Stenkul i Norge

Upp tidigt på lördag morgon för att få i sig en stadig frukost. På med lager av lager med kläder. Packa ryggsäcken med ät och drickbart. Sen bar det iväg med en fullpackad buss av förväntansfulla vandrare. Bussen tog oss med på en slingrande väg upp till utgångs punkten parkeringsplatsen på Øygardstøl. När det är dags att kliva av bussen får vi några varningens ord från chaffören: -Var försiktiga! Underlaget är halt när det är fuktigt. Det är regn på väg in vilket kommer att medföra att underlaget blir ännu halare.

Efter att ha gått ur bussen och mot vandringsleden möts man av en stenvägg som tycks stiga rakt upp. Här ska man ta sig upp genom att dra sig upp med hjälp av en kätting. Märker rätt snart att orden om att det skulle vara halt underlag känns som en underdrift. Samtidigt som jag ser min dotter försvinna upp över krönet sliter jag med att försöka få något fäste med mina skor. Står bara och slirar på samma ställe. Får gå åt sidan konstaterandes att de skor jag köpt inte kan ha varit tänkta för detta underlag. Funderar allvarligt på om jag ska ta av mig dem och gå barfota upp. Hittar dock en annan väg upp utan kedja som hjälp. Finns lite sprickor i berget att kila in fingrarna i. Trodde att det var vandring jag hade gett mig ut på men nu kändes det mer som bergsklättring. När jag kommit upp på krönet och står där med svetten sprutandes i pannan ser jag till min förfäran att framför oss ligger en mindre dal vi ska ta oss ner i innan det är dags för ännu en kraftig uppförsbacke. Även här finns det kedjor att dra sig upp med. Men en bit upp så har en kedja gått av och även en av stolparna som den ska vara fäst i. Bara att stanna och se sig om efter en annan väg upp bland bergets små sprickor. Väl uppe får vi vandra på en vacker platå en längre bit innan tredje och sista stigningen tar vid.

Glatt överaskad. Dagens vandring är som ”a walk in the park” jämfört med gårdagens tur. Bara ett par timmars vandring upp på rejäla ”stentrappor” och många flata partier där man kan njuta av utsikten. Ca 450 meter från målet kommer man till ett krön där stigen svänger och man får ta sig fram på en smalare avsats som stupar rätt ner. Det finns en kedja man kan hålla sig i som de har varit snälla att placera ute på kanten. Hade hellre sett att man kunde hålla i sig inåt bergväggen.

Ska bara tillägga att det är fantastiskt vackert på båda ställena. Väl värt att åka till om man inte lider av höjdskräck.