Att vara trubadur och vilja spela den musik som ligger varmast om hjärtat är inte alltid lika enkelt som det låter, det händer att man får ge vika för den bredare massan av musiklyssnare. Ändå är valet enkelt, Raymond Mattiasson har funnit sitt kall och gör mellan 30-40 spelningar per år i huvudsak på festivaler men har även arrangerat en hel del själv. Det är under Country Festivalen i Lunedet den 9 juli som vi åter kommer att få njuta av hans fantastiska röst när han bland annat tolkar Waylon Jennings.
På 90-talet spelade han in ett album hos ett skivbolag i Uddevalla och lovades en fantastisk karriär, men den hände liksom inte. Tråkigt nog hamnade han i samma situation som många andra artister på uppgång och ägde i slutändan inte sin egen skiva. Sedan dess har Raymond rest både land och rike runt som trubadur och bjudit på sig själv och sin musik, för som han själv säger “ska man leva på det, så är det trub som gäller”. Raymond är ursprungligen en händig nöjes fixare från Västkusten och kan alla Glenn-vitsar du kan tänka dig och har nu slutligen hamnat i Roslagen, där han är allmänt känd som “Göteborgarn”.
Beskriv Raymond Mattiasson med tre ord…
Countrysångare… Herregud vilken fråga ha ha… Countrysångare är jag ju, ganska egen… Countrysångare, egen och… beslutsam!
Du har kallats för en Waylon Jennings imitatör…
Alltså min röst ligger ju där, men givetvis tolkar jag honom. När jag sjunger i hans tonart så blir det rätt bara. Det är ju på grund av att jag har lyssnat väldigt mycket på honom. Jag har alltid älskat Waylon Jennings, på mitten av 70-talet när jag fyllde tjugo år så fick jag en kassett med honom och det var där allt började. Jag gillar inte att bli kallad imitatör, när jag sjunger så är jag ärlig och sjunger med min egen röst. Jag är inte Bosse Parnevik (skratt).
Countryfestivalen Lunedet
Du var ju med förra året vid Lunedet och premiären för Countryfestivalen, vad tyckte du själv om arrangemanget?
Det var ju jättetrevligt och kul att många upplevde samma sak, det är ovanligt med så mycket positivt om ett arrangemang.
Ser du någon skillnad på countrymusikens utvecklig i Sverige, du som varit med ett tag?
Jag ska tala om för dig, att då när jag släppte skivan var det väldigt mycket media och det. Så kom jag till en TV-inspelning på TV Skaraborg för TV4, det kan ha vart -97. Skivbolaget hade gått ut med att jag var en så kallad outlaw-sångare då, som tolkade mitt eget liv och så och det var ju rätt! Den första frågan som kom var: ”Det här med outlaw, vad menar du med det…? ” För mig betyder ju outlaw att man går utanför etablissemanget lite grand och sjunger om samhället och inte bara faller in med kärlek och pina liksom. För det behöver det ju inte vara, men just det här att kunna ha en egen åsikt om samhället. I Sverige kallar vi det för proggare, men i USA kallas det mer för outlaws. I Sverige när man kallar någon för outlaw då handlar det om Hells Angels och Bandidos och det var det han ville få fram “är du medlem”? Han var väldigt snett ute!!
Outlaw country var och är en subgenre inom countrymusiken som uppstod i slutet av 60-talet. Till en början var genren en reaktion mot det poporienterade och välproducerade Nashvillesoundet som dominerade countryn. Musikerna inom outlaw country byggde vidare på den tidigare honkytonk-musiken och hämtade influenser från rock n´roll, blues och folk. Termen kommer ifrån låten “Ladies Love Outlaws” skriven av Lee Clayton och som spelades in av Waylon Jennings 1972.
Du livnär dig på att spela?
Ja, säg att jag har 30 spelningar på ett år… jag bor väldigt billigt (skratt). Jag kör på inkomst kontra kostnad, det är ju det som avgör. Jag jobbar på en camping utanför kapellskär och kommer till att göra hela säsongen, så jag lever ett ganska fritt liv. Man är inte lyckligare för att man har 25,000 kronor i fasta kostnader varje månad. Det är alldeles för mycket jakt på fina grejer, på det här sättet är man friare och mår fan så mycket bättre! Det har ringt många och så det har blivit en hel del nya spelningar på nya platser, så det rullar på.
Foto: Stig Ove Reklampelaren Persson
Du värmer upp festivalpubliken på tältscenen i Lunedet den 9 juli, vad kommer vi att få höra?
Det blir mycket av en hyllning till Merle Haggard men också Waylon och Cash, plus att jag skojar till det lite ibland och kör Alf Robertsson, säger Raymond glatt.
Med rätt låt, skulle du då kunna tänka dig att vara med i schlagerfestivalen?
Ja! Det skulle jag nog kunna göra för min egen skull, för att få möjligheten till fler spelningar. Jag har inget emot schlager, det har jag inte. Men med rätt låt då som du säger och helst med en översättning som jag gjort själv, så det skulle jag kunna tänka mig.
Vilken var din första köpta LP-skiva?
Det var San Quentin med Johnny Cash 1968
Svip.se tackar Raymond för din tid och passar åter på att hälsa dig Välkommen till Värmland och Country Festivalen i Lunedet den 9 Juli!