Mad Kai är en konstellation av de två Malmö-musikerna och bästa vännerna Jutta Stolt och Olivia Lyne. Under åren på Skurups musiklinje insåg de snabbt att deras musikaliska styrkor blev som starkast tillsammans. Genom sin musik vill de ta kommandot över både sina egna liv och musikvärldens mansdominans. Med Mad Kai utmanar de harmonier, rytmer och strukturer genom att inspireras och sedan göra det till sin grej. De debuterade med singeln ”Scars”.
Ni träffades i Skurup på en musikutbildning?
Jutta: Vi kände varandra lite tidigare för vi har pluggat musik tidigare ihop, men det var i Skurup som vi började skriva ihop.
Är ni från Malmö ifrån början?
Båda: Nej vi är från helt olika ställen.
Olivia: Jag är i från Härnösand…
Jutta: …och jag är ifrån Åland. Så det är lite lustigt att vi träffades nere i landet. Det var helt av en tursam slump.
Först ut var er debutsingel ”Scars”, men hade ni fler låtar som ni valde emellan som skulle kunnat ha blivit er första singel?
Jutta: Absolut. Vår plan från början var att vi skulle släppa en EP ganska snart då vi hade skrivit låtar för en hel EP. Sen ändrade vi riktning då vi kände att alla låtarna var för bra för att inte släppas som singlar. (skratt)
Olivia: Så nu sprider vi singlarna och släpper dem under året.
Jutta: Vi kände då att det var givet att vi skulle börja med ”Scars” för den låten är mest Mad Kai. Den sätter fingret på hur vi vill låta, vad vi influeras av, hur vi skriver osv. Såklart så är alla låtar i samma genre och har vår prägel på sig, men vi vill ändå att de ska ha en skillnad och inte låta likadant.
Kan man säga att låtarna har samma DNA, men att de sen utvecklats åt olika håll?
Jutta : Det beskriver det ganska bra. Vi tycker själva om att lyssna på olika genrer och tycker att det är kul med olika sorters musik, så vi har varit överens från början med att vi ska ha en stor variation och vara spännande att lyssna på, även om vi inte ska vara för spretiga, utan ha ett sound som är vårt som man ska känna igen.
Kan det bli så på sikt att ni samlar ihop era singlar till en EP?
Jutta: Det har vi funderat på, men vi får se.
Olivia: Allt tar så lång tid, vilket vi fått lära oss nu när vi skapar musik själva. Det har tagit mycket längre tid än vi från början trott att det skulle göra. Så nu koncentrerar vi oss på ”Scars” och två andra singlar som vi tänkt släppa under hösten. Sen får vi se vart våren tar oss.
Texten i ”Scars” behandlar självkritik, är det något ni upplevt i olika situationer?
Jutta: Det är skrivet utifrån vårt perspektiv, men det handlar mer om att samla onda tankar till en varelse och sen hantera den/det på något sätt. Kai symboliserar den demoniska självkritiken.
Olivia: Jag tänker att alla kan relatera till det på något sätt. Alla får sina onda självkritiska tankar i olika situationer. Vissa får dem nån gång i livet medan andra får dem ofta och lever med dem mer eller mindre. Själva har vi brottats mycket med sådana tankar och känner ett stort behov att komma över dem och göra något av det. Inte låta dem ta över oss utan omvandla det till något positivt för oss.
Det verkar ibland som att det är vanligare bland tjejer att man klankar ner på varandra.
Jutta: Absolut är det så. Det finns färre platser för kvinnor i musikbranschen och alla andra mansdominerade branscher. Det medför att det blir en hårdare konkurrens, man får tävla mer och man håller inte varandra om ryggen på samma sätt.
Olivia: Rent generellt var det så på våra musikutbildningar också, oavsett kön så upplevde man att det var det en hård konkurrens. Det var ofta ett hårt klimat där.
Det är lite synd.
Jutta: Verkligen! Det är det vi ska ändra på. (skratt)
Som artister står ni på egna ben och bestämmer själva hur ni ska låta, se ut osv. Inget bolag som dikterar era villkor.
Jutta: Precis. Vi skriver låtarna helt själva, producerar, vår grafiska design osv. Vi bestämmer allt och det finns ingen bakom oss som har byggt upp en plan för oss. Att det är vi som bestämmer allt känns väldigt viktigt för oss.
Olivia: Vi har även pratat om att det inte är helt uteslutet att nappa på ett erbjudande från ett skivbolag som skulle vilja signa oss i framtiden. Men det är viktigt för oss att det första som vi gör ska komma helhjärtat från oss själva, det ska vara äkta och vi vill känna att det är vi som har lagt grunden.
Jutta: Självklart så tar vi hjälp av vänner och bekanta. Vi har inte gjort allt själva till 100%, men det är vi som är cheferna. (skratt) Det är vi som har sista ordet.
Kan Mad Kai även vara något annat än den ständige kritikern? Kan man tänka sig Mad att det kan få flippa ur?
Olivia: Vi har en väldigt tydlig bild av vem Kai är för oss, vad som gör Kai så galen och vad som gör oss galna på Kai. Men det är såklart individuellt och det finns något för alla att tolka in.
Kommande musik handlar det om saker ni själva upplevt eller är det mer fiktivt?
Jutta: Allt bottnar i egna erfarenheter och vi skriver mycket om Kai, men sen så har vi inte bestämt att alla våra låtar kommer att handla om det. Tror att allt vi skriver kommer att vara väldigt äkta för det är så vi är som personer. Vi skriver om det vi känner och vill dela med oss av.
Kommer ni från musikaliska familjer?
Jutta: Mina föräldrar är totalt omusikaliska. (skratt) Jag vet inte varför jag har börjat med musik. Det är ett mysterium.
Olivia: Jag har föräldrar som är klassiska musiker och jag var på den banan från början. Sen sadlade jag om helt. Jag har en syster som håller på med världsmusik. Så vi alla håller på med musik, men på väldigt olika sätt.
Det är inga av dem som ni kommer att bjuda in för att gästspela på någon låt?
Jutta: Det har jag aldrig tänkt på.
Båda: Man ska aldrig säga aldrig! (skratt)
Olivia: Det är något fint med ett möte mellan olika genrer, så det ska man inte tänka bort.
Vilka förebilder har ni själva?
Jutta: När jag växte upp så tyckte jag mycket om Christina Aquilera, Oasis, men idag lyssnar jag mest på Emeli Nicolas, Sara Larsson och Tove Lo. Det är de tre som ger mig mest inspiration soundmässigt. Jag har en soulig sida.
Olivia: Och jag har mest lyssnat på rock. Våra olika ingångar till musiken hörs i det vi skriver och det tycker jag är bra. Det blir ett fint möte.
Sitter ni ner tillsammans när ni skriver musik eller skriver ni var för sig?
Jutta: Det är lite olika från låt till låt. Kan vara så att Olivia börjar med nånting och sen så bjuds jag in lite senare och vice versa. Det är fantastiskt att vara två för om jag skulle fastna så vet jag att Olivia kommer att lösa det hela. (skratt)
Törs ni gå in i varandras projekt och peta om det är något ni inte tycker passar in?
Olivia: Vi kan vara öppna med att säga hur mycket vi får ändra på, typ ”texten får du göra vad du vill med men melodin ska vara kvar”.
Jutta: Vi har turen att vi oftast tycker väldigt lika. Vi har varit oeniga om vissa saker vi skrivit, men det känns som att vi alltid kommit fram till en kompromiss som vi båda varit nöjda med. Så det har aldrig varit något problem.
