Anders Barsk – singer-songwriter från Årsta, Stockholm – har förverkligat del 1 av sitt stora musikprojekt – ”Sånger Om Livet”. Det är ett gigantiskt projekt Anders har åtagit sig, vilket skall resultera i tre fullödiga album på lika många år. Första albumet, med den träffande titeln ”Vakuumgatan”, handlar om skilsmässa och dess konsekvenser, känslor och de förändringar den ger upphov till. Samt hur man kommer igenom den. Och vinner ny styrka. Vi ringde upp Anders för att få växla några ord.
Då det är självupplevt så undrar jag om man innan man sätter igång ett sånt här projekt väntar några år innan man tar tag i det?
I mitt fall så är det så att jag har aldrig tidigare sysslat med musik. Jag fuskade lite i mina tonår och köpte mig en svart hårdrocksgitarr för tio år sedan. Kunde ett par ackord, men inte mycket mer än så. Började då göra egna låtar på en gång och de blev fler och fler tills jag insåg att jag kanske skulle göra något av det hela. Det fanns då inga tankar på att jag skulle göra en skilsmässoskiva, men ju mer jag skrev så insåg jag att texterna handlade om mig själv. Såg något sammanhang i låtarna och kunde organisera dem kronologiskt. Så det hela började helt planlöst, men ju fler låtar det blev så kunde man urskilja vad det egentligen handlade om. Beslutet att göra en skiva kom för fyra, fem år sedan. Utan att veta hur man gör (skratt) Men det är en annan historia.
Så det hela var oplanerat?
Det var som nån sorts självterapi att få det ur sig och ett sätt att uttrycka sig.
Första skivan handlar om skilsmässan, men sen ska det komma två album till…
Ja och de är redan färdigskrivna till text och musik. Men de är inte inspelade och det är inte så många som har hört dem heller.
Du har fått med dig ett rätt så stort gäng musiker på albumet, hur får man ihop alla dem?
Undan för undan. Det är så här att när jag bestämde mig för att göra en skiva vilket kom efter att jag skrivit låten ”se mig nu” som indikerar lite hopp. Tänkte att man kan ju inte göra en skiva med tio depraverade låtar. Det blir ingen upplyft av. Då jag inte kan något om musikbranschen så googlade jag runt på några producenter, men sen via en bekant lyckades jag komma i kontakt med Ulf Hedin. Han ville vara med och göra skivan. Vi klickade första gången vi träffades. Vi började med att spela in lite demogrunder för att kunna skicka ut dem till andra musiker. Det var väldigt enkla rudimentära skisser vi gjorde. Ulf i sin tur känner väldigt många musiker. Han tog in sina kompis på trummor och sen en basist som är med på de flesta låtarna. De flesta låtar har växt organiskt och vi har låtit låtarna själva bestämma vart de har tagit vägen. Från demo till slutresultat är det en himmelsvid skillnad.
Då har du låtit musikerna fått lägga till lite egna idéer på låtarna och inte varit benhård med hur låtarna ska bli?
Det har kommit till lite gitarr och bas t ex. Så låtarna har slingrat sig fram som klätterväxter. Efter vad låtarna har behövt så har det lagts till musiker undan för undan.
Då kan det bli andra musiker på nästa platta?
Absolut. Det är nollställda ark inför nästa skiva. Jag har snackat med Ulf då vi funkade så bra ihop.
Har du och Ulf jobbat över nätet eller har ni kunnat träffas under resans gång?
Vi har försökt att träffas en gång i veckan, men det blev nog två gånger i månaden i genomsnitt. Då är vi extremt fokuserade och kör stenhårt.
Det blir lite som en skilsmässa till inblandade musiker nu då?
Nja, hälften har jag inte träffat, utan många har man bara skickat filer till över nätet. De gånger jag träffat några var när saxofonisten satt en meter i från en och brassade på. Och när kören la sitt. Det var himla intressant då jag inte kan körstämmor själv. Då satt jag bara och lyssnade och njöt.
Om det skulle bli möjligt att åka ut och spela, har du ett band redo att åka ut med?
Det skulle bli Ulfs gäng. Han spelar rätt mycket live så han skulle nog kunna dra ihop ett gäng hyfsat snabbt. Så det skulle nog inte vara några problem.
Kommer plattan ges ut på vinyl?
Än så länge är det bara på streamingtjänster. På hemsidan har jag albumet som vinylskiva på bild, men det är mer för att visa att det är ett helt album och inte enskilda låtar. Eventuellt blir det vinyl, vi får se vad som händer. Det är en ekonomisk fråga då jag står bakom allt själv.
Är du självlärd musiker?
Jag skulle inte kalla mig musiker, men jag kan skalor, några ackord och vet vad de heter. Jag kan inte musikteorier, men jag kan den enklaste durskalan. Jag gör alla mina låtar på en akustisk gitarr och utgår ifrån det. I övrigt sätter jag mina fingrar där jag tycker att det känns bra. Blir det bra så blir det bra. Det är därför jag låter proffsmusikerna spela på albumet. När det gällde sången funderade jag på att låta nån annan få sjunga för jag kan inte sjunga som en sångare heller. Man är ju ingen Tommy Körberg. (skratt) Sen insåg jag att det handlar mer om vilket uttryck man har och att man förhåller sig till de begränsningar man har. När jag blivit bekväm med det så bestämde jag mig för att sjunga själv. Jag skulle vilja säga att jag är låtskrivare och inte artist i första hand. Det är låtskrivandet som ger mig en kick.
När du komponerar musik, kommer text eller musik till dig först?
Oftast kommer musiken först och texten sen. Det är inte förrän jag känner själv att jag blir berörd av en textrad som jag känner att det här kan vara nånting. Jag kan inte sjunga om en ångbåt (skratt) Utan det måste vara nånting som rycker tag i mitt eget känsloregister på något sätt.
Vilken låt på albumet är du mest nöjd med?
”Jag vill tro”. För den är mest matematiskt rätt. För att förklara mig lite. Texterna kan inte ha nödrim eller ord som inte har där att göra. På samma sätt kan låtar inte ha ackord eller sekvenser som inte har där att göra. Ska inte vara nödlösningar som inte har där att göra. Det ska sitta ihop i en perfekt enhet. Det har jag som mål när jag gör låtar, att de ska bli matematisk perfekta. De gånger jag lyssnar på musik gör jag det tyvärr ganska analytiskt. Det hänger nog ihop med att jag har så stora krav på mig själv.
Vilka är dina husgudar?
Det finns några som jag alltid återkommer till. Bruce Springsteen, Jakob Hellmans första skiva, Pink Floyd, Sex Pistols och Bob Marley. Är låtar bra så är de bra oavsett genre. Det jag gillar är lite låtorienterat.
