A.M. är Anna Melander och Mia Moilanen ochde har på kort tid etablerat sig med sin musik i genren folkpop, folkrock, indie. Med sina två starka och sammansvetsade röster i en unik samstämmighet bjuder de in till en underbar blandning av både melankoli och eufori. Nyligen kom deras nya singel Ghost. Vi ringde upp Anna för att få veta mer om deras musikaliska samarbete, bandnamnet och lite mer.
Senaste singeln Ghost är ett av de spår som kommande EP´n kommer att innehålla. Men ni har släppt några låtar innan den.
Två singlar innan den här, Wildered och Gotta Let You Know. Vi vann P4 Nästa i Blekinge med Gotta Let You Know. Så tanken är att på EP´n ska de två låtarna samsas med Ghost och en till ny låt. Så det blir sammanlagt fyra låtar på EP´n.
Påminner de om varandra alla fyra spåren?
Genren är den samma. Man hör direkt att det är A.M. Två av spåren är lite mer upptempo och två lite mer melankoliska. Det finns en röd tråd.
Titeln på EP´n är Running Back Home.
Och det är titeln på sista låten som vi kommer att släppa inför EP´n.
Hur skulle du vilja beskriva låten Ghost?
En harmonisk låt med mycket stråk och mycket stämsång. Jag personligen tycker om den sortens låtar väldigt mycket. Den handlar om att försöka springa ifrån sina egna spöken, sina egna demoner. Rättare sagt att man ska kunna få frid med dem. Alla har vi nog något som jagar oss.
Kan det även inbegripa prestationsångest?
Ja verkligen. Det kan vara allt man känner är jobbigt att ta tag i, men som man vill bli fri ifrån.
Är ni ute och spelar live?
Just nu så är det inte så jättemycket. I höstas var vi ute och spelade ganska mycket. Tanken är att vi ska ut och spela i vår och i sommar med våra nya låtar.
Blir det även covers eller kan det bli någon egen låt som ni inte gett ut som ni tar med på repertoaren?
Vi har några låtar som vi inte har gett ut som vi kommer att spela. Sen blir det några covers också.
Hur träffades ni? Är ni kompisar sen barnsben?
Inte riktigt. 2015 var jag och Mia med i en teaterföreställning både som musiker och skådespelare. Vi är med i en grupp som heter Vera-teatern från Karlshamn och det var där vi först lärde känna varandra. Och då kom vi på att vi ville ut och spela. Så vi har gett oss ut som trubadurer och spelat ganska flitigt de senaste fyra åren. Vi har då kommit fram till att vi gillar genren folkpop, indie väldigt mycket. Då bestämde vi oss för att vi skulle skriva egna låtar och då föll det sig naturligt att de skulle vara i den genren. Så vi satsade på det kortet för ca två år sedan och nu har vi ganska många låtar på lager som vi producerar och ska släppa med jämna mellanrum.
Och ni har ett eget skivbolag som ger ut era låtar?
Precis. Vi har ingen label bakom oss. Utan det vi har är en PR – kontakt och så har vi ett bokningsbolag som blir vår manager liksom. Sen så får vi se hur det här tas emot och om det finns något bolag som vill jobba med oss i framtiden. Än så länge så kör vi eget.
Men det är nog bra att starta med eget för skivbolagen vill gärna att artisterna ska vara lite affärsinriktade.
Så är det idag. Man måste marknadsföra sig ganska mycket och ha kommit ganska långt på vägen innan skivbolagen visar något intresse. Man ska nog helst ha 200 000 streams på Spotify innan de blir intresserade.
Bygger ni upp en fanbase genom att vara ute och spela flitigt?
Vi försöker verkligen marknadsföra oss när vi är ute och spelar. Man kan säga att vi har två olika sorts spelningar. När vi spelar som A.M. spelar vi våra låtar så mycket vi bara kan. När vi gör trubadurgig så marknadsför vi A.M. för att få fler följare och lyssnare.
Nu förstår jag att bandnamnet A.M. är taget utifrån era förnamn, men när jag såg det så funderade jag på om ni är morgonpigga?
Grejen är att jag är fruktansvärt icke morgonpigg. Mia är lite bättre än vad jag är. Så vi tyckte namnet var en kul återspegling av det. Det finns en liten blinkning till det. (skratt)
När det kommer till singelns omslag, hur mycket har ni varit involverade i det?
Det har vi varit ganska mycket involverade i. Det är inte vi som har redigerat eller tagit fotot, men det är vi som har kommit med idén. Man kan säga att vi har regisserat fotot. Vi har en tanke om hur vi vill presentera oss. Vi vill ha en tanke bakom det vi gör, så att det inte ska spreta åt olika håll.
Är det en röd tråd att era texter kommer från olika sinnesstämningar, stadier och händelser i livet?
Det kan vara olika tankegångar. Jag och Mia kan vara väldigt olika där. Jag skriver ofta utifrån nån sinnesstämning som jag är i medan hon ofta utgår ifrån en händelse. Men sen så väver vi ihop dem. Så det blir en mix där en stämning kan blandas med en händelse. Allt baserar sig i något som har hänt. Kan vara relationer eller saker man har gjort uppbrott ifrån och hur man försöker ta sig an det. Och så blir det till en låt eller en text. Jag tror att det finns ganska mycket igenkänning.
Då kan den ena av er komma med ett uppslag och så får den andre bygga vidare på det?
Eller så bygger vi vidare tillsammans på det. Jag kan ha nån liten text, melodi och så sätter vi oss ner och spånar och så får det bli något som representerar A.M.
Om ni inte skulle bli överens, blir det två låtar då?
(skratt) Det kan det bli. Vi har båda ganska åsikter så det kan absolut ske att vi inte blir sams. Vi brukar dock vara ganska bra på att mötas på mitten. Det är kompromisser och det kan mynna ut i något annat än vad någon av oss tänkt sig, men det brukar bli bra. Vi är som två syskon med våra argument, men vi reder alltid ut dem.
