Vid tidigare besök i Åre har man sett fartfantomerna susa ner för backarna på sina cyklar och tänkt att en dag ska jag prova på det där. Den här gången så var det så dags. När man väl står där på Åres torg så känner man sig rätt så liten i förhållande till berget som tornar upp sig i bakgrunden. Bestämmer mig därför för att ta cykelturen i slutet av veckan för att inte eventuellt förstöra semesterveckan med nån olycka.
Så kommer då dagen när man ska hyra sig en cykel och en guidad första tur. Visar sig att det är inte så svårt att få tag i en cykel då det finns flera uthyrare, men en guide är svårare att få då många konferenser hålls denna helg och många av deras deltagare ska åka downhill. Tänker att då får jag väl hyra en cykel och ge mig ut för backen på ren vinst eller förlust. Blir dock övertalad av frugan att leta vidare efter en guide. Hos tredje uthyraren vi söker upp så får vi napp. De ringer in en guide som kan ställa upp och jag bokar in mig för kommande dag.
Foto: Kirsi Fredriksson
Dagen börjar med att guiden tar mig med till ”platten”, platsen bredvid liften vi ska ta oss upp med, för att visa de grundläggande sakerna som jag måste tänka på. Som att bara pekfingrarna ska ligga på bromshandtagen, hur mycket jag behöver luta mig bakåt när jag bromsar osv.
Sen är det dags att ta sig upp med sittliften. I med cykeln på dess plats och så bär det iväg uppför. På resan upp påminner guiden mig om att när jag ska kliva av liften så får jag ta tag i cykeln och springa av. Sagt och gjort så står man där blickandes nerför backen på spåren man ska åka i. Inte direkt en vanlig landsväg som möter en. Här är det doserade kurvor, stark lutning utför, sten och trädrötter.
Under första turen nedför stannar vi och guiden tipsar och instruerar olika saker att tänka på. Som hur man går in i en kurva och hur man håller blicken för att hamna där man vill bland mycket annat. Vid sista stoppet berättar han att nu är det dags att lära sig att hoppa med cykeln, sen ska man klara sig på egen hand.
Efter några åk kommer man på sig själv med att man trampar faktiskt för att man vill ha mer fart. Inget jag trodde skulle hända när jag satt i liften första gången.
Foto: Kirsi Fredriksson
Efter en dags åkande i Åre bike parks blå och gröna spår är jag rätt så nöjd med dagens insats. Trött, adrenalinstinn, oskadd och säker på att kommer det att bli fler gånger med downhill i Åre.