Bakom tidskriften Kulturopportunisten står Petronella Simonsbacka som utgivare. Hon har även gett ut Jonny Källs debutroman ”Mentalaren”. Den ges ut 100 handbundna exemplar som säljs av utvalda bokhandlare i Göteborg. Det är Petronella som bundit in boken. Vad driver henne och hur ser hon på sin tidskrifts framtid?
Med tanke på din tidskrifts namn, vad lägger du för innebörd i ordet opportunist?
”Opportunist” är ett fult ord i kultursammanhang, lite provokativt, men jag ser ”opportunist” snarare som en människa som försöker ta chanser eller en småföretagare som försöker vara vinstdrivande – egenskaper som är bra för kulturutövare att utveckla. Jag har själv alltid varit en ganska utpräglad idealist, men behöver verkligen utveckla min opportunism. Och det är jag nog inte ensam om bland kulturutövare.
Säljs din tidskrift nånstans? Hur ofta ges den ut?
Det utkommer med fyra nummer om året, säljs ännu inte någonstans och letar fortfarande sin fysiska pappersform utanför Kulturopportunisten.se. Första pappersnumret gjordes på min laserskrivare i juni förra året och jag var nöjd med innehållet, men inte utseendet på tidskriften. Den såg ut som ett fanzine från 1980-talet. Så jag kommer att göra om samtliga fyra nummer från 2019 och datera upp materialet så de utkommer på nytt i pappersform under 2020. Eftersom jag studerar på HDK nu har jag tillgång till bättre utskrifts- och tryckmöjligheter, vilket förhoppningsvis gör tidskriften betydligt snyggare. Jag fortsätter tills jag är nöjd, men vet inte hur lång tid det tar. Jag är också medlem i Tidskriftsverkstaden i Göteborg och diskuterar med mina tidskriftskollegor så ofta jag kommer åt om vad jag kan göra för att nå ut bättre. Det är svårt för alla och ett särskilt stort problem när man är ny, men problem är till för att lösas. Den enkla lösningen hade förstås varit att nöja sig med att vara en ren nätprodukt. Det är billigt och effektivt, men jag gillar verkligen papper …
Foto: Petronella Simonsbacka
Det sägs att tidskriften har en bred syn på kultur, vad innefattas?
Alla former av konstnärlig verksamhet och uttryck, samt allt som finns tillgängligt på bibliotek och museum i princip, även om en utställning skulle handla om robotar, mattematik eller döda kroppar. Exempelvis.
Du har valt att ge ut Mentalaren i handbundet format, var fick du den idén ifrån?
Jag tror att min längtan efter det extremt analoga är en reaktion mot att jag lever mitt eget författarliv helt digitalt. Jag skriver för ljudboks- och eboksmarknaden, vilket många gör idag och förmodligen ännu fler författare kommer att göra om några år, och jag saknar känslan av papper mellan fingrarna. Dessutom bor jag i Majorna och det slog mig en dag att, varför inte? Här runt mig bakar hipsterna sitt surdegsbröd och brygger sin öl på mikrobryggerier … Varför skulle jag inte kunna vara ett mikroförlag som ger ut bra böcker från ax till limpa, hela vägen? Varför skulle jag inte kunna sitta och tillverka böcker i mitt arbetsrum? Majorna är en stadsdel som är fylld av små butiker där det en gång i tiden satt modister och andra som tjänade sitt levebröd på att arbeta med sina händer. Varför skulle inte jag kunna göra samma sak? Det är bokstavligt talat ungefär 100 meter mellan bostaden där böckerna binds och Majornas böcker och kaffe, som är en av bokhandlarna som säljer den. Det kan man kalla lokalt. Dessutom utspelar sig stora delar av boken också i västra Göteborg. Jag kanske blev smittad av Hipstermentaliteten? Gott så.
Jag kan nästan varje ord i Jonny Källs debutroman. Jag har valt manuset, korrekturläst den, gjort sättningen, skrivit ut den, vikt varje blad för hand, hålat varje blad och sytt ihop varje bok. Det enda jag fick beställa var omslaget, för så snyggt tryck kan jag inte tillverka hemma än. En dag hoppas jag att allt kan göras hemma i lägenheten, varför inte?
Jag är trött på att det industriella glamouriseras. Vem har bestämt att en bok bara kan ha en viss förutbestämd form, den som lämpar sig bäst för maskintillverkning?
Hur fick du kontakt med författaren Jonny Käll?
Före 1994 kände jag honom. Vi var med i samma teatersällskap och jag spelade även en del av hans material. Sedan tappade vi kontakten, men stötte ihop av en slump häromåret. Jag bad att få läsa ”Mentalaren” eftersom det var hans enda roman och jag alltid uppskattat hans pjäser. Sedan var det kört. Han skriver mycket bra. Utan att bli sentimental eller utmåla sin huvudperson som en hjälte får han fram det sköra och det skitiga i livet. Han smyger sig på och berör. Jag skulle önska honom ett kontrakt med ett stort förlag som verkligen kunde och vågade satsa på honom. Det vore hans skrivande värt.
Vilka är dina framtidsplaner med (förlaget) Kulturopptunisten?
Jag väntar på att skatteverket ska godkänna Kulturopportunisten som en enskild firma, så jag kan sälja mina handbundna böcker i nätbokhandeln också. Ironiskt nog. Sedan vill jag ge ut fler böcker och distribuera dem hemifrån. Jag vill också prova på fler sätt att binda böcker. Det måste vara starkt förenklat så att jag klarar att tillverka en upplaga om minst 100 exemplar, helst mer. Jag tror att jag kan få min småskaliga hantverksmodell att fungera och i framtiden se förläggande som mitt huvudsakliga yrke.
