Humorgruppen KAJ består av trion Kevin Holmström, Jakob Norrgård och Axel Åhman från Österbotten i Finland. Är det dags för KAJ att ta steget in i svenskarnas hjärta via Melodifestivalen? Vi fick oss en pratstund med Kevin och Jakob.
Om jag förstår det rätt så har ni i KAJ hållit på rätt länge.
Jakob: Vi har vi har hållit på i minst 15 år. Vi började väldigt tidigt, när vi var 16 år. Det blev en blandning av sketcher, humor och och musik.
När ni var 16 år, var ni alla tre med då?
Kevin: Jajamän vi började tillsammans alla tre. Vi kände varandra ända sedan högstadieskoltiden. Vi började 1 samma klass i sjuan och upptäckte där att vi alla tycker om att syssla med humor. Att göra internetvideor var ganska nytt på den tiden, så vi började publicera sketcher och roliga videor på Youtube och Facebook. Så lärde vi känna varandra och efter att vi gjort det här på hobbynivå så utvecklades det också till att vi gjorde live framträdanden. Det finns en stark revytradition här i Österbotten. Det blev till exempel företagsgig och det första giget vi gjorde var en en julfestspelning. Sen har det ena gett det andra.
När ni sökte till gymnasiet sökte ni in på olika linjer, fast ändå typ inom samma genre.
Kevin: Jo när vi flyttade vid Helsingfors då började vi studera inom media allesammans. Jag gick ut teknik och Jakob gick film och klipp och Axel gick på journalistlinjen. Parallellt med det så har vi höll på att utveckla KAJ. Det var nog KAJ och den här verksamheten som gick i första rummet och sen så fick ut bildningen komma i andra hand. Vårt första stora nedslag var på Wasateatern.
Vilken är den hårdaste publiken då? När man är 16 år så är man ju lite nervös för vad andra tycker. Var det värre då än att ställa sig på melloscenen som ni kommer äntra nu?
Jakob: Ungdomstiden tror jag. För med tiden har vi ju växt in i det här. Man lär sig att hantera vad folk tycker och tänker. Det känns också som att i alla fall jag blir mycket lugnare av det här, att få förbereda mig och och veta vad jag ska göra när jag ställer mig på scen. Och det är väldigt mycket förberedelser inför Mello, så det känns det tryggt att man får repa ordentligt.
Då var det skönt att inte vara ute första veckan.
Kevin: Verkligen. Nu har produktionen kommit igång. Tycker också att kvaliteten har varit väldigt hög i år. Bra manus och och låtarna har ju varit så bra. Vi ska inte heller glömma mellanakterna.
Vad säger de i Finland om ni vinner för Sverige?
Kevin: Alla varit väldigt glada över att vi är med, det är idel lovord. Det är klart att då får vi frågan varför vi inte är med i UMK, melodifestivalens motsvarighet här i Finland, men att det har ju sin naturliga förklaring när vi kör på svenska och vi har vår dialekt och och det här är vår publik liksom. På det sättet är det här steget ut i Melodifestivalen likväl nästan för oss ett naturligare steg än att vara med i UMK. Med det sagt så så stänger vi ju inte dörren till att vara med där nån gång i framtiden. Men alla är hittills väldigt glada och förstående inför varför det gick som det.
Jakob: Chansen att att vi skulle gå in och vinna det här tror jag är är försvinnande liten. Vi får vara väldigt nöjda om vi inte hamnar sist i vår deltävling. Vi börjar där och så ser vi hur det går. Det är fantastiskt att överhuvudtaget få vara med. Det ska bli jättekul.
Titel på låten är väl lite typiskt finsk, ”Bara Bada Bastu”.
Jakob: Det är inte rocket science, men förhoppningsvist roligt och med glimten i ögat och med självdistans. Vi hoppas kunna förmedla den med en jäkla show och mycket glädje.
Har ni den på engelska med ifall ni skulle gå vidare eller skulle ni köra den på svenska språket då?
Jakob: Då skriver vi om det till finska. (skratt)
Vörå som ni kommer ifrån ligger ungefär i höjd med Umeå. Är det den övre delen av Sverige som ni mest har varit och turnerat i?
Kevin: Vi har gjort våran nedslag främst i Stockholm och i Umeå för att det finns väldigt mycket österbottningar och finlandssvenskar som flyttat över till Sverige för att söka jobb och sen bosatt sig där. Det är ursprungligen där vi haft vår starkaste publik i Sverige. Så när vi varit ute på turné så har vi gjort nedslag där. Via våra Spotify lyssningar och nu när vi har varit på turné, har vi märkt att det finns andra människor i Sverige som har fått upp ögonen för oss. Vi sålde slut på föreställningen i Umeå och så hade vi fyra föreställningar i Stockholm i januari. Sen hade vi en lite mer rolig spelning i Göteborg på östasiatiska populärkulturkonferensen. Confusion tror jag den heter. Då hade vi nyligen släppt en en parodi, eller vad ska man säga, en J- pop låt på vår vörådialekt. Den hade arrangörerna fått nys på.
Förutom att ni kör som KAJ så förstod jag det som att ni hade ett annat band också.
Jakob: Vörjeans heter de. Det är liksom våra rockabilly alter egos. Det är ännu mer lokal prägel på det bandet. Där är vi karaktärer och spelar versioner av dem som vi gick i högstadiet med. Det är liksom det är det som är tanken och så spelar vi rockabilly musik. Vi tycker att det är svinkul och ändå bra musik att spela live. Det lite som ett sidoprojekt, men uppskattat här i i hemknutarna, så det är roligt.
Då skulle det kunna bli så att ni får spela förband åt er själva.
Jakob: Vi har faktiskt gjort det. Våra karaktärer pratar skit om KAJ. Att de får för dåligt betalt, dålig scenteknik och så vidare.
Om jag går tillbaka lite till Mello. är det lätt att få igenom det man vill få göra på scen eller är det väldigt strikt?
Kevin: För oss har jag varit väldigt smidigt. Från början så hade vi en ganska tydlig version av vad vi ville göra och alla i produktionen verkar förstå det. Sen hade de bara tagit den lilla idén och konkretisera den och gjort den ännu större och bättre. .Så att det har varit väldigt smoothsailing där. Vi har ju inte sett resultat ännu, men det vi det vi har fått se ser riktigt fint ut.
Jakob: Det är så roligt att vara med för vi har ju gjort teater, musikaler och musikvideos själva tidigare. Men Melodifestivalen är ju en så omfattande produktion, det är så många element i live TV och med kamerarörelser och hela den aspekten. Man vet också ganska lite själv, så man är verkligen tacksam för den hjälp man kan få på alla olika ställen. Medans just det där att att hela vår känsla och liksom den där touchen och och tematiken har de varit jätte lyhörda för. De har varit mycket noggranna med att att vi också ska vara väldigt nöjda med det numer vi tar upp på scenen. Så det har varit en positiv upplevelse.
När ni har haft en vanlig show har man ju längre tid på sig att känna in publik och ja se vad som funkar och så här. Nu blir det ju väldigt kort. Blir det mer nervöst för att nu måste vi ge allt åt. Det här ska klaffa till 100.
Jakob: Ja, exakt det här är jag tänkt på. Vanligtvis så kör vi nästan en tvåtimmars show och då är det ju inte så farligt om man strular lite med text här och där eller gör ett fel danssteg. Sånt händer ju alltid. Men man skulle vilja sätta allting helt perfekt under de här tre minuterna när det verkligen gäller. Men samtidigt har vi hållit på så länge så att vi vet att misstag händer. Man kan inte egentligen förbereda sig för sånt, utan man kan bara försöka att gör det så bra jobb som möjligt. I stunden får man släppa det och hoppas på det bästa. Och ifall någonting händer så då får man tänka att idag var det en sån dag, sen går man vidare.
Förr om åren så har man ju inte kunnat lyssna på låtarna innan framträdandet. Nu kan ju någon lyssna in sig på texten. Kan det kännas lite jobbigare?
Jakob: Det är sant de de hör direkt man sjunger fel. Man kommer inte undan med att säga att det var meningen.
Kevin: Björn Skifs bubblade väl lite i någon vers för några tiotals år senare. För honom har det ju gått hur bra som helst ändå. Vi tror att det ordnar sig.
Orten ni kommer ifrån. Har den präglat er? Känner alla alla där?
Jakob: Så är det absolut. Jag kommer ifrån en liten by inom den här orten där vi var kanske 300 invånare. Det sätter sina tydliga spår, men sen så är man ju en individ och utvecklas liksom åt sitt eget håll. Jag kan inte se, det är svårt att säga förstås, att jag skulle blivit den jag är idag om jag växt upp någon annanstans. Så jag ser det som något synnerligen positivt.
Kevin: Värådialekten är viktig. Det är vårt signum. Jag tror att i alla fall i Österbotten så har det varit vår usp (Unique Selling Point). Folk har känt igen oss på att att det är vi som kör på Värådialekt och de har varit väldigt positiva till. Så att det är mäktigt att att vara med i Sveriges största musikarrangemang och sjunga på värådialekt.
I gruppen, är det någon som har en chefs roll och han får bestämma det sista eller en är helt överens jämnt?
Jakob: Vi är nog inte alltid överens, men vi har ju som som sagt 15 år av att av konflikthantering. Jag tror att det är ganska bra på att mejsla ut vad vi ska göra. , Är det en bättre idé plockar vi upp den oavsett vem som kom med den. Vi har under åren så har utvecklats ganska naturligt det här hållet. Vi har lite olika ansvarsområden, som att Axel har ganska bra koll på det administrativa och planerar turnéer . Axel är både basist och manager. Kevin sköter å mycket med produktion och skriver låtar och jag har lite mer hand om det visuella. Sen skriver vi även låtar tillsammans och och försöker få ihop det.
Kevin: På något sätt att vi får hjulet att rulla framåt. Det är inte så att vi är envisa så att det skulle bli tvärstopp nånstans utan vi kommer alltid fram till en kompromiss. Det är roligt när man hållit på så länge att det kommer nya saker, så det där att fastna på någonting är helt onödigt för att det kommer att komma något nytt nästa vecka. Då det nya tag igen och då kanske man sin idé på bordet och det liksom flyger iväg. Det alltid bara välkommet när saker rör sig framåt, det liksom en vinst för hela gruppen.
Familjerna som ni kommer ifrån har de jobbat eller pysslat med något liknande som ni gör nu?
Jakob: Nej, verkligen inte. Min mamma är är dagisföreståndare och pappa jobbar på bank så att det är nog en en bit till det jag håller på med. Och de har nog varit ganska förvånade i början, ska du syssla med en sånt där, men de har alltid varit väldigt stöttande. Ställt upp och skjutsat till gig.
Kevin: Min kära farfar sa en gång att han hade hoppat in som trummis på ett bröllop på nittonhundra fyrtiotalet och han har tagit åt sig all ära i världen för mitt artisteri. Annars så ska jag nog säga att jag är ganska också ensam om att hålla på med just det här.
Om det går bra i år skickar ni in en ny låt nästa år?
Jakob: Absolut. Det hoppas vi ju på. Hittills så har jag varit bara en positiv upplevelse, så det skulle vara jättekul ifall vi kommer på en låt. Man vill ju göra någonting som är lite annorlunda i så fall och inte göra typ samma sak igen. Det är mycket som ska till för att det ska vara exakt rätt sak. Men vi stänger absolut inte dörren till det.
Kevin: Men det är ju jättespännande att se hur Sverige tar emot oss. Om publiken gillar vår grej och och och hela den biten. Som det känns nu när de här racet är seglat, så skulle man nog vilja köra en gång till.
Kommer ni att turnera mer i år på svenska sidan?
Jakob: Inte som en ser ut nu? Nej.
Kevin: Det känns som att efter lördag när vi är med i Mello kommer det nog att börja synas i mejl inkorgen om de vill ha mera KAJ. Vi hoppas på det.
