Minns första gångerna man fick upp ögonen för Arne.
Det var när man slöläste Metallarbetaren.
Serien var då i svart och vitt, i nya albumet är mestadels i färg.
Fast det genomgående ämnet är mörkt.
(Trots det kan man roas och se ljuset i tunneln ,hoppas bara det inte är samma ljus som i slutet av boken.)
Satiren är lika vass nu som då.
Christensen ger de stöveltrampande uti landet en rejäl känga.
Han säger själv: - När jag började med denna serie i februari visste jag bara att jag ville göra något om nynazismens nytändning. Lasermannen, Peter Mangs och Breivik har lämnat djupa kratrar i tankeverksamheten hos efterkrigstidens barn. Hur kan någon, med all information vi har i dag, bli som dem? Det var frågor jag ville fördjupa mig i, säger Charlie Christensen om arbetet med Arne Anka – Dagbok från Svitjod.
Serien är kul samtidigt som den manar till eftertanke.
Kanske borde landets skolor köpa in detta album för att läsa och diskutera ämnet med eleverna.
Väl värd att införskaffa.
