Från vårt grannland Norge kommer progbandet Tusmørke. De är aktuella med sitt nya album Nordisk Krim. Ett album med texter på engelska och norska. Vi undrade varför? Fick även svar på några andra frågor av Benediktator och Krizla.
Varför valde ni att ha norsk titel på skivan och på några av låttitlarna? Andra låttitlar är på engelska.
Benediktator: Vi har alltid växlat mellan att sjunga på norska och engelska, vissa låtar känns mer korrekta på norska, andra passar bättre på engelska. Jag tror att det kanske är de mest ”mainstream” låtarna som får norska texter, eller där det finns ett tema som blir corny eller kliché på engelska. Det är lättare att få till dubbla betydelser på norska, kanske, eller att vi använder vanliga uttryck på ett nytt sätt, som ris bakom spegeln eller förd bakom ljuset. Häxjakt är ett exempel på detta, det används vanligtvis inte bokstavligen 2021!
Krizla: I den kreativa processen sjungs det ofta en mening på norska eller engelska och sedan bestäms språket utifrån den för resten av låten. Men vi kunde ha gjort som i K-pop och ha refrängerna på engelska och verserna på norska!
Hur uppkom idén till att göra ett koncept album runt dessa kroppar som hittats i myrar?
Benediktator: Idén är lika gammal som bandet, vi hade en broschyr från Moesgaard Museum med bilder som vi skulle använda på en kassett med Tusmørke 1994. Krizla och jag hade varit och tittat på mossliken under en familjesemester i Danmark och var mycket fascinerade.
Krizla: Temat är perfekt för ett Tusmørke-album, eftersom det är både äldre historia och ett okänt mytologiskt material som du kan spinna vidare på och utforska i musikaliska stämningar.
Brukar era låtar behandla historiska ting?
Benediktator: Ja, vi har många låtar om lokalhistoria, inspirerade av promenader och vandringar. Dessutom inspireras jag ofta av utställningar på historiska museer och av deras samlingar, jag spenderar timmar på att besöka museer när jag har möjlighet.
Krizla: Jag är historiker, men jag är specialiserad på antiken och Mesopotamien. Det finns flera låtar med teman från den mesopotamiska mytologin på nästa barnalbum. Men inspiration till låtar kommer ofta mer från lokalhistorien, det är den som ligger närmast vardagen och påverkar hur jag tänker.
Ni har många solon i era låtar, är det spelglädjen som får fritt utrymme?
Benediktator: Ha ha, stämmer det? Vi försöker undvika långa gitarrsolon. Det är antagligen aldrig trumsolon eller bassolon , heller. Det finns alldeles för många långa och grymma sådana! Flöjt, Moog och orgel är de bästa soloinstrumenten.
Krizla: Vi är inte riktigt kända för att ha så många solon, utan vi fick snarare kritik att vi upprepar samma slinga sexton gånger utan att något instrument tar ledningen. Den här gången tog vi oss tid att utforska idéer för melodier under vägen i låtarna och kunde använda infall från liveversioner, vilket gjorde det lättare att göra solon på inspelningen.
Ni är ett unikt progband, men vilka är era förebilder?
Benediktator: Vi är inspirerade av musiken vi lyssnar på och den förändras ibland. När jag arbetade med den här skivan ville jag ha ett psykedeliskt ljud med djärv reverb och fördröjning, så jag lyssnade mycket på t.ex. Sun Ra, White Noise, USA, Brigitte Bardot, Idris Ackamoor & the Pyramids, El Michels Affair och Broadcast. Annars är den inspirerad av Dio, Roky Erickson, Burzum, Led Zeppelin och Tangerine Dream. Det är svårt att peka på specifika förebilder, kanske tidigt Pink Floyd, Soft Machine och Universe Zero? Annars är jag mycket förtjust i Current 93 och Nurse with Wound.
Krizla: För mig är Van Der Graaf Generator och Black Widow viktiga inspirationskällor, förutom Dio och Ozzy Osbourne.
Om jag förstått det rätt så består bandet av fyra medlemmar och sen plockar ni in några sessionmusiker, men hur gör ni om ni åker ut och spelar? Blir det ni fyra och några andra som är med?
Benediktator: Ja, vi har haft många olika medlemmar de senaste åren. Våra senaste konserter har varit med oss fyra plus Åsa Ree (Meer) på violin och Dauinghorn (Jordsjø, Elds Mark) på gitarr. Dauinghorn spelade keybord innan han ersattes av Haugebonden Gode Gullstein (Action Friday). Sedan 2009 har det funnits minst 13 olika konstellationer, jag är den enda som har spelat på alla konserterna.
Ni blev nominerade till Spellemannprisen 2016, hur kändes det?
Benediktator: Det var väldigt överraskande och trevligt, samtidigt som det inte kändes naturligt för ett outsiderband som oss att plötsligt vara en del av ”branschen”. Vi missförstod klädkoden och kom i kostym och slips, så det såg ut som om vi var konfirmander. Inga journalister ville prata med oss och vi gick bara och drack cava och svettades i våra kostymer. Lyckligtvis hittade vi killarna i Okkultokrati och Signe Marie Rustad, så vi hade någon att umgås med.
Krizla: Under de senaste åren har det funnits flera progband som känt sig förbigångna när det varit dags för nominering, vi är förmodligen det enda bandet i genren prog som har nominerats under mycket lång tid. Kanske beror det på att vi har en crossover-appell? Det är inte lätt att veta. Norskt prog går i allmänhet bra utomlands nu för tiden, så genren förtjänar lite mer kärlek även här hemma.
