Adolphson & Falk har spelat ihop i ett halvt sekel

Tomas: Precis. Nu ser vi fram emot att peaka!

Anders: Det kan man absolut säga. Är man lyhörd när man läser texterna så finns det absolut samband med var vi befinner oss just nu. Det är inga tonårs kärlekstexter.

Tomas: Det är reflektioner på ett annat sätt.

Anders: När man spelar in sånger eller texter så kan man gärna vara lojal mot sin ålder. Det finns lite olika exempel inom skivbranschen hur man hanterar det där, men vi är stolta över vår ålder. Stolta över vårt liv och då kan vi med gott mod skriva om det också.

Anders: Det har jag lärt mig nån gång också, jag jobbar som arkitekt normalt , att efter fyrtio så ändrar man sig. Man är ganska explosiv, man kommer på en idé och så genomför man den direkt när man är yngre, runt 20, 30 år. När man blir äldre har man hela tiden en benägenhet att värdera det man gör, det explosiva gör man och sen värderar man det.

Tomas: Man går från sprinter till långdistansare.

Anders: Frågan blir om jag ska jag ta det lugnare det här varvet eller ska jag dra på. Man blir sin egen recensent. När man är yngre tar man ett beslut direkt, det här kör vi på. Det är en intressant utveckling. Tydligen är det många konstnärer och författare som upplever samma fenomen.

Tomas: Det kan också handla om att man får nån slags överblick över situationen på ett sätt som man inte har när man är rookie i branschen och då vilar man lite, tänker efter vad det är för bäring på olika saker och då blir det ett annat beteende.

Tomas: Jo, men nånstans så kommer man ändå att trivas med det som man har gjort. Det är inte så kul om du gör nånting och så trivs du inte

Anders: Men om nån säger det där blir jättebra, gör det där så kanske man inte blir övertygad själv om det . Nånstans måste man värdera såpass mycket att man trivs, kan stå för det . Det är lite grand där det ligger. Om man inte tycker om det man gör så kan man med åldern i ryggen avbryta. Är man yngre så kanske man hinner göra färdigt innan man märker det . Det är ungefär som att läsa böcker. Man läser ut en bok som man tycker är dålig. Finns säkert många böcker här i världen som är bättre än en dålig bok som man har råkat ut för. Det tog lång tid i mitt liv innan jag inte fullföljde en bok. Jag har alltid tyckt att har jag börjat så ska jag läsa ut den. Det har jag slutat med.

Tomas: Man förändras på nåt sätt . När man har kört i branschen så länge som vi har gjort så finns det nån sorts repetition i det också. Man känner igen vissa saker och då blir det inte nyhetens behag, utan det blir igenkännandets glädje eller förtvivlan. Så det gäller att hamna på rätt sida där. Det kanske är det som gör att man ibland värjer sig när man är äldre. När man är ung kastar man sig in i det vilt.

Anders: Man hoppar från tian och ser hur det går. Andra har ju kommit ner, då bör jag också göra det. (skratt)

Tomas: I det här jobbet med musik som vi har så ingår det alltid nån typ av värdering av sig själv (självkritik, självrannsakan). Det måste man ha annars kanske man inte når dit man vill. Det måste man ha även när man är yngre.

Anders: Vi har spelat många år ihop som du vet, men en grundförutsättning för att ha gjort det de sista decennierna och kanske fortsättningsvis också är att det är trevligt. Vi måste inte se det som något nödvändigt eller kompromissar inte med det som vi inte tycker är så kul. Då tackar vi nej. Det gör man kanske inte när man är ung och inte kan nåt om branschen. Då hoppar man på allt för att exponera sig, synas och skapar mycket. Det där har vi växt ifrån nu, så det händer då och då att vi tackar nej eller avstår från att göra saker som vi känner att; ah det där behöver vi inte.

Anders: Inte överdrivet. Vi har befunnit oss väldigt nära det, men dem som vi jobbat med har alltid varit mer intresserade. Vi har haft hjälp. När vi höll på mycket med synten så var det en som heter Greg FitzPatrick som var vår synthguru. Han jobbade upp arrangemangen under vårt överinseende. Man måste vara intresserad av det, men han var den som var kunnig i det. Tomas och jag är inga föregångare när det gäller att vara i teknikens framkant när det gäller oss själva, däremot så har vi haft turen å jobba med sådana som ligger där. Det har gett tillbaks.

Tomas: Tvärtom så kan man säga att vi visste knappt om vad en synt var när vi träffade på Greg i början. Hade aldrig spelat på någon heller. Vi betraktar oss som singer song writers med en gitarr på magen , så det här blev en addering till vår ljudbild och våra sånger och så där. Det var aldrig så att vi spelade på de här syntarna utan det fanns de som gjorde det betydligt bättre.

Anders: Men vi var så att säga en del i en produktion. Det är som vanligt i såna här jobb, det är samarbeten, man bjuder in musiker, man har en idé om vart man vill. Sen finns det en del grymma typer som Stevie Wonder, som gör allt själva. De flesta måste träffa andra som är duktiga.

Tomas: Ju äldre man blir, desto bättre blir man, så vi kanske kommer dit. (skratt)

Anders: Nej. Folk tror ju det, men så är det inte. Det ger inte dem mängderna. Vi brukar säga att man kan få en bra sommarsemester varje år för de pengarna. Ungefär där ligger det. Greg FitzPatrick växte upp i Hollywood. Hans mamma och pappa jobbade inom filmindustrin. Pappan kände han som skrev Rudolf med röda mulen och enligt rykte så kunde han leva på den. Det är väl den och White Christmas. Vi har en för liten geografisk utbredning

Tomas: Det är en lite större marknad med engelsk text. (skratt) Jag blev uppringd vid nåt tillfälle av en journalist som frågade om även mina barn kunde leva på den. Att jag kunde det var självklart.

Anders: Men det är lite fel antal på nollorna på pengarna. Däremot som låtskrivare är det uppmuntrande att ha en låt som blir en hit varje år. Det är ganska udda. Den slår till varje år. Det är häftigt.

Anders: Den första gjorde vi som musikkonsulter, kan man säga, åt radioprogrammet Eldorado. Vi skrev specialmusik till det programmet. Sen var det Kjell Alinge (programledaren) som önskade sig en jullåt. Då skrev vi den och spelade in den i en vanlig radiostudio. En väldigt enkel talstudio. Lars-Göran Nilsson gjorde tracket med den här basen som går och lite rytm. Sen spelade vi sound on sound på det där gamla goda sättet med rullbandspelare. Sen gick han ner i radioarkivet och rotade upp lite gamla julsånger. Väldigt enkel gjord. Vi trodde inte att den skulle spelas mer än en gång. Sen spreds sig den där som en löpeld.. Den blev intressantare och intressantare. Sen började vi i studion med plattan Över Tid och Rum och då sa vi att nu gör vi en nyinspelning. Vi använde precis samma ingredienser, vi gjorde om det bara. På 24 kanaler i en riktig inspelningsstudio. Så att det är en sån liten uppgradering som har skett. Så den är ifrån 1984. Man kan kanske kalla första versionen för en demo.

Tomas: Vi försökte göra den exakt likadan. Fast med bättre kvalité på allting. Det finns folk som vill ha den som bakgrund i reklaminslag både i radio och TV, men det har vi tackat nej till. Vi tycker den ska vårdas i sitt eget liv, sin egen skepnad.

Anders: Jajamän. 1979 var det. Om vi träffades 1968 så var det elva år efter. Vi gjorde vårt första album 1977. det gavs ut 1978. det låg på märket Decca. Sen ville de testa att komma in på melodifestivalen, så då skickade vi in en låt och kom med. Vi tävlade mot Magnus Uggla, som vi slog med råge. Han kom sist. Ted Gärestad vann, Ledin tvåa, Eva Dahlgren trea. Så det var ett gaska hett gäng som spelade. Det var kul, men det räcker med en.

Tomas:Lite grand har vi gjort det. Framför allt melodier. Det var så vi kom in i branschen på 70 talet. Vi kom i kontakt med olika radioproducenter. B la demonen Anders Burman, en producent vid namn Curre Peterson som var stor med Anita Lindblom och Lill lindfors på den tiden. Han hade kontakt med en vissångerska som hette Barbro Hörberg. Hon skrev intressanta och bra texter, men hennes melodier tenderade att bli väldigt likartade hela tiden. Så han skickade ut hennes låtar till olika tänkbara kompositörer. Till b la oss och vi fick prova att skriva melodier till hennes texter då. På hennes stora album ”Med ögon känsliga för grönt” har vi med tre sånger. Det var vår entrébiljett till branschen. Vi kände lite avstånd till det då och hon var väl femton, tjugo år äldre än vi. Hon hade livsreflektioner som vi inte stött på i våra yngre liv. Men nu ser vi saker i de texterna som vi inte anade då. Och på vårt nya album har vi tagit upp en av låtarna som illustration till vår karriär. En av de första låtar vi gjorde. Den finns med som sista låt på albumet. Som ett litet tidsdokument över våra första stapplande steg. Det finns ytterligare med en gammal låt som fanns på första albumet som heter Tensta Torg. Det är också med för att visa vad vi gjorde när vi var små.

Anders: Vår tanke var att vi skulle skriva mer åt andra, men ganska snart blev vi egna artister. Och på den vägen är det. Vi har försökt nån gång att göra musik till andra, men det har aldrig blivit något stort. Vi blev större med oss själva.

Anders: Speciellt i november och december kommer vi vara ute å åka med ett brokigt gäng. De vi spelat ihop med under tio, femton år. Sen har vi fått med oss Greg FitzPatrick , så vi har syntar och prylar med och lite andra hyss. Men framför allt blir det en återblick med syntlåtar eller våra låtar iklädda syntbakgrunder . Vi har just börjat välja ut vilka låtar vi ska spela på ett eller annat sätt. Det ska bli jättekul.

Anders: Den kommer garanterat vara med. Och Mer Jul kommer att vara med.(skratt)

Anders: Vi lägger in det med. Det blir mycket synt eftersom vi har Greg med oss. Men det blir akustiska inslag. Eller ska man säga nedslag

Tomas: Vi har spelat med en viss sättning i tio år. Med piano, dragspel, kontrabas och Anders och jag på akustiska gitarrer. Nu har vi trummor med också. När vi har varit ute och spelat har det varit våra egna låtar som vi spelat. Vi spelar aldrig några covers. Vi kommer att balansera ihop det med det ordinarie bandet och en del kommer att vara med synt. Men det kommer även vara nån enstaka låt med bara varsin gitarr. För att visa hur saker och ting kom fram och föddes ursprungligen. I låtskrivarmiljö vid köksbordet och det kommer sammanfalla med att vi kommer att berätta en hel del om vår musikkarriär.

Anders: Det blir premiär i Karlstad 28 november.