Quinn Sullivan är en kreativ artist

Ja, men jag har inte känt det så på grund av pandemin. I mitt normala liv försöker jag att vara så produktiv som jag bara kan. Mitt fjärde album släpptes den fjärde juli och det kändes väldigt spännande att se hur det skulle mottas.

Vi skrev omkring femton låtar av vilka vi sen valde de tolv som kom med på albumet. Du försöker att välja de låtar som bäst tillsammans. Sen kommer element som att välja i vilken ordning de ska ligga på skivan. Vilken låt som låter bra efter den låten när skivan spelas upp. Och de här tolv låtarna passade bäst ihop, så de fick det bli.

Definitivt, de ligger på lager för framtiden.

Jag skapar alltid musik och har massor av idéer. Så vem vet när nummer fem kommer. (skratt)

Ja, absolut. På detta album samsas olika upplevelser som jag haft under olika perioder i livet. Några hände under high school tiden medan andra kommer från de senaste tre fyra åren. Det är saker som hänt mig, saker jag sett hänt andra personer. Alla texterna är inte självbiografiska utan det kan även vara historier som andra berättat för mig som inspirerat mig eller gett mig en idé till att skriva en låt. Så det har varit inputs från olika håll.

Korrekt! De bästa låtarna är de där man tar bitar och håller på dem ett tag, går tillbaka till dem och sen skriver något utifrån det.

Inte initialt. Då försöker jag bara få det på pränt så snabbt som möjligt. Ibland när man har en idé, ibland en text eller en musikalisk idé på gitarren eller på piano eller ett trumgroove, så funderar man över vad låten ska handla om. Ibland har man en färdig story i skallen, men oftast skriver man ihop med någon annan och då frågar man honom hur han känner inför text- eller musikidén. Så för mig är låtskrivandet olika från gång till gång. Jag har ingen mall som jag följer när jag skriver min musik, utan det blir väldigt spontant.

Ja, men till det här albumet skrev jag mina låtar ihop med min producent Oliver Leiber. Vi har skrivit 50-50.

Exakt och det är mitt favoritsätt att skriva låtar på. En del artister vill helst skriva sina låtar själva och vill inte ha nån åsikt från någon annan. I den situationen jag nu befinner mig i så tycker jag om att samarbeta. Tror man kan åstadkomma det bästa om man samarbetar för de kan komma med de coolaste idéer som du inte tänkt på själv. Så jag gillar verkligen det sättet att jobba på.

Oh gud. Jag minns den första låt som jag var stolt över att kunna spela på gitarr och det var Black Bird av The Beatles. Det var första låten som jag kunde spela och framförde hyfsat skickligt. Med hjälp av min gitarrlärare på den tiden så lärde jag mig den på ca två veckor. Det tog mig ett tag att få till fingerplockandet på den, men när jag fått till det så spelade jag den hela tiden. Jag tjatade: i´m gonna play Black Bird now. (skratt)

Det har jag. Alla frågar mig om mig om jag fortfarande har kvar den och svaret är att självklart så har jag det. Den har jag fått signerad av BB King, Buddy Guy, och det finns fler coola namn på den, så den gitarren har en speciell plats i mitt hjärta.

(skratt) Nej den var mycket större för en sexåring än den känns nu. Nu har jag växt upp så att den passar mig.

Ja, definitivt. Du bör alltid vara hälsosamt starstruck, om du inte är det så är du inte normal. Inte så att du blir knäsvag av att vara nära en person och inte kan få fram ett ord. Jag har delat scen med Carlos Santana och första gången så hade jag fjärilar i magen bara av att sitta bredvid honom i en och en halv timme och samtala med honom. Men ju mer du hänger med de här personerna så inser du att de är väldigt ordinära personer och inte något mer än vanligt folk när dagen lider mot sitt slut. De är väldigt begåvade och har haft en stor framgång, men de jag träffat har varit väldigt vänliga mot mig och välkomnat mig in i deras värld. Då ser man folk som de är och det blir som att hänga med sina vänner. Men det finns stunder när man inser att: that´s that guy! (skratt)

Det är en bra fråga. Jag har inte en tendens att bli nervös utan det är mer en känsla av spänning. Det blir mer som att man vill bara spela fantastisk musik ihop. Jag är säker på att inte alla människor upplever det på det sättet, men min egen erfarenhet av att spela med Santana, Buddy Guy, BB King osv är att de spelar på sitt sätt och de försöker inte överglänsa dig, utan de vill att du ska känna dig säker på scenen. Jag är lyckligt lottad som fått dela scen med de här artisterna som låter mig göra min sak när vi spelar ihop. De säger inte åt en att hålla tillbaka. När man är på scen med Buddy vill han inte att man ska hålla tillbaka, utan då ger man järnet och shreddar och gör sin grej. Han älskar att se andra göra så och vill inte att man ska vara blyg. Jag var säkert väldigt blyg när jag var nio år, åtminstone de första sekunderna, men ju äldre man blir och får mer erfarenhet så försvinner det.

På förra skivan hade vi en instrumental låt. Men på nya skivan är det bara låtar med sång.

Det är svårt att göra en instrumental låt. Jag skriver låtar på det sättet ibland utan att ha några texter i åtanke. Ser om låten kan stå för sig själv utan text. Inför den här plattan så var det inte så att jag bestämde mig för att inte ha någon instrumental låt, utan det var så att vi hamnade med de här låtarna vilka alla kändes som att de behövde texter.

Jag har ett gäng favoritlåtar, men de två som sticker ut är ”In A World Without You” och ”Keep Up”. Anledningen till det är att de båda slår fast vem jag är musikaliskt. Det gör de alla, men särskilt de här två visar var min gitarrstil och röst befinner sig just nu. De visar bäst vilken musikalisk kvalité jag besitter just nu. Så de här två låtarna är jag speciellt stolt över.

Vet inte om jag har en speciell, jag har så många jag gillar. Om jag måste välja en så kommer jag alltid lägga min röst på The Beatles för de var de första som jag lyssnade på när jag växte upp. De är anledningen till mitt stora intresse av musik. I mina öron så är de den bästa möjliga sammansättningen av en grupp som nånsin gjort musik.

Åh gud! Det skulle jag älska att få göra en dag. Mitt första konsertminne är med Paul, hans konsert var den första som jag gick på när jag var omkring fem år. Jag skulle bli ärad om jag fick chansen att spela med honom.