Resan mot något bättre – Jannah

Vi har skrivit manuset och storyn tillsammans, sen har jag tecknat allt. Det blev valet då vi ville ha en enhetlig stil. Sen var jag väldigt peppad på att rita berättelsen.

Att jag säger rita är nog mest slentrian. Jag har ju målat akvarell och sen lagt tuschlinjer ovanpå. Men jag börjar med att skissa och jobbar med ljusbord sen lägger jag akvarell ovanpå. Så i slutändan blir det ett original, sidan i boken ser ut som den gör på mitt ritbord.

Jag tror jag hade ett genomsnitt på två sidor i veckan. Det tog nog mest tid att skissa upp det hela. När jag var på själva målandet gick det ganska fort.

Jag tror det tog ett och ett halvt år ungefär från det att manuset var färdigt. Sen jobbade jag där emellan.

Njaa, inte så där i början, inte för mig i alla fall. Jag har ett jobb vid sidan av. Men jag när en dröm om att kunna stå på egna ben i slutändan.

Det har jag nog, men det är nog mer än jag är medveten om själv. Jag gillar belgiska och franska äventyrsserierna. Har växt upp med bl.a. Tintin och Linda & Valentin. Så stilen är nog inte så typisk lik svenska serier då vi ville göra en ganska stor historia, ett äventyr.

Det var nog mest för att vi ville ha något som sker i framtiden och då har mycket skett kulturellt. Det är inte lika mycket västcentrerat utan något har hänt i världen som flyttat fokus. Hade det varit en amerikansk serie kanske man döpt planeten efter något amerikanskt eller kristet. Vi vill ge det en otippad känsla.

Vi har utgått lite från dem karaktärerna och att man reser till en annan plats. Utvandrarna handlade om folk som hade det ganska fattigt, men i den här storyn är det mer att det är bara rikt folk som har råd att resa. Vi försökte tänka hur det skulle kunna vara i framtiden. Försöka få en trovärdig känsla och något man kan relatera till.

Vi har grundstommen till berättelsen färdig. Nu ska vi bara mejsla ut alla händelser lite mer. Sen är det bara att sätta igång och börja rita så fort som möjligt.

Det får vi hoppas.

Det vet jag inte ännu. Jag kan bara tala för mig själv. Och jag är inställd på att göra en till del nu. Men jag har inte hamnat i prestationsångest situationen ännu då jag inte börjat rita ännu. Just nu känns det skönt att ha lämnat första delen bakom sig så man kan ta en liten paus för att ladda upp inför nästa.

Jag tecknar och jobbar med mina egna små projekt. Men de är inte så definierade ännu. Jag ritar åtminstone ett par dagar i veckan.

Våra skolböcker var serieböcker. Våra övningar var mycket bildberättande. Vi kunde få en veckouppgift då vi skulle jobba med att t.ex. gestalta en känsla eller skapa en karaktär efter olika parametrar. Det handlar om att hitta sin berättarröst. Och att se vad det blir av serieteckningen då det inte finns några färdiga mallar för hur man ska teckna. Det handlar mest om att jobba och att definiera sin egen stil. Det är ganska konstnärligt. Påminner om att gå en konstlinje.

Det är ensamt i det att jag sitter vid sitt ritbord hela dagen. Nu sitter jag i en ateljé med några andra
serietecknare och författare, men vi sitter alla och jobbar med våra egna saker. Jag tycker det är skönt att ha lite folk omkring mig för annars blir jag lite tråkig till slut tror jag.

Svip.se tackar Johan Jergner-Ekervik för en trevlig pratstund och ser fram mot de tre delarna av Jannah.