När hans generationskamrater började varva ner och snegla mot soffan upplevde Roger Rönning för sex-sju år sedan en kreativ nytändning som artist och låtskrivare. Sångerna bara kom till honom, i ett aldrig sinande flöde. För nåt år sedan blev hans låt ”Tiden bara går” inne bland hippa amerikanska klubb-DJ:s, trots att texten är på svenska.
Nu släpper han en ny singel, Sol kom fram, det är morgon
Låten handlar om att gå från mörker och in i ljuset…
Texten är lite dubbel, på ytan kan man tänka på hur det är just nu. Nu är det mörkt till åtta, halv nio på morgonen och blir mörkt ganska tidigt på eftermiddagen. Så ljuset längtar man efter. Och på ett annat plan så handlar det om det som händer runt om i världen. Det är mörka moln på himlen som vi får förhålla oss till.
Det är lite som i en av dina låtar, Halva månen. Där finns en strof som tar fram att det är hälften ljust och hälften mörkt.
Precis. I den låten handlar det om oss människor. Att vi har ljus och mörker i oss. Det är lite samma tankar fast i ett större perspektiv i nya låten.
Tycker du att det här med mörker och ljus har böljat fram och tillbaka under din livstid?
Det har det väl periodvis. Det var väl mest mörker i början av resan, men från mitten och framåt har det varit mest ljus. Man har fått tagit sig ut ur mörkret själv. Jobbat på det.
Dina texter reflekterar de ditt liv och det som händer omkring oss?
Ja. det är inte bara mig själv utan det blir ett kollage utav människorna runt mig, vad som händer i det stora och i det lilla.
Man brukar skriva text och musik, men det kanske vore bättre att säga lyrik och musik?
Min fru tycker att jag borde göra något med bara mina texter. Själv har jag alltid sett helheten. Att det blir en låt en sång. Och då är båda delarna lika viktiga. Sen är det lite svårare att skriva på svenska. Svenska språket har inte lika många nyanser som i t ex Engelskan. Då får man leta rätt på rätt ord och se till att det är lika intressant mellan orden, att det ligger information även där. Jag har ju valt att jobba med svenska språket under hela resan. Enda plattan med engelska texter är ”Up the road” med Ted Steerling
Du har varit aktiv och gett ut flera skivor med kort mellanrum på senare tid.
Om man zoomar ut och tittar på hela karriären, så gjorde jag fyra, fem plattor i början, sen blev jag småbarnsförälder och prioriterade ner musiken. Då tänkte jag att jag tar upp musiken sen och det är väl det som jag har gjort nu på senare tid. Men det var inte så enkelt för då hade man plötsligt åldersrasismen att hantera. Jag kör på och så får man se vad som händer. Jag har inga större förväntningar för jag ser bara ryggen på branschen. De tittar bara på de unga talangerna som dyker upp. Så känns det i alla fall.
Jag tänker på en strof du har i låten ”Ingen dröm är för stor”, Ung i sinnet.
Precis. Man måste hålla kvar det så man inte blir en cementklump. Musiken håller en ung.
Under åren som du satsade på föräldrabiten, skrev du låtar då också?
Ja, jag ville inte lägga ner helt och hållet, utan jag prioriterade låtskrivandet då på bekostnad av turnerande. När man skriver låtar så blir det mer komp och det blev mindre med fingerspel. I de tidiga låtarna gjorde jag solon och licks. Sånt måste man hålla igång hela tiden. Om man inte håller igång så blir man sämre. Så jag prioriterade låtskrivandet då det är kärnan i det hela.
Har du plockat fram några av den tidens låtar och bearbetat till de här senare skivorna?
Det kan nog finnas fragment, men inte så mycket ändå. Det är nya låtar som dykt upp sen jag bestämde mig för att sätta igång lite mer. Den här ”Ingen dröm är för stor” började med att jag blev förbannad över åldersrasismen och tänkte skriva någon elak, arg sång. (Skratt) Men insåg att det är väl meningslöst. Så då blev det mer en upp peppar låt för människor som är lite äldre. Men även för yngre. Åldern spelar ingen roll. Man ska leva sin dröm i möjligaste mån. Så när man sitter där och ska gå igenom porten, ska man inte ångra saker som man inte har gjort. Det är bättre att försöka och misslyckas än att inte ens ha testat.
Foto: Martin Lundström
Innan kommande plattan släpps, blir det någon mer singel?
Det är inte otänkbart. Det beror på hur den här singeln tas emot. Det finns ingen exakt plan utan mer en skiss. Jag siktar på ett album till hösten.
Med det utbud som finns måste det vara svårt att sticka ut?
Det är jag medveten om. Det är som att spela på hästar eller ta en lott, man har ingen aning.
Det gäller att vara själv i loppet…
Ja och vara domare dessutom. Jag har fått höra att det numera är ungefär sex personer på P4, vilket är enda möjligheten för mig, som bestämmer vad svenska folket ska lyssna på. Då är det mycket som kan spela roll där. Dagsform och den musik de tycker om. Det är det man får förhålla sig till och det är det jag menar med att man inte har någon aning. Tidigare kunde varje radioproducent själva bestämma vad som skulle spelas. Då kunde man spelas i några län men inte på andra ställen. Nu bestämmer de här sex vad som ska spelas i hela Sverige. Det känns lite torftigt
Tänker du ge dig ut på någon turné?
Det är som jag sa att det ena får ge det andra. Det beror helt på hur det går. Jag var ute sommaren 2015 och gjorde tio spelningar tillsammans med Mats Persson (trummor). Det var kul och gick hyfsat. Det funkade hyfsat men inte tillräckligt bra tycker jag själv. Det gick bra att spela och det kom hyfsat med folk. Men det saknades den där sista biten. Jag märker det att eftersom jag inte har varit ute och turnerat på så lång tid så behöver det hända nånting som att en låt uppmärksammas. Om man har varit med i program som ”Så mycket bättre” eller att ens låt ligger högt på svensktoppen. Så ett kort svar på frågan blir att vi får se vad som händer. Jag har inget emot att spela, det är skitkul.
Föredrar du att stå på scen eller att spela in låtar i studion?
Jag tycker om båda. Jag tycker faktiskt att processen med att få en idé i huvudet och sen se hur den växer fram är stimulerande. Det är en av de roligare bitarna. Men även om man är ute med duktiga musiker och musiken kan lyfta när man spelar är det också en höjdare. Det ena behöver inte utesluta det andra.
Brukar ni improvisera när ni lirar live?
Det händer ju. När man spelar live så håller man sig inte strikt till det som är inspelat, utan det finns lite lösa partier. Låten blir väl aldrig exakt lika varje gång. Det är lite dagsform som får avgöra. Det är det som är stimulerande och kul.
Det är inte så att man ibland gör något litet bus mot de andra i bandet?
Ja det vet man aldrig när man är ute och lirar. Det är kul att det inte är så förutsägbart för då kunde man skicka runt en video istället. Jag tror det är just live grejen folk vill ha. Att det är på riktigt.
Vi tackar Roger för att han ville dela sina tankar med oss
