Thomas Di Levas nya skiva är ett konceptalbum som tar utgångspunkt i hur vi förhåller oss till vår egen mänsklighet. Att skivan heter ”The Hybrids” anspelar på att tekniken redan gått så långt så ingen av oss undkommer den. Arbetet med skivan tog en paus under pandemin och upptogs igen 2022 då David Bowies ”Heroes” lades till i albumet tillsammans med några andra nyskrivna låtar. Vi ringde upp Thomas för att få veta lite mer…
Du är aktuell med två turnéer och nya albumet The Hybrids.
Ja det är början på ett ganska hektiskt år med albumsläppet och sen börjar jag med min hyllningsshow till David Bowie som besöker 21 konserthus i hela landet under tiden 16 mars till 4 maj. Sen är det Diggiloo hela juli och augusti. Det är lite att göra. (skratt)
Med tanke på ditt konceptalbum, du har inte funderat på att klona dig för att lättare hinna med allt?
Borde kanske göra det. (skratt) Vet inte om det här med kloning är så bra. Kan bli lite förvirrande vem man är. Det är tillräckligt förvirrande att gå omkring och vara en person i verkligheten. (skratt)
Med utgångspunkt från ditt album, hur ser du på det här med att man mixtrar med sina kroppar och modifierar sig?
a man börjar mer och mer gå in för att snart ska man typ ha ett chip i hjärnan. Det går längre och längre det här mixtrandet. Det är en så snabb utveckling så man hinner kanske inte tänka igenom konsekvenserna. Det är en utveckling som galopperar allt snabbare och det skapar en massa saker som inte bara är bra. Jag är inte emot teknisk utveckling utan jag tycker det är bra med internet och datorer och allt som man forskar kring, men jag tycker att man måste ha nån debatt och diskussion. Det måste finnas nån etik som mänskligheten ska förhålla sig till. Nu blir det som en sorts kommersiell språngbräda. Det kommer att bli bakslag när det går för fort fram med såna här genomgripande saker. Så har det skett om man blickar bakåt i historien. Han (Egas Moniz) som kom på det här med lobotomi fick Nobelpris på 40-talet. Om man ser tillbaks på det här med lobotomi så tänker man: hur kunde de göra så där? De förstörde ju människors liv. Tänk vilka skador man åsamkade folk. Även om det är vetenskapliga landvinningar så måste de åtföljas av etik och att man tar hand om människors fria vilja och integritet. Annars hamnar vi i den här lobotomigrejen igen.
Jag misstänker att du inte har chippat dig?
Nej, nej. (skratt) Man kan ju aldrig veta vad de där chippen används till framöver. Nu kanske de används till att öppna en dörr eller att man kan betala i en affär, men var går gränsen. Det kan lätt bli ett sluttande plan. Jag tycker nog att man bör vänta och vara lite försiktig innan man chippar sig. Vill man chippa sig så be my guest, men jag avvaktar. (skratt) Hur känner du?
Jag har varit chippad sen 2015 och det är ett så kallat passivt chip. Jag är mer tveksam till chip med batterier.
Ditt chip i handen är ju dött, det går inte att använda utan du ger det energi på något sätt. Men om vi tänker oss fem år fram i tiden hur fungerar den tidens chip, vilka är de politiska besluten kring det. Man måste tänka på det större perspektivet. Sen kan det vara bra att man t ex kommer in i en byggnad, betalar eller har uppgifter med sig. Men vad är förlängningen av det hela? Varför vill de att alla ska ha det här? Man måste se det i ett större globalt geopolitiskt perspektiv. Det är en större fråga än att det bara är bekvämt för mig att komma in hemmet utan att behöva komma ihåg att ta med mig nycklarna.
Det är väl lite så jag känner det med. Jag vill veta vad som finns i chippet innan jag stoppar in det i kroppen.
Och vad kan man eventuellt göra med det i en framtid. Man kan vända på det och säga att förut var det en konspirationsteori att man kunde spionera på folk via Tv-apparaten, men det blev bevisat av Snowden som jobbade inom NSA när han gick ut med alla de uppgifterna som visade att man kan spionera på folk i deras vardagsrum via TV apparaten. Om man sa det innan han läckt och bekräftat de uppgifterna så ansågs man vara en foliehatt liksom. Vad man kan göra med teknik kan man som lekman inte riktigt veta förrän några år senare.
Man märker ju även att regeringar blir tagna på sängen som när telekombolag avlyssnar åt andra länder.
TikTok är en kul app, men jag har svårt att tänka mig att Kinesiska regeringen gör den bara för att vi i väst ska ha en kul app. Tror inte de har sammanträden där de resonerar om hur ska vi kunna göra appen lite roligare för dem i väst. Vi kopplar in försvarsdepartementet.(skratt) Nu vill jag understryka att jag har inget emot kinesiska folket, utan det är mer styret man tänker på i det här fallet. De som har makten (styret och militären) och inte människorna i sig.
När jag lyssnat på dina låtar så tycker jag ändå att de andas positivitet även om ämnena kan vara lite tyngre.
Det är ganska positivt också, för nån sorts uppvaknande är positivt. Jag tycker också det är positivt när man gräver i mysterier även om det inte finns några självklara svar. Tycker det är uppfriskande för livet är inte så fyrkantigt, utan det händer saker både omkring och i oss som är svåra att förklara. Men även det som inte har enkla svar bör diskuteras. Jag har alltid tyckt att det varit intressant att skriva låtar om sånt för det är frågor som alltid berör mänskligheten, samhällsutvecklingen och oss personligen på sikt. Tycker det är viktigt att skriva om sånt. Det finns tillräckligt med såna som skriver låtar typ som handlar om kärlek mellan personer. Jag skriver sånt ibland också som exempelvis låten ”Miraklet”. Men jag kan inte bara skriva sån musik.
När började du skriva på nya albumet och vad var upprinnelsen till albumets koncept?
2017 och då kändes de här ämnena som kom till mig som futuristisk science fiction. Som en platta med texter lik Matrix, X-files eller Twin Peaks. Men nu några år senare när plattan släpps så känns det nästan mer som en nutidsbetraktelse. Jag har svårt att förklara hur låtar kommer till mig, men det bara kommer texter och låtar till mig. Jag är en person som tar upp det som kommer upp i mitt huvud och sorterar, spelar in och gör melodier liksom.
När den här inspirationen kom till dig var det då självklart att texterna skulle bli på engelska?
Ja, jag kände att jag ville göra en engelsk skiva. Dels för att jag kände att de här ämnena jag sjunger om lämpar sig bättre på engelska. Vi har inte riktigt vokabulären, tycker jag, för de ämnen som jag tar upp på skivan. När man sjunger om AI, barn i krig, UFO upplevelser, utanförskap och allt det där som pågår så finns det inte riktigt i att tillgå på vårt språk. Om man kollar på internet, Youtube eller lyssnar på podcast där de diskuterar såna här saker så är de mestadels på engelska. Man kan tänka sig att det är ett jättesmalt ämne och så hittar man ganska stora podcast som tar upp såna här saker som har miljontals lyssnare. I Sverige är vi lite kvar i 80 talet när man ser på drama. Nu har det i och för sig kommit en film som heter UFO aktuellt. Annars är det inte så många filmer typ X-files som görs i svensk regi.
Vi har kanske fastnat i 80talet.
Det är charmigt. Mycket av det är bra. Jag har växt upp med det och känner mig hemma i det, men är man som jag intresserad av såna här ämnen så blir det att man hamnar på engelska sidor och podcast. Den här hyllningsshowen som jag gör till Bowie innehåller bara låtar på engelska, men mellansnacken är på svenska och handlar om mitt förhållande till honom som min stora tonårsidol. Att låtarna är på engelska spelar ingen roll för är det en bra låt så är det en bra låt. Det är klart att är man svensk så är det lättare att nå nån på svenska än på engelska. Men ibland spelar det inte så stor roll i rockmusiken vad man sjunger på för språk.
Nu är ju du van vid det engelska språket, men är det inte svårt att få rätt nyanser i olika språk? Det finns ju dubbelmeningar och idiom att förhålla sig till. Ska man översätta från engelska till svenska kan det bli knepigt ibland.
Jag tycker att det är svårt att översätta saker. Tycker inte det är så lätt att gå mellan engelska och svenska. Tror man måste bestämma sig för engelska eller svenska. Var känns vokabuläret naturligast.
När du får inspiration till låtar fastnar du i att nu ska det handla om det här. Som att du då bestämmer att nu ska det här handla om det här och så lägger du allt annat åt sidan. Eller om det dyker upp nya idéer så spelar du in dem och lägger dem åt sidan för att ta upp dem vid ett senare tillfälle.
Jag spelar ofta in låtar som handlar lite utanför för det är som ett pussel som man lägger och man vet inte om den där pusselbiten passar in nånstans. Ibland kan det vara som med Men In Black. Först så skrev jag en liknande låt. Inte helt lik, men som var som en 50-tals låt. Den hade inte riktigt den texten, men från den så skrev jag den här istället. Så en låt som inte riktigt passar in kan leda till en annan låt som passar in i formatet och beskriver det man behandlar. Så man stoppar undan de låtarna och ibland så tar man upp dem igen till nåt framtida album. Ibland så hamnar de bara i byrålådan och ibland så skriver man om dem. Kanske bara tar en del ur dem. Det är bra att ha material liggande.
Så då har du en sån här bra att ha låda?
Den är inte så jättestor. Det brukar vara tre, högst fyra spår som hamnar utanför liksom. Det är inte så att jag har tusen låtar som jag inte har använt.
Låtarna på albumet, förutom Bowies ”Heros”, har du skrivit dem helt själv?
Enda låt som jag har skrivit med en annan är ”If You Belive”. Den skrev jag med dokumentärfilmaren Thomas Jacksson. Den kom ur att jag hittade en gammal demo i byrålådan som gjordes 2006. Det var en helt annan typ av låt. Jag tog upp den, tog loss några delar ur den och gjorde om den till en ballad. Sen så ringde jag Jackson och sa att jag har gjort det här och du får en andel på Stim. Han tyckte det var kul för han hade helt glömt bort att vi hade gjort en session hemma i min studio. På den tiden så ville han bli nån sorts popstjärna. Det var innan han började göra dokumentärfilmer. Jag kände honom då han också är ifrån Gävle.
