Maria Lithell skriver musik med budskap

Jag har jobbat med många fina musiker som exempelvis Christian Kjellvander och Fläskkvartetten på mina tidigare album. På den här skivan samarbetade jag med en stråkkvartett som heter Vindla. Jag var på turné med dem i Småland och Skåne i samband med att jag släppte min förra platta, Tides. Så det kändes kul att fortsätta jobba med dem. Sedan är det ju så att är man en ensam låtskrivare och sångerska som jag så kan det kännas bra att samarbeta med samma människor igen. Jag har ju inget band. Det kan göra det lite komplicerat för mig att spela live då jag har så många musiker involverade på mina plattor. Så det var därför jag bestämde mig för att jag skulle samarbeta med samma stråkkvartett på denna plattan för att få det lite mer sammanhållet.
Sedan har jag samarbetat med gitarristen och ljudteknikern Jerker Eklund på alla mina fyra skivor. Så det är ett långt samarbete som känns väldigt kreativt och roligt. Vi funkar bra ihop och jag kan känna mig avslappnad och kreativ i studion och inspelnings-situationen, vilket är viktigt.
Annars medverkar andra fina musiker också som är frilansande inom nutida konstmusik – Magdalena Meitzner, slagverk, Linn Persson, saxofon och Anders Matell, fagott t ex. Eftersom jag gärna blandar in klassiska instrument i mina arrangemang så är det kul att ta in musiker som normalt sett spelar klassisk musik då de inte har några direkt förutfattade meningar om hur det ska låta. Mina arr är dessutom ofta noga utarbetade och nedskrivna på noter så då går det fort och lätt med folk som är duktiga och notläsningskunniga.

Det har ju pratats och skrivits väldigt mycket om att polarisarna smälter, på sista tiden, och att den globala uppvärmningen märks tydligast vid polerna. Isbjörnen har ju blivit lite symbol för detta då den är hårt drabbad. Jag har en kompis som är fotograf och som har varit på Svalbard nyligen. Han fotade denna helt fantastiska bild på en polarräv så jag frågade om jag fick använda mig av den. Eftersom två av låtarna handlar om global uppvärmning och girighet på jordens resurser, tyckte jag att den passade.

Definitivt! Det här är nog det mest politiska album som jag har gjort tror jag.

Det är som du säger, inte partipolitiskt. Jag vill ju att så många människor som möjligt ska känna sig berörda och kunna identifiera sig med min musik så jag försöker vara så allmänmänsklig som möjligt i mina texter. Jag har dock kanske en värdegrund som mer drar till vänster än till höger då jag tror på solidaritet och medmänsklighet.

Ja. Jag skrev en kammaropera (Kassandra) för några år sedan (2012) som handlade om Högmod. Jag började oroa mig för det här med global uppvärmning redan då. Operan handlade om det. Jag utgick från den grekiska myten om Kassandra som har förmågan att se in i framtiden samtidigt som ingen tror på henne. Lite som att ingen har lyssnat på forskarna som varnat för den globala uppvärmningens konsekvenser i flera år nu. Handlingen i operan utspelar sig i nutid. Kassandra är intagen på ett sinnessjukhus och alla tror att hennes förebud om en undergång är hallucinationer. Ingen tror på henne när hon berättar om att det ska komma en översvämning. Det slutar med att den kommer. I och med denna kortopera började jag fundera kring att jag skulle vilja göra en opera utifrån alla de sju dödssynderna. Men opera är en dyr konstform och det är inte många som vågar satsa på nyskrivet. Jag presenterade idén för några operahus men ingen nappade så jag började tänka att jag skulle göra poplåtar och en skiva i stället. Som det politiska läget är idag känns de sju dödssynderna mer aktuella än någonsin.

Det är kanske därför man är konstnär för att man tänker att musik (eller vad det nu är för konstform man ägnar sig åt) har en förmåga att beröra människor på ett djupare plan. Jag tänker också att jag hoppas att människor ska börja fundera själva. Jag vill inte komma med pekpinnar utan snarare ställa frågor och därmed väcka tanken. Sedan är det så mycket byråkrati i politiken och allt tar så lång tid – så jag tror inte att det skulle passa mitt temperament. (skratt) Men det finns säkert en poäng med att det är en viss tröghet så att inte regler och demokratiska processer ska kunna omkullkastas hur snabbt och lätt som helst. Det är väldigt frustrerande att det diskuteras så mycket om invandring just nu när det finns andra frågor som är så otroligt mycket viktigare och mycket större. Invandring är ett ganska litet problem. Både industrin och sjukvården är dessutom beroende av arbetskraftsinvandring. Min pappa var nyligen sjuk och det var nästan bara människor med invandrarbakgrund som hjälpte honom inom vården. Man kan fråga sig vad Sverige vore utan arbetskraftsinvandring.

Så är det definitivt. Man spär på människors rädslor och får vind i seglen. Sen har vi ju de facto haft stor invandring de senaste åren. Men den kommer garanterat bli ännu större med alla klimatflyktingar om vi inte lyckas bromsa den globala uppvärmningen. Därför är det ju väldigt kontraproduktivt för Sverigedemokraterna att de förnekar att den globala uppvärmningen beror på mänsklig påverkan. De borde vara de mest aktiva miljöförespråkarna om de vill minska invandringen. För mig är det självklart att man ska hjälpa människor som är i nöd. Allt detta handlar låten Endless War om. Kriget som bara pågår. Vapenindustrin tjänar pengar så det finns väl ingen egentlig önskan från deras håll om att krig ska ta slut. Även Sverige säljer vapen. Det är cyniskt men Money rules the world.

Pappa var inom det estetiska och han var lite pionjär när det gäller att ta in modern italiensk möbeldesign i Sverige.

Det är nog girighet. För pengar styr allt. Därför har jag med två låtar om girighet. Högmod brukar ju annars räknas som den största av dödssynderna – kardinalssynd – att man blundar för faktum. Som Trump-administrationen, de känner säkert till saker men skiter i det, helt enkelt. Låten Dinosaurs’ Dancefloor är inspirerad av alla dessa män genom tiderna som är bakåtsträvande och bara kommer och härskar och tar över. Jag råkade vara i USA just under den brinnande valkampanjen innan han kom till makten. Jag blev erbjuden ett konstnärsresidens för att jag kom till final i en kompositionstävling som Detroit Symphony Orchestra utlyste 2015. Då fick jag bo gratis på ett ställe i Wyoming för att jag skulle kunna fokusera på att skriva musik. Det ligger verkligen mitt i USA, och där har man hittat fotavtryck från dinosaurier uppe i de Klippiga bergen.

Det är där lättjan kommer in. (skratt) Vi blir bekväma.

Jag har alltid varit engagerad. Däremot har jag blivit modigare och vågar uttrycka mig tydligare än jag gjorde när jag var yngre. Så det handlar snarare om självförtroende och att man vet var man står när man blir äldre och vågar stå för det. Speciellt som kvinna kanske. Som liten flicka blir man inte lyssnad till i samma utsträckning som en liten pojke. I alla fall inte i min generation. Jag kan uppleva att det finns de som är yngre än mig som är mer försoffade. (skratt) I vårt land har vi det generellt så bra så vi behöver inte kämpa för saker på samma sätt som i vissa andra länder. Det finns en risk i det naturligtvis – att vi tar saker för givet och inte bryr oss. Vi har det bra ändå.

Mina fyra plattor är någon sorts konstpop. Men detta är första gången som jag gör en temaskiva.

Den nutida konstmusiken (eller det de flesta kanske kallar klassisk musik) gör jag alltid till någon annan. Pop är bara till mig själv.

Eftersom jag har sjungit på en hög professionell nivå vad det gäller klassisk musik så måste man upprätthålla det genom att öva. Jag känner att jag är ringrostig och inte på den nivån att jag skulle kunna framföra den musiken som jag komponerar. Känner inte heller att jag hinner och vill det längre. Skrivandet känns viktigare för mig. Pop kräver inte lika mycket övande för att klara av att sjunga.

Det finns otroligt många uttryck inom den klassiska musiken eller nutida konstmusiken. Det är snarare så att man tar hänsyn till den man skriver för. När jag har skrivit för en ensemble i Tyskland som heter ensemble recherche, som är väldigt fokuserad på just nutida konstmusik, då kan jag jobba på ett helt annat sätt med dem och experimentera mer. De är mer öppna för sådant. Nyligen skrev jag ett stycke för musiker i Sveriges Radios Symfoniorkester och de är ju vana vid att spela i en stor orkester som spelar mer traditionsbunden musik.

Det kan ha det, som i operan jag berättade om. Ett stycke som jag skrev för ensemble recherche handlade om den ständiga frågan om huruvida man kan vara förälder och konstnär samtidigt. De har inte alls lika förmånlig föräldraledighet i Tyskland. Det behöver dock definitivt inte vara så att musiken har ett medvetet inbyggt budskap, utan ibland så bär musiken bara iväg med en. Musiken i sig själv får tala.

Om man får en beställning så vet man ungefär hur långt de vill att stycket ska vara. När jag skriver åt mig själv så går jag bara på känsla och låtar de bli som det blir. Låten Mother Earth är sex minuter lång medan första låten är knappt tre minuter. Popformatet i sig gör kanske att det blir lite kortare. För det är så en bra poplåt är byggd. Det är nånstans mellan tre och fem minuter som det lätt blir.

Ja, det är absurt att musik förväntas vara gratis idag då det definitivt inte är gratis att producera den. Jag har jobbat med denna platta i ett helt år, har betalat musiker, ljudtekniker och studiohyra. Sedan ska jag bara lägga ut den gratis på alla digitala plattformar – för det är så det är! Det främjar inte direkt den musikaliska mångfalden när det ser ut så. Inom vilken annan näring skulle det funka? Jag dubbelarbetar för att ha möjligheten att spela in och ge ut mina plattor. Spotify får jag inte ett öre ifrån, om nu någon trodde det.

Jag tror att hela branschen inte riktigt har hängt med i den här ganska snabba utvecklingen som skedde med internet. Nu vet jag att både Skap (Svenska kompositörer av populärmusik), fst (föreningen svenska tonsättare) och Stim (Svenska tonsättares internationella musikbyrå) håller på och förhandlar och försöker få till bättre villkor. Det är en ganska hög cut innan man får några pengar över huvud taget från både Spotify och Youtube.

Ja majorbolagen har säkert förhandlat till sig nån deal med Spotify. Man kan komma med på listor, bli rekommenderad eller att bolagen gör reklam för nya releaser. Spotify borde betala ut till upphovspersonen varje gång en låt spelas. Som det är nu främjas inte direkt mångfalden. Jag förstår inte riktigt hur det är tänkt. Fördelen är att vem som helst kan lägga ut sin musik. På så vis är det demokratiskt, men å andra sidan om ingen hittar en där så spelar det ingen roll att man ligger där. Svårt att söka efter en artist man inte vet finns.

(länk till Marias skiva: Seven Deadly Sins )

Jag har funderat på det, men jag har så himla mycket att göra jämt. Så jag har inte prioriterat det utan jag skriver min andra musik som jag tjänar pengar på och jobbar desto mer med det. Fundraising är ganska tidskrävande det med.

Ja och det är Malin Nicander, film, och Marianne Strand, manus, (Camera in Herba) som har gjort filmen.