Jakob Samuel har turnerat över stora delar av världen, samarbetat med en mängd olika artister och medverkat i de flesta av våra största TV-produktioner – nu släpper han singeln ”Home”, det första smakprovet från hans andra soloalbum som kommer i höst! Texten på ”Home” är en reflektion över de stora miljöutmaningar vi står inför och hur vi väljer att leva våra liv. Jakob har under många år varit engagerad i miljöfrågor, sitter i styrelsen för Artister för Miljön och är Östersjö-ambassadör i stiftelsen Hållbara hav.
Du kör lite solo igen?
Precis! Vi har jobbat med Poodles i tolv år så att vi kände att vi är klara med det. Det har varit fantastiskt, intensivt och framgångsrikt. Det har varit underbart, men nu kände vi att vi behövde göra andra saker.
Är det ett uppehåll eller är det ett avslut?
Det är ett avslut. Sen så är livet långt och man vet aldrig vad som händer, men det finns inga planer på att ta upp det igen. Det är inte så att vi inte tål varandra, utan det är handlar mer om att vi kände oss färdiga med vår arbetssituation tillsammans.
Du är trummis i botten, spelar du trummor på ditt kommande album?
På min förra soloplatta spelade jag alla trummor själv. Sen har jag skrivit det mesta materialet till Poodles och då har jag spelat trummorna där på det färdiga demot till bandet. Jag har hållit igång mitt trumspelande under alla år, men jag har inte spelat live i professionella sammanhang så mycket.
Så det blir inte som Phil Collins…
Nej. Jag tycker det är underbart och kommer säkert att försöka göra det i olika sammanhang, men Phil Collins är en förebild.
Hur kom det sig att du skrev ihop med Kaj Pousar?
Jag fick ett erbjudande av honom att sjunga in ett par låtar och skriva texter. Testade och det föll väl ut. Samarbetet mellan Kaj, Samuel och mig har varit väldigt bra. Det har varit ett roligt upplägg. Samuel är en otrolig producent som får ihop det, liksom. Så det har varit otroligt roligt att ha jobbat med det här soloprojektet.
Arbetet måste ha skilt sig från när du själv gjorde låtarna åt Poodles…
Jag har alltid samarbetat med väldigt bra producenter och låtskrivare. Då har jag jobbat med material från väl valda personer, så att rent arbetsmässigt har det inte skilt sig så mycket. Det som har skilt sig är att det är två nya personligheter som jag jobbar med, som jag inte kände sen tidigare och det är lite annat musikaliskt tänk. Även om det finns många gemensamma nämnare. Det är alltid små detaljer som blir annorlunda, tack och lov. Det är därför man söker nya samarbeten. Man vill utvecklas, få nya tänkesätt och nya kombinationer. Jag har känt mig väldigt hemma i den processen och det har känts fräscht.
Första singeln Home är en reflektion över miljöutmaningar vi står inför…
Miljöfrågor är nånting som jag brinner för. Min första Greenpeacegala hade jag när jag var sjutton bast. Har alltid varit miljöintresserad och de som har läst mina texter genom åren har nog kunnat förstå det. Det har alltid funnits som en del av min verksamhet och jag har för avsikt att bli ännu tydligare med det framöver. Det är en del av min värld. Som sjuttonåring blev jag vegetarian och sen har det funnits ett hållbarhetstänk i hela mitt liv. Det är ingen uppoffring utan bidrar snarare till min livskvalité. Det har blivit en del av mitt dna.
Det låter inte som sinnebilden av en rocker som man hade förr..
Nej. Jag har nog bidragit med min beskärda del till rocklivet, men på ideologiska och livsåskådningsmässiga sätt så har jag kanske skilt mig från den traditionella bilden av det hela.
På Home har du fått med dig Mats Wester…
Det är en kär vän och en respekterad musikalisk broder. Han är en del av min sociala och musikaliska sfär. Jag har känt honom på avstånd innan han var med i Nordman. De senaste tio åren så har vi umgåtts privat. Vi har varit lite sugna på att sjösätta musikaliska äventyr tillsammans. Jättekul att han kunde vara med på den här singeln.
På din hemsida står det att du mest lyssnar på streamad musik…
Det är en sanning med modifikation. Jag uppgraderade min vinylspelare för nåt år sen. Så det blir ganska mycket lyssnande även på vinyl. När man jobbar med explosiv och superlativ musik till vardags, så har man ett behov att få lyssna till en helt annan genre av musik. Det blir mycket jazz och klassiskt.
Plockar du upp influenser därifrån som du applicerar på din egen musik?
Det tror jag att jag gör. Dock inte medvetet. Jag är uppvuxen med min mamma som var dirigent på Folkoperan, och startade den 1976, och min pappa var präst som lyssnade på sakral musik. Mycket av det finns i mitt musikaliska dna. Emellanåt får jag höra att jag har klassiska influenser i mitt skapande.
Du har fått sjunga ihop med Jon Lord…
Det är något av en milstolpe i mitt liv. Jag fick glädjen att jobba med honom under ett par års tid. Under hans sista år. Vi reste runt lite i Europa och i Sverige jobbade vi med Rhapsody in Rock. Ute i Europa gjorde jag även hans klassiska grejer. Minns när vi hamnade i Prag på en torsdag, repade hela fredagen och sen hade vi konserten på lördagen. Då var det med Prags symfoniorkester som var med. Det blev att man hängde ganska mycket med Jon. Det är bland det finaste jag har fått vara med om. Han var en helt extraordinär person. Inte minst en musikalisk nestor, men även en otroligt fin människa. Inspirerande, respektfull och alltid på väg nånstans. Var som att åka runt med Gandalf.
Hur kom det sig att ni började samarbeta?
Det var Robert Wells som välsignade mig med det. Han frågade om jag ville vara med i Rhapsody in Rock 2009 eller 2010. Det tackade jag jättegärna ja till för det hade varit lite av en musikalisk dröm att få jobba med Robert. Då visade det sig att Jon Lord skulle vara med det året. Jag träffade Jon för första gången på repetitionen. Efter första genomdraget med låtar som t ex Burn, känner jag någon som knackar mig på axeln. Det är Jon som står där och säger: I thougth i heard Ian Gillan sing, i´m twenty years younger already. Thank You! Det är bland de finaste komplimanger jag fått.
Kommer det fler singlar innan albumet släpps?
Jag tror jag hinner med en singel innan sommaren och sen blir det nog en till i höst. Hoppas jag får ut plattan innan årsskiftet. Men det blir nog i november.
Blir den enbart digital eller kan vi få se en fysisk platta?
Därom tvistar de lärde. Säkert nån form av vinyl. Men jag vet faktiskt inte riktigt, jag sitter i förhandlingar nu angående med vilket bolag jag ska jobba med. Jag har såpass mycket fans ute i Europa, Japan och USA, och de liksom svenska fans är intresserade av att ha en riktig platta. Själv älskar jag det också. Speciellt om man får en bra vinylplatta i sina händer.
