Hej Tant Antik här! Ja, jag tänker inte beskriva mig själv med tanke på namnet, om nu någon trodde det, även om man kan känna sig som 100 år och mer ibland, utan jag ska vid detta tillfälle försöka allmänt beskriva vad en antikvitet är . Antikviteter facinerar oss av flera skäl, hantverket i dem har en standard som man sällan finner idag. Skickligheten och fantasifullheten i deras formgivning och dekoration är ändlös och spänner över elegant återhållsamhet till storslaget överdåd vilket ofta vädjar till vår samlarinstinkt.
Men vad är då en antikvitet? Jag ska börja min förklaring med vad ordet antikvitet kommer ifrån. Ordet antikvitet kommer från latinets antiquitas (forntid) och antiquus (gammal). Enligt Svenska Akadimins ordlista benämns en antikvitet som en fornsak eller ett gammaldags föremål. Medan Nationalencyklopedin anger att en antikvitet är ett äldre föremål av kulturhistoriskt intresse.
Vad som är en antikvitet är inte lätt att svara på, för det finns egentligen inga fasta regler att gå efter. Här finns det delade meningar hur gammalt ett föremål måste vara för att klassas som aktikvitet. En hel del antikexperter anser att ett föremål som är 100 år, är tillräckligt gammalt för att få klassas som antik, medan ett antal andra menar att föremålet måste ha genomlevt två sekel. Trots att det inte finns någon bestämd gräns då ett föremål blir antikt kan dock sägas att viss praxis gäller. Denna praxis skiftar från land till land och t ex i England är gränsen satt vid 1840, d v s tiden för industrialismens genombrott. I Sverige har skråväsendets upphörande 1846 utgjort en motsvarande skiljelinje liksom tull taxans 100-årsregel, vilket innebar att föremål som var äldre än 100 år var tullfria. Idag finns inte den gränsen kvar i samma utsträckning som förr. Ytterligare ett riktmärke, för vad som kan betraktas som en antikvitet, är lagen om utförsel av svenska kulturföremål. Lagen anger att en stor grupp föremål som är äldre än 100 år inte får föras ut ur Sverige utan tillstånd, och meningen med detta är att värna om det nationella kulturarvet.
Under andra hälften av 1900-talet får samlandet av antikviteter sitt genombrott i bredare kretsar genom de olika medierna mm. Gränsen år 1846 börjar brytas upp genom ett ökat intresse för yngre föremål, särskilt då sent 1800-tal och tidigt 1900-tal. På grund av detta började många handlare och samlare att använda gränsen 100 år för att skilja mellan "riktigt gamla" antikviteter och föremål av yngre ursprung. Ordet semi-antik började också att användas och semi-antik kom att definieras som föremål vars ursprung minst var 50 år.
Ja, som ni ser finns ingen spiksäker definition av vad som är en antikvitet, men för de flesta är nog en antikvitet ett gammalt föremål som har karaktär, är skickligt gjord, estetiskt vacker och som helt enkelt väcker känslor.
Hur ser man då att ett föremål är gammalt och antikt?
Det kan man göra genom att exempelvis titta på stämplar, hur föremålet är utfört/tillverkat, vilken tidsepok föremålet kommer ifrån etc. Nedan kommer att presenteras några tips och korta fakta om vad som kan vara bra att veta för att se vad som är gammalt och antikt.
När det gäller stämplar/signaturer på bl a glas, porslin, keramik och prydnadsföremål har de olika bruken/fabrikerna använt sig av olika stämplar/signaturer under olika årtal. Stämplarna har ändrat utseende flera gånger och därför kan man med hjälp av dem ringa in en tid under vilket föremålet tillverkats. Se några exempel nedan:
Stämplar Rörstrand
Visste du att…….
....Rörstrand är Sveriges äldsta porslingfabrik med start år 1726
....Rörstrand under åren 1727-1760 stämplade sina föremål med Stockholm för att, när Maribergs porslinsfabrik startade (1758-1788), börja märka föremålen med Rörstrand
....Gustavbergs porslinsfabrik grundades år 1825
Vad avser smycken och andra prydnadsföremål av t e x guld, silver och tenn har det i Sverige varit lag på att ädelmetaller ska kontrollstämplas med den svenska trekronorsstämpel även känd som kattfoten.
Kattfot
När det gäller guld, silver och tenn anger även årsboksstäverna vilket år föremålen är tillverkade. Årtalsstämpeln består av en bokstav och en siffra och brukar sitta i närheten av kattfoten. Se tabellen nedan;
Om man följer årsstäpeln anger exempelvis bokstaven A och siffran 3 att föremålet är tillverkat år 1807.
Visst du att …….
....den svenska kontrollstämpeln kattfoten infördes år 1754 för guld, silver och tennföremål
....riktigt gamla mässingsföremål inte är stämplade. Det var först på 1800-talet som stämplig infördes
Detta om ädelmetaller, men vad ska man då titta på när det gäller gammalt glas? Ser man till äldre glas är det oftast inte stämplat eller signerat, som exempel ädelmetaller, porslin och keramik. Således måste man ta hjälp av andra kännetecken för att kunna datera glas.
Om man tittar på glas som är tidigare än 1800-talets slut är glaset inte helt klart, som dagens glas är, utan det har alltid en klar färgton. Denna färgton kan vara violett, grå, blå, grön eller gul. För att se färgtonen är ett knep att hålla upp glaset mot ett vitt papper så ser man färgen bättre. Gammalt glas är inte heller helt rent utan innehåller ofta blåsor och andra orenheter.
Man kan också titta på hur glaset är främställt. Har glasfotens undersida ett cirkelrunt sk puntelmärke kan det vara så att glaset är gammalt, men det behöver inte vara så. Märket talar däremot om att glaset är handdrivet, men är inget som bevisar att glaset är gammalt. Puntelmärket kommer från när glaset slogs av från punteln, det vill säga den järnstång som höll fast glaset under arbetet.
Fram till c:a 1820, hade glaskupan en så kallad "driven kant". Vilket innebär att kanten var mjukt rundad men inte helt jämn. Från c:a 1820 börjades man göra en så kallad "sprängd och slipad kant" vilket gav glaskupan en helt plan och perfekt kant.
Ett annat kännetecken på att glaset är gammalt är om glasfotens kant är omvikt samt om det eventullt har luftblåsor i benet.
Gamla glas
Visste du att….
....pressglas började tillverkas runt om i Europa under tidigt 1800-tal. Till Sverige kom tekniken på 1830-talet där Reijmyre glasbruk var först ut 1836. Snart följde också andra glasbruk efter
....glas var fortfarande en lyxvara under 1700-talet och var mycket sällsynta förutom i mycket välbärgade hem
....under andra hälften av 1800-talet började bruksglas bli vanligare i och med industrialismens genombrott liksom att den förmögna borgarklassen ställde andra och ökade krav på bordets dukning.
Detta var några fakta om antika glas, men hur kan man då se om en möbel är en äkta antikvitet? Här kan man ha hjälp av detaljer som hopfogning, lås, faner och beslag som avslöjar åldern. Naturligtvis talar också stildragen som är typiska för de olika epokerna, om vilken tidsepok möbeln/föremålet härstammar ifrån. Exempel på några stilar är barock (1660-1720), rokoko (1750-1775), gustaviansk stil (1775-1810) och jugend (1895-1915) mm.
Visste du att….
....exempelvis gamla stolar är tappade, d v s de olika delarna är ihopfogade med träplugg, och således inte spikade. "Pinnarnas" huvuden brukar synas även om de är övermålade. Likaså var stolens sarger handsågade, så här kan man se ojämna sågmärken.
Stol-tappning
....under 1700-talet hopfogades stolsryggen med antingen en horisontell eller vertikal fog som visas på nedanstående bilder. Under 1800-talet och senare gjordes fogen diagonalt.
Stol-hopfogning
...på fanerade möbler ger faneret tips om ålder eftersom gammalt faner under 1700-talet och en bit in på 1800-talet handsågades och är därför väsentligt tjockare än nytt maskinsågat.
...möbelns lås fram till c:a 1820 var utanpåliggande d v s helt synligt på lådans insida. Därefter började man göra instickslås som bara syntes på lådans överkant.
....lådans botten limmades fram till 1790 utanpå lådans sidor för att därefter få en infalsad botten som sköts in i rännor i lådans sidor.
Ja, detta var ett litet axplock och försök att ge några tips och lite kunskap om äldre föremål. Fråga också gärna säljare på auktioner, loppisar och mässor om allt du undrar över - inga frågor är för dumma. Sedan kan du, om intresset väckts, själv gå vidare. Mycket information finns på internet liksom att man kan låna och köpa litteratur. Genom andra och att ta del av information lär man sig hela tiden mer och mer och det gör att föremålen och dess historia blir än mer intressant och heller aldrig upphör att facinera.
Det var allt för den här gången, vi hörs snart igen!
Tant Antik