Namnet Yngwie Malmsteen har alltid varit synonymt med kompromisslös excellens. I en karriär som nu spänner över mer än fyrtio år har han bevisat att han är en unik artist. Man kan försöka att kategorisera honom på vilket sätt man vill. Men på det viset som denna överlägsna yrkesman ständigt utvecklat sin musik gör att Malmsteen smidigt undviker varje försök att definiera hans verk.
Han har nu en katalog om tjugoen album där varenda ett har något alldeles unikt. Utöver det har gitarristen spelat en avgörande roll i att etablera Alcatrazz som ett av 80-talets starkaste band. Malmsteens artisteri har alltid innehållit en stor dos virtuositet men hans talang går utanför hans omfattande talang som gitarrist. Han är även en begåvad kompositör och på senare utgivningar även visat att han har en stark sångröst.
En aspekt till hans arbetssätt som alltid lyser igenom är hans stora respekt för musiken han spelar. Malmsteen har alltid gjort allt som krävs för att plocka fram färger, skuggor och nyanser som ligger inbäddade i alla hans kompositioner. Att bara göra ett gott hantverk räcker inte. Han vill, och sträcker sig alltid, långt bortom alla sådana begränsningar till områden där enbart en liten elit av tidlösa mästare befinner sig. Detta är än mer uppenbart på hans nya album Parabellum. Malmsteen berättar: ”Jag försöker alltid att pressa mig ytterligare för varje album och pröva saker som är än mer extrema än tidigare. Men vad som blev till min fördel den här gången var att pandemin gjorde att jag inte kunde turnera. Det gjorde att jag kunde spendera än mer tid i studion både med att komponera och spela in. Eftersom jag ständigt är på turné, vilket jag älskar, så har jag inte haft lyxen att spendera så här mycket tid i studion på mer än tjugo år. Så plötsligt hade jag inte den pressen på mig längre och jag anser att plattan har blivit så mycket bättre på grund av det.
Det finns tillfällen då artister har för mycket tid till att spela in så anledningen glöms bort och resultatet blir stelt och uträknat. Men så är inte fallet här. Han fortsätter: ”Jag är inte den som gillar att göra tagning efter tagning på någon låt. Om jag inte är nöjd så går jag vidare. Några gånger så tyckte jag inte att det lät bra så jag ratade inspelningar. Men efter några dagar så kollade jag på dom igen och förstod inte varför jag varit så kritisk! Det är en av fördelarna med att ha allt tillgängligt med Pro Tools. Inget går förlorat. Saker och ting förändras hela tiden. Låttitlar, tempon. Allt flöt omkring. Jag lyssnade på en grej jag gjort för en låt och insåg att den passade bättre då jag förde över den till en annan låt.
Fyra av låtarna har sång. Men återigen, det var aldrig planerat i förväg. Malmsteen förklarar: ”Jag älskar att lyssna på vad jag gjort då jag kör bil. Ibland kommer jag på mig själv med att sjunga till något som var tänkt som instrumentalt. Då inser jag att låten behöver sång. Men det kan vara tvärtom också.”
Då och då så kan man få för sig att Malmsteen vävt in keyboards i plattans ljudbild. Men så är inte fallet. Han avslöjar: ”Jag kan lova att trots att det kan låta så är det inga keyboards på plattan. Allt gör jag på gitarr. Även det som låter som ett pianointro på Wolves At The Door, öppningsspåret, spelar jag gitarr.” Just denna komposition inkluderar en smart hänvisning till den klassiska musikens mästare Paganini. ”Det är en sorts grej jag gillar att göra. Det är mitt sätt att hylla honom. Här funkar den bra i låtens flöde.”
Albumtiteln Parabellum är latin och översätts till: Gör dig redo för krig. En av låtarna heter (Si Vis Pacem) Parabellum vilket kan översättas till: om du vill ha fred måste du vara förberedd på krig. Han fortsätter, ”Det var i sista minuten som det bestämdes att det skulle vara albumtiteln. Men jag tycker den passar rätt bra.”
Det slående porträttet på omslaget målades av den erkände artisten David Benegas. Malmsteen förklarar: ”Det var min fru Aprils ide. David bor i närheten av oss i Florida och vi pratade med honom om andra projekt. Jag gjorde ett fotosession med Mark Weiss som jag beundrar mycket och som jag jobbat länge med. Sedan baserade David sitt porträtt på detta. Själva målningen är enorm och vi funderar på att använda den till att samla in pengar för April Way Children’s Foundation (som strävar efter att samla artister från hela världen för att ge hopp åt barn, tonåringar och unga vuxna som blivit föräldralösa och hamnat på barnhem).”
Malmsteen säger avslutningsvis: ”Till sist är det passionen jag har för musiken som är det viktigaste. Jag lever i nuet. Jag ville att plattan skulle ha en glad, spontan atmosfär. Det får aldrig låta som om att det repeterats till rutin. Jag hoppas att man sätter på plattan från början och lyssnar igenom ända till slutet. Jag spelade in den som ett stycke konst, en helhet. Inte som en samling av tio låtar som man kan lyssna på i vilken ordning som helst. Jag tillfrågades av Mascot vilken låt som skulle bli huvudspåret. Den vilken vi skulle göra en video för. Vet du vad? Jag skulle vilja göra videor för alltihop. Jag hör albumets flöde från början till slut. Man ska inte hacka upp den i delar. Jag vill att mina fans upplever glädjen jag upplevde då jag gjorde den.”
