftelsen Change Attitude funderade över om man inte kan använda dataspel i någon form som ett hjälpmedel för att förebygga sexuell grooming på nätet. Vi nappade på den här idén och vi fick finansiering från Sten A Olssons stiftelse för forskning och kultur. Då drog det igång ett projekt.
Började det då som dataspel och blev sen kombinerat med brädspel?
Det började med att vi analyserade chatt-loggar ifrån forum på nätet. Vilket är världsunikt. För det finns ingen tidigare forskning där man tittat på autentiska loggar. Men genom vårt samarbete med rikskriminalen[som det hette tidigare] och kamrat.com så fick vi ut loggar som vi analyserat för att se vad som händer i en grooming process. Det tog vi sen fasta på då vi utvecklade spelet. För att sen komma fram till en spännande spellösning som ska vara intressant för målgruppen åtta till tioåringar, tänkte vi att vi vill ha något konkret där man gör något med sina händer. Då tog vi ett klassiskt brädspel och kombinerade med en surfplatta. Till detta använder vi AR-teknik (Augmented Reality), så kallad förstärkt verklighet, vilket bland annat innebär att om man lyfter upp surfplattan så blir den statiska bilden som finns på spelplanen en tredimensionell värld på surfplattan. Där kan man se vad som finns i den här världen. Och så vitt vi vet finns det inget liknande över huvud taget någonstans, med kombinationen spelbräde, surfplatta och AR teknik.
Är det där man letar efter skatterna?
Ja, precis.
Hur är själva spelet uppbyggt?
Det finns ett tema som är en djurpark. Där gömmer varje spelare en skatt. En kista med pengar. Man använder sig av surfplattan för att gömma sin skatt. Man pekar på ett gömställe. Man har även ledtrådar till varje gömställe. Ledtrådarna har man själv på spelkort och så finns de även i surfplattan. De ledtrådar som man får till sitt eget gömställe ska man vara rädd om så inte nån annan får reda på dem och kan komma åt din skatt. Sen i spelet så kommer det chattliknande meddelanden som försätter spelarna i situationer där de får välja om de ska avslöja en ledtråd eller inte.
Men meddelandena har ni lagt in från början, det är inte de andra spelarna som gjort det?
Nej, de finns i spelet. Det är valsituationer. Ska jag lämna ut en ledtråd eller inte? Meddelandena bygger på de chattloggar vi analyserat. Vi har sett att det finns vissa mönster i de här processerna. Vanligt förekommande i en groomingprocess är smicker, mutor, tjat och hot. Vilket vi tagit fasta på för att skapa olika spelhändelser. Det skapar eftertanke och väcker reflektioner vilket vi vill ha för att följa upp i ett efterföljande samtal efter spelandet. Jag vill bara flika in, då vi nu nämner tjat och hot, att i själva spelet så finns inget som är olämpligt innehållsmässigt eller på något vis är skrämmande.
Utan man har försökt att få det att bli likt det som kan hända på nätet?
Ja för syftet är ju att skapa situationer som man sen i ett samtal kan överföra det till andra situationer där de kan känna igen sig. Till exempel i sociala medier.
De ska inte vara så godtrogna mot dem som de inte vet vilka de är?
Nej, det som är lite problematiskt idag är att unga skapar sig väldigt mycket kontakter via nätet. Och har man haft kontakt med någon ett tag så har man en ”kompis” på nätet. Sen att kunna avgöra om det är en pålitlig kompis eller vem är det jag egentligen pratar med kan vara jättesvårt för yngre barn.
Det kan nog var liknade för vuxna med Facebook och annat misstänker jag.
Visst. Vuxna kan även de bli lurade. Man tror man har en ärlig vän i andra änden men det vet man ju inte. Så spelets uppgift är att få dig att ställa frågan, vad händer om jag lämnar ut information om mig själv? Medan spelet rullar på så kommer de att märka att den information som jag lämnat ifrån mig kan bli tillgänglig för alla som spelar. Genom spelet gör man en konkretisering av vad som kan hända på internet. Det är viktigt för unga barn att de får egen erfarenhet här och nu så de kan se konsekvensen av de val som jag gör.
I spelet är det värsta som kan hända att dina motspelare vet var din skatt finns medans det på nätet, så kan de bilder du lämnar ut vara åtkomliga för hela världen.
Ja, precis. Själva läromomentet ligger i samtalet som följer efter spelandet. Varför blev det som det blev?
Nu finns det ju även de som är äldre än tio år som ställer till det för sig på nätet. Kommer det bli någon version av spelet som riktar sig till dem?
Spelet kan anpassas för lite äldre barn. Men det är ingenting vi gjort i dagsläget. Anledningen till att vi riktar in oss på åtta-, tioåringar är för att risken att bli utsatt för sexuella angrepp kryper ner i åldrarna. Ju yngre man är desto svårare kan det vara att hantera det här med till exempel hot. Vi tänker att när man kommer upp i tolv, tretton, fjorton år så kan man redan ha blivit utsatt för den här typen av manipulationer. Så det är lite att förebygga innan det händer.
Kommer spelet bara att rikta sig mot institutioner då det är tänkt att följa ett samtal efter?
Vi vill få ut spelet på skolor. Där kan man nå ut till fler och det är tänkt som ett pedagogiskt verktyg för att öka riskmedvetandet. Det som kommer i nästa steg är att vi ska ta fram ett metodmaterial som lärare kan använda i den efterföljande diskussionen.
Säg att det under spelets gång kommer fram att något barn blivit utsatt för grooming…
Därför är det viktigt att spelandet sker i en kontext där man kan ta om hand om eventuella händelser som kommer upp. I skolor finns det skolsköterskor, kurator och psykologer osv.
Foto: ©Högskolan i Skövde
Finns det andra förebyggande verktyg?
När man talar om förebyggande åtgärder för barn och unga så finns det egentligen inga spel utan det finns i huvudsak text som innehåller goda råd och förmaningar. Men det blir lite för abstrakt för yngre barn. I spelandet får de en konkret erfarenhet.
Förutom målgruppen har ni testat spelet på andra?
Vi har testat det här spelet med andra människor som genom sina yrken kommer i kontakt med företeelsen grooming. I Nationella operativa avdelningen [polismyndighet] sitter Jörgen Lindeberg som är sammanhållande på riksnivå i den här typen av utredningar. Han var väldigt positiv till spelet. Ulf Dalqvist som sitter på statens medieråd som forskningsansvarig tyckte att detta var otroligt intressant. Båda sa att det behövs den här typen av verktyg.
Det intressanta med målgruppen är att i den åldern så börjar de lära sig att skriva och läsa. Och därför blir de sociala medierna intressanta. Det är en del i ungas vardag.
Tror du vi som föräldrar är för dåliga att se vad våra barn gör på nätet?
Många gånger har föräldrar för dålig koll på vad deras barn gör. Det som saknas är samtal mellan vuxna och barn. Det betyder inte att vuxna ska se allt vad barnen gör. T ex allt som de skriver, för barn behöver sin privata sfär. Däremot behövs ett samtal där de kan säga var de har sina konton på olika medier eller att de kan vända sig till sina föräldrar och tala om i fall att det händer nånting som de tycker är obehagligt.
Sen kanske man som förälder ska varna sina barn för farorna på nätet?
Man ska vara realistisk och ta upp vilka risker som finns. Vad som kan hända. Och framför allt att barnen kommer och berättar om det händer något obehagligt. Om man blir utsatt för kontakter av ett oönskat slag ska man polisanmäla det. Även om inte alla anmälningar leder vidare till utredningar så kan det vara så att någon systematiskt kontaktar unga. Så anmälan är viktig.
Är det tänkt att spelet ska släppas utanför landets gränser?
Det har vi inte tänkt på än men det är fullt möjligt. Det finns inget som hindrar att vi översätter det till ett annat språk utan det man måste göra är att ta hänsyn till ungas kultur ser ut i det landet man då riktar sig till. Så man anpassar det som eventuellt behövs.
