Komik och allvar med Lars Classon

Man kan väl säga så här att det finns alltid två sidor av myntet. Det är vår grundtanke med det här. Föreställningens essens är helvetet, det handlar om att det är så lätt att hamna i det. Inte mycket behöver gå emot dig innan du tycker att det är ett helvete. Sen finns det en annan sida, vad är ett helvete och hur illa har man det egentligen?

Tänker mer att det finns olika inställningar till vad du utsätts för. Om man ska ta den filosofiska biten först så har det med hur du förhåller dig till varje sak. Det är det som är vår undergrund till föreställningen. Vi visar detta genom att två personer som lever ganska olika liv, den ene har ett mer ekonomiskt och socialt framgångsrikt liv än den andre och de hamnar på samma biograf. De ser samma film som de båda tycker är så tråkig att de somnar och vaknar efter att alla har gått och vaktmästaren bommat igen lokalen. De kommer inte ut. Den ene känner att han måste ut ganska fort då han upplever att han missar mycket som händer utanför, medan den andre tycker att det är ganska trevligt att få umgås med någon. Två motsatser där den ene tycker att han är i helvetet medan den andre försöker förklara att det finns möjligheter med den här situationen. Killen som vill ut har viss form av klaustrofobi så det är inte bara att han vill ut utan det finns en panik där.

Jag försöker att se det som en fördel. Precis i början var jag lite, fan ska jag genomföras med honom hela livet. Samtidigt är jag väldigt stolt över det som min pappa har gjort och tycker han har gjort mycket bra grejer. Blir jag jämförd med honom så ser jag det som en ynnest.

På nåt vis. Vissa människor kanske får upp ögonen för mig p.g.a. av min pappa och då är det väl bara bra för mig. Sen att han slutade var en fördel.

En lillebror som jobbar i det företag pappa startade och som vi har nu. Farsan är där mycket också och jag skulle kunna säga så här: han är världens bästa anställd för han gör rätt mycket, men får ingen lön. Hela idén med företaget går ut på att vi ska göra saker som vi tycker verkar roligt. Turnén som vi nu gör är en del av det. Vi tror på det och vill genomföra det vi tycker är roligt.

Inte mer än som bollplank.