Bloc Party släppte sitt första album, Silent Alarm, under 00-talet – då kända under namnet ”Angel Range”. Albumet utsågs till Årets Bästa av magasinet New Musical Express och nominerades till Mercury Music Prize. De har sedan dess gett ut fyra studioalbum: A Weekend In The City (2007), Intimacy (2008), Four (2012) och Hymns (2016) och gått under bandnamnen ”Diet” och ”Union” innan de slutligen blev ”Bloc Party”. Nu släpper de sitt sjätte studioalbum som likt tidigare album kännetecknas av Keke Okeleke’s texter, vilka alltid varit en stark ingrediens i bandets storhet. Vi fick oss en pratstund med Keke.
Handlar ert bandnamn om att återta musikscenen?
Jag är medveten om den sortens imperialistiskt snack och när det kommer till musikindustrin så vet jag inte om det handlar så mycket om att erövra scenen för vår del. Det handlar nog mer om att erövra lyssnarnas hjärtan. Jag tycker inte så mycket om att säga att vi ska erövra scenen eller proklamera ut vart vi står, utan jag har en mer avspänd attityd och känner att vi är en del av musikscenen.
Då det är du som skriver bandets låtar undrar jag om du hämtat inspiration från verkliga livet? Eller är de bara uppdiktade?
Allt är hämtat från det verkliga livet, så jag måste vara försiktig när jag skriver. Människor jag skriver om kanske försöker pressa mig på pengar om de känner igen sig i texterna. (skratt)
Får övriga bandmedlemmar komma med förslag till låtarna?
Nej, eller jo. Jag skriver texterna, men musiken kan vi samsas kring. Vi sitter ihop och gör musikaliska arrangemang. Efter det tar jag med mig musiken och bearbetar texterna. På så sätt är det en process av samarbete. Jag dikterar inte hur det ska låta. Det skulle ta bort spelglädjen.
Så man kan säga att ni skapar musiken ihop och sen är det en som tar de avgörande besluten?
Ja och jag tror det är viktigt att alla får vara kreativa artister. Ingen tycker det är kul om de bara blir tillsagda vad de ska göra hela tiden.
Er första singel var ”Traps”, var det ett självklart val som första singel?
Jag känner att det var det för vi skrev den 2018 när vi var ute på turné. Den har den här galna energin och vi kände att folk skulle få den för det var som om vi spelade låten i regnet ihop. Så det gjorde att det hade en viss betydelse.
Efter skivsläppet kommer ni åter ge er ut och spela, hur känns det efter pandemin?
Kul att du frågar det för senare idag ska vi spela live. Första spelningen på ca tre år, så jag vet inte hur det kommer att kännas. Om du frågar mig efter spelningen så kan jag berätta för dig, men just nu är jag lite nervös fast mest upprymd.
Men att vara lite nervös är en positiv sak i sammanhanget antar jag?
De säger att man ska se på saker på ett positivt sätt om man inte kan ändra på dem, så jag antar att det är positivt. (skratt) Lite nervositet är nog bra för då vet du att du måste ha huvudkontrollen. Att vara lite nervös ger nog spelning lite mer nerv. Nervositet behöver inte bero på att du inte har kontrollen. Det är en tunn linje.
En låt på skivan heter ”Callum Is a Snake” vad handlar den om?
Jag ser på många realityshower och jag tror att jag har ett ganska omvänd syn på vad som är reality. Folk agerar på ett sätt för att få uppmärksamheten riktad på sig själva. Så är det i alla dessa shower på TV. De förstärker sitt agerande för att få uppmärksamhet och det är vad texten handlar om.
En annan låt, ”The Peace Offering” får mig att tänka på Leonard Cohen. Är Cohen nån som influerat dig?
Jag har hört mycket av honom och gillar hans gitarrspelande och berättande. Har alltid gillat hans röst. Den är väldigt avväpnande. Men låten är inte tillkommen under en direkt influens från honom. Influenserna till låten kom från flera olika platser. Fast det var intressant att du nämnde Leonard Cohen. Jag måste lyssna på den låten med det bakhuvudet.
