Blir det en stilla jul för Anders Ekborg?

Ja, vi började 2009, 2010. men sen kom pandemin med vad det innebar. Fast vi säger att det är tioårsjubileum.

Jag tycker att det är lika roligt varje gång för att precis som julen har det blivit en tradition att jag möter mina favoritmusiker som ställer upp trots att de har sina andra jobb under året. Vi möts här ändå inför varje jul och de håller dagarna lediga i sina kalendrar för detta. Det är underbart.

En bra fråga. Det handlar om hur mycket jag vågar och törs. (skratt) Som artist vill man alltid byta ut och göra nåt nytt, men folk kommer dit för att höra de här klassiska sångerna. Ibland har jag bytt ut sånger och då har folk gett mig skällning efteråt. Det kanske har utkristalliserat sig så att 60% är återkommande och sen kan resten bli nya saker.

Nej, det kan vara från dag till dag. Jag improviserar fram mellansnacken varje dag. Ett år var det nån som jag hörde på radio som var på väg till konserten som hade en julpizza. Han fick frågan om vad han hade på pizzan och svarade att han hade i stort allt som finns på ett julbord. Journalisten frågade om han hade smakat den själv. Ja. Var det gott? Ganska gott. Fast jag tyckte att det lät sådär. Liknande anekdoter kan det bli.

Absolut. Ingen konsert är den andra lik, förutom att jag sjunger Helga natt.

Nej och därför har jag varit otroligt noga med att hitta de bästa personerna vi kan ha i Sverige. Det är otroligt viktigt för mig att ha bra ljud på scen själv. Naturligtvis är publiken i fokus, men om vi inte har bra ljud på scen så är det inget kul på jobbet liksom. Under årens lopp har jag lärt mig att för att det ska bli kul för alla så krävs ett bra ljud där vi står. Det är väldigt utmanande när vi är i både kyrkor, teatrar och konserthus. För det är en extrem skillnad.

Det är roligare och roligare att göra mellansnack och då är det en teater jag föredrar. Där kan jag berätta roliga historier eller dra nån anekdot. Men det är ett helt annat värde att sjunga i kyrkorna. Det är mer sakralt och man får mer gratis som sångare. Det blir lång efterklang och det blir vackert hur man än gör. Man får gratis reverb. Man märker där att när man försöker ha mellansnack så måste man vara väldigt långsam och väldigt tydlig. Så därför är det inte lika lätt att berätta roliga historier i kyrkor.

Favoritsång är nog ändå Heaven on their minds från Jesus Christ Superstar. Det är en otroligt utmanade låt att sjunga. En musikallåt som får folk att undra vad den har med julen att göra, men den handlar ju om Jesus så då passar den in. Så den tar jag med mig.

Jag var skraj om man ska vara helt ärlig. Min bror som är fem år äldre hade hållit på sen han var född höll jag på att säga. Jag hoppade av skolan när jag var sjutton och började jobba. Jag hann jobba med vanliga jobb i sju år innan jag provade in på scenskolan. Det kändes bra för då visste jag vad det vanliga livet handlar om liksom. Jag hade aldrig stått på scen innan jag gjorde min praktik på scenskolan och då var jag 25 år.

Jag tror inte man behöver det egentligen för alla människor har fantasi och inlevelseförmåga, men sen så har man en trygghet i att veta. En av det första jag gjorde var Nils Holgersson och den historien handlar om att de är jättefattiga och regissören sa åt oss att vi skulle sitta och vara ledsna. Då hade jag jobbat och var bästa vän med människor som var det fattigaste jag mött i hela mitt liv. De satt inte och var ledsna för att de var fattiga, utan de strävade. Och människor som strävar är alltid bra människor. Strävan är nåt fantastiskt. Så jag frågade regissören varför vi skulle sitta ner och vara ledsna. Han svarade då att det står i manus att de var fattiga. Och vad har det att göra med att de skulle vara ledsna?

Precis. Det har blivit mycket såna där strävande roller. Det är vackert att sträva.

Så är det ju, men min strävan är även att folkbilda. Dels att jag finns, jag står där, jag ser dem som håller på med sina mobiler. Lägg ner den för den stör den som sitter bredvid dig. Låt oss istället uppleva den här stunden nu tillsammans. Det är en stor del av det som är mitt allt. Nämligen att visa människor att vi ser varandra och det är det som är kultur. Det är det som det handlar om.

Det blir det. Då blir det helt stilla. Det är det som jag längtar efter. Jag gillar att mötas och jag tycker att det är viktigt med traditioner.