Charlie Cunningham har en sorts koppling till vårt avlånga land

Reklam

Charlie Cunninghams efterlängtade och mest ambitiösa tredje album Frame släpps 31 mars 2023 och i vår ger han sig ut på en stor turné. Albumet Frame är Charlie Cunninghams mest ambitiösa album hittills. Charlie utvidgar sina singer/songwriter-rötter med ett album och ger oss utsmyckade, delikata låtar fyllda med balanserade referenser till artrock, jazz från en gyllene era med neoklassiska kompositioner – samtidigt som han behåller sin mästerliga avskalade och klarögda musikalitet. 

Var det ett självklart val att du skulle bli artist? En barndröm som gått i uppfyllelse?

Nej inte alls, jag kommer från en liten by och jag hade egentligen inga referenspunkter. Det var inte förrän i sena 20-årsåldern som jag tänkte att det till och med kunde vara en möjlighet, eller att det var värt ett försök! Men ja, jag måste nypa mig själv i armen ibland. Det slår verkligen väntande bord och att dra pints, vilket är vad jag har gjort i flera år.

Du har tagit en examen i musik, även om din dyslexi gjorde det nästan omöjligt för dig att läsa noter. Hur skriver du dina egna låtar? Spelar/sjunger du, som vissa andra artister, in demos?

Det finns egentligen inget specifikt sätt att göra det på, men ganska ofta handlar det om att sitta med gitarren eller pianot och se vad som händer. Vanligtvis om jag känner något i det ögonblicket kommer jag bara att försöka få ur mig det på något sätt. Jag leker tills något ger resonans och går sedan därifrån. Starten av låtar känns relativt intuitiv, det är efterbehandlingen av dem som är utmaningen.

Ditt första album släpptes av det svenska skivbolaget Dumont Dumont, hur gick det till? Har du någon speciell koppling till Sverige?

Det har jag definitivt nu! Tack till Magnus Bohman som äger och driver märket. Han sträckte ut handen mot mig efter att ha hört mig någonstans och vi slog till direkt. Jag kände att min musik skulle vara i trygga händer hos honom och Dumont Dumont, och det visade sig vara sant. Jag kommer att vara honom evigt tacksam för att han tog sig an mig.  Jag älskar Sverige, ett par av mina favoritband är från Umeå – Meshuggah och Refused.

Debutalbumet Lines vann Album Of The Year Award. Hur kändes det med en sådan start på din karriär? Medförde det någon mental press inför nästa album?

Jag är inte säker på att det satte mer press på mig än vad jag redan lagt på mig själv! Även om det var en riktigt trevlig bit av momentan validering – men inte något jag kunde luta mig mot länge, vilket kanske är bra.

Hur känner du nu när ditt album är på väg att släppas? Som en blivande förälders spända förväntan?

Haha, det är ett fint sätt att se på det – ja det är lite så. Fast jag tror att det är mer som barnets första dag i skolan, och jag hoppas att de andra barnen är snälla mot dem.

Har du nån egen favorit på det nya albumet som du ser fram emot att sjunga live?

Jag ser verkligen på den här skivan som en helhet, jag tycker att låtarna kanske fungerar bäst i varandras sammanhang. Det finns en låt som heter So It Seems som känns ganska bra när jag övar på den, men jag är exalterad över att spela den.

På det nya albumet Frame utforskar du huvudteman för det mänskliga tillståndet: hjärtesorg, andlighet, sorg och klimatångest. Är det en svår balansgång att inte göra det för tungt när man hanterar sorg och ångest?

Absolut, det är ganska tunga grejer! Men det skrevs mitt i en global pandemi så jag tror att det skulle kännas särskilt tungt av den anledningen. Jag tror dock att det finns en hälsosam dos av optimism där inne.

I tonåren spelade du i olika hardcore och experimentella indierockband och fördjupade dig sedan i flamencokulturen. Man undrar vilka som är dina största förebilder när dina musikintressen är så breda?

Jag brukar gilla alla möjliga saker – jag tror att om det väcker någon form av känslor, vad det än kan vara, så är det bra grejer. När jag växte var jag lite besatt av Beatles – jag känner att om jag säger en artist så borde jag säga massor! Men de där killarna var de riktiga stamgästerna under mina uppväxtår.

Vad skulle du vilja säga till dina svenska fans?

Hallå! Tack så mycket för att ni lyssnade på mig och för ert fortsatta stöd, jag kan inte vänta med att komma tillbaka till Sverige och uttrycka min tacksamhet personligen, vilket blir snart hoppas jag!