Thomas Petersson har kul på och bakom scen

Det är lite blandade känslor. I bland är det skönt. Jag har haft många regissörer själv när jag har spelat fars och de är väldigt nervösa när det är dags, men här var skönt för här var det en föreställning som jag skulle göra som Malte vill ha det. Plus att jag hade sånt förtroende och visste att han var såpass långt framme så det här skulle bli bra. Det var rätt skönt när det var premiär, man kunde bara sätta sig, njuta och åka med.

Nej, det har jag inte gjort. Jag har hållit på med teater till och från från 1998. Så jag vet vad det innebär att regissera och då jag haft extern regissör eftersom jag spelat själv . Jag har varit sugen på att regissera,men aldrig känt att det är något jag måste göra. När jag spelar själv så har jag ofta bearbetat och översatt manus, så då vet man ioch för sig hur pjäsen ska vara men jag har aldrig tänkt mig nån karriär som regissör. Men det var kul att göra det.

Jag har väl alltid varit lite av klassens clown och tyckt om att göra folk glada. Det kan man spåra långt tillbaka, till småbarnsåldern. Jag började spela amatörteater 1982 och gick kurser var och varannan kväll, bodde mer eller mindre på Halmstads ABF- Teater samtidigt som jag jobbade 100% som traktormekaniker. Sen började det ploppa upp tillfällen att göra lite shower och kul grejer. Sen en vacker dag 1989 så började jag köra stand up comedy. Adde Malmberg den stora stjärnan den kvällen och han ringde mig dagen efter en föreställning och en vecka efter det hade jag varit i både Malmö och Stockholm å kört stand up. Sen känner du säkert till resten.

Ja de första åren. Det var väldigt roligt men nervöst. Ju mer man höll på ju mer nervös blev man. Så ett tag var det rätt jobbigt. Jag började med mental träning, visualiserade ett mål. Sen började jag tänka på att jag har ju roliga grejer och att tänk vad publiken kommer att skratta. Genom detta kunde jag jobba bort den negativa nervositeten så att det istället blev mer en positiv laddning. Ibland kan det vara nervöst när man ska vara på ett företagsevent eller liknande, men det är inte det samma som scenskräck. Men man ska inte gå ut på scenen och känna sig oberörd.

Ja. Det är därför jag alltid har kört bil till och från mina föreställningar. Dels tycker jag att det är skönt att få sova i sin egen säng, men också att få komma ifrån stojet och stimmet. När man sen sitter i bilen så använder jag första timmen till att både njuta av segerns sötma och samtidigt gå igenom vad som inte gick så bra och varför det inte gick så bra. En liten självdiagnos eller analys. Man ska njuta av det som gick bra, men inte bli för nedslagen av det som inte gick så bra. Sen packar man ihop och knyter den säcken. Sen är det passerat.

Det är det som är det sjuka. Om du gör en fantastisk kväll, då fungerar den som en måttstock för dig. Om du har en kväll när 97% av alla skämt funkade, vilket är ganska ovanligt, sen en kväll är det bara 85% som funkar. Men de som sitter i salongen märker inte att det fattas 15%. men då är man inte riktigt nöjd. Man får inte tala om för publiken att man tyckte det var en mindre lyckad kväll. Man får vara nöjd fast det inte alltid är hundra. Men man ska alltid leta efter den där optimala kvällen.