Bandet The Night Flight Orchestra bildades 2007 av Björn Strid and David Andersson. Redan har de släppt fyra album, trots att flera medlemmar är involverade även i andra band. Med senaste plattan, Sometimes The World Ain’t Enough, i bagaget har de gett sig ut på en Europaturné. Vi fick tag i Björn mellan två spelningar.
Er Europaturné håller på ända till 22 december, hur funkar det om man har familj?
Jag har inga barn, men visst det är svårt ändå. Jag har en förstående flickvän som spelar själv. Så det funkar väl, men sen är det tänkt att vi ska kunna separera turnécyklerna vad det gäller Night Flight och Soilwork så att vi inte gör allt på en och samma gång. Det har hänt så mycket på sista tiden att det är svårt att värja sig. Men det är kul att det händer något. Två aktuella band som får bra kritik.
Hur får man ihop det när bandet består av artister som även spelar i andra band?
Precis! David har samma situation då han är med i både Night Flight och Soilwork, dessutom är han läkare på Danderyds sjukhus och tvåbarnsfar. Han klarar inte av att vara med på lika mycket vad gäller Soilwork, utan får stå över ibland. Vi får ta in en gästgitarrist emellanåt. Så är det när man är i fyrtioårsåldern.
Ert mål har sagts vara att återta sjuttiotalets känsla för det klassiska och melodiösa…
Favoriteran är nånstans mellan 77 till 83. Tycker att då kom det mycket otroligt bra musik. Det fanns en tradition vad gäller låtskriveri, produktion och framförande av låtar. Det har försvunnit lite grand tycker jag. Det har kommit en hel del retro, men det är rotat i det tidigare sjuttiotalet. Zeppelin, Black sabbath och lite såna grejer. Just det sena sjuttiotalet och tidiga åttiotalet känns som om det fattas där ute. Jag tycker att vi förser folket med det, inklusive oss själva, och det är jättekul. Det handlar inte bara om en nostalgitripp utan det är mer en låtskrivartradition som vi för framåt. Tycker vi nånstans låter lite uppfriskande också. Vi har gjort det till vår egen grej.
Foto: Carlos Holmberg
Sen hintar ni med det gamla i era videos och på bilder. Jag gillar den röda cobratelefonen du har på fotot.
Den är väldigt fin faktiskt. Ska man göra en musikvideo är det lika bra att göra det ganska roligt. Det är klart att vi har våra gimicks, samtidigt finns det otroligt mycket allvar och kärlek bakom det här också. Det är trots allt grejer som vi tycker är snyggt. Det är inget ironiskt band på det sättet.
Vem av er skriver text och musik?
David skriver nog mest texter och även mest musik. Sen skriver jag en del, både låtar och texter.
Era fyra plattor har ju kommit rätt så tätt plus att ni har de andra banden…
Med den här orkestern så lämnar vi aldrig riktigt studion. Vi har två killar i bandet som har sina egna studios där vi spelar in allt. Vi har allt vi behöver inom bandet. Producenter och allting. Så vi har tillgång till det när vi vill. Vi samlas gärna när vi har en platta planerad och spelar in några låtar. Det liksom bara fortsätter. En konstant grej, för det är så jävla roligt.
Nu är ni åtta stycken i bandet, är det svårare att få gig när man är så många?
Det har vi inte upplevt hittils. På pappret kanske det inte ser så roligt ut med åtta pers, men sen kollar de upp bandet och så känns det som att det är något ganska speciellt. Här kommer det att levereras en riktig rockshow! Och det tycker jag att vi levererar också . Vi sticker ut. Vi har ett helhetskoncept. Så jag tror att arrangörer sväljer det. De känner nog att det måste vara åtta pers för att framföra det här.
Hur fattar ni beslut om hur ni ska göra i bandet? Är det demokrati eller diktatur?
Det är nog ganska mycket demokrati. Visst ibland så går det undan och då får man kanske gå in och säga ja eller nej. Det är många viljor. Men vi samsas väldigt bra kring själva musiken. Verkar vilja samma grej hela tiden. Kommunicerar väldigt bra. När vi repar eller spelar så nickar alla igenkännande, ja ja. Det finns mycket kunnande bakom och kärlek, sen så kommer alla de här tråkiga grejerna med beslut vad gäller buisness och vilka gig man ska ta osv. Då får nån gå in i slutändan och säga att: ja nu kör vi. Annars så går det inte framåt.
Jag kikade på er Facebooksida under influenser men kunde inte hitta ELO…
Det kanske de borde ha varit. Det där är bara en ändlös ström av band som man kan fortsätta på i all evighet. Men Jeff Lynne är helt fantastisk, vilket geni. Det är ganska kul med din fråga för idag diskuterade vi i bandet om vi till nästa platta skulle ha Lynne som mellannamn på oss alla på plattan. Björn ”Lynne” Strid och så skulle det fortsätta. Så vi får se.
Minns du första plattan som du köpte själv?
Jag kommer inte ihåg vinyl faktiskt. Jag kommer bara ihåg min första CD och det var Hysteria med Def Leppard. Min första kassett var Iron Maidens Number of the Beast. Fast den köpte jag inte egentligen själv utan det var på en bensinmack i Glumslöv i Skåne, byn där jag är född, som min mor köpte den till mig. Jag såg omslaget och blev fascinerad. Var ca sju år gammal. Det är ett starkt minne.
Har du något udda eller kul turnéminne som du kan dela med dig av?
Jag sitter och funderar här. Med Night Flight så har vi gjort en Europaturné och en del festivaler. Det är lite lustigt när vi spelar på metalfestivaler och man kommer där gående i lila kostym och basker, då står folk och stirrar som om de sett ett spöke. Det är ganska kul för man sticker ut på såna festivaler. Men folk uppskattar det väldigt mycket . Det är kul att bryta normerna lite i metalvärlden.
Efter att ni släppt nya albumet med Soilwork i början av 2019, blir det så att ni går från det ena till det andra?
Allting har gått så snabbt och blivit så hypat. Så nu har man två band och hamnat i en situation som man inte trodde var möjlig Vi ska få rätt på turnécyklerna så småningom. Nu är det litte hattande fram och tillbaka. Det blir en Europaturné med Soilwork i januari-februari å så blir det lite Night Flight däremellan . På sommarfestivaler blir det mycket av båda banden Bara hoppas man slipper dubbelgiga på en och samma dag. Det kan bli lite väl jobbigt.
Ni släpper era första skivor med bonuslåtar…
Det blir de två första plattorna. De finns inte tillgängliga på vinyl tidigare. Nu kommer de äntligen ut. Ett återsläpp. Då finns det bonuslåtar också. Det är många som har tjatat senaste åren och frågat varför släpps de inte. Vi har försökt övertala skivbolaget, men de har sagt nej tidigare. Men nu äntligen är det dags!
För ni ligger på ett annat skivbolag nu…
Nuclear Blast har köpt rättigheterna till de två första plattorna. Det är dem som släpper dem på vinyl. Ett format som får många förfrågningar.
