Efter bandet Bombers två singlar (Zarathustra och A Walk of Titans) är det dags för deras fullängdare Nocturnal Creatures. Resan till skivkontrakt för grabbarna var som en dröm som blev sann. Men de fyra hårt arbetande grabbarna Anton Sköld, Love Andersson, Rasmus Grahn och Max Huddén hade en strategi som lyckades. Och härlig rock´n´metal. Och Vi ville veta mer så vi hörde oss för med bandets trummis Rasmus.
Var bandnamnet spikat när du kom med?
Namnet har varit spikat sedan väldigt länge. Anton och Love som startade bandet har varit vänner sen de var barn i stort sett. Och som jag har fått höra från Anton så var namnet något som bara dök upp i huvudet när de funderade på att starta ett band. De ville ha ett enkelt och coolt bandnamn. Typ Kiss eller Slayer, snygga namn som låter bra direkt. Då blev det Bomber.
Så det hade ingenting med Motörheads låt att göra?
Han lyssnade så klart på Motörhead, men det har aldrig varit medvetet som en hyllning till dem. Vi älskar ju Motörhead så det skadar inte att folk tror det.
Du har spelat i andra band innan.
Jag har spelat rätt mycket. Framför allt i The Dahmers spelade jag länge, men då var det gitarr som gällde.
Hur blir det när man kommer in i ett nytt band? Kemin måste ju stämma.
Så är det ju verkligen. Det var lite det som hände med Bomber. De skickade sin första EP till mig när jag precis hoppat av The Dahmers. Jag tyckte direkt att det här är coolt. Jag kände att det var ett riktigt ungt rockband med perfekt lagom heavy metal influenser. De var så duktiga och allt lät så proffsigt. Jag kände direkt att det här måste jag se om jag kan investera mig i. (skratt) Så jag skrev till Anton och frågade om vi inte skulle ta en öl ihop. Det var så det började med att vi hängde och kände oss för för att se om vi skulle funka ihop. Vilket vi gjorde och det är nog därför nya skivan låter annorlunda mot deras EP, för här har vi alla jobbat ihop med den nya gruppdynamiken. Det ska funka på fler plan än bara musikaliskt. Att spela musik är bara en liten del av att ha ett band.
Skriver ni låtarna ihop?
Oftast brukar en av oss ha en idé. Ett riff, texter eller sångmelodier. Sen jobbar vi fram det utifrån det gemensamt. En del av låtarna på skivan är låtar som Anton har skrivit för många år sedan, andra är spontant gjorda i replokalen och några har jag haft med mig sen tidigare. Vi är rätt så demokratiska när det kommer till låtskrivandet. Låter det gött så jobbar vi vidare på det.
Plattan innehåller tio spår, har du nån egen favorit bland dem?
När vi började snacka om den här skivan så hade vi väldigt hög målsättning. Tror vi alla kände att nu är vi färdigtramsade och vi ska göra en riktigt bra skiva. Då kom vi till läget då vi var tvungna att välja ut vika låtar som skulle vara med. Jag kan ärligt säga och det står jag för, det är att alla låtar som blivit utvalda har sin givna plats på skivan. Men det gör också att det är svårt att välja en favorit. A Walk of Titans är jag väldigt nöjd med för den känner jag att den representerar oss väl och vad vi vill göra. Zarathustra tycker jag också gör det. Den är en stadig rocker. Mycket på skivan i övrigt är mer tillbakadraget, mer producerad rock och mer mellantempo.
Att ni valde just tio låtar var tanken då från början att plattan skulle ges ut som vinyl?
Det var det. När vi valde låtar så tänkte vi en A och en B sida för det är så vi har vuxit upp med musik. Vi lyssnar på hela skivor och ofta på vinyl. Tycker det är viktigt var man lägger låtarna på en skiva. B sidan är oftast den tråkiga sidan, men det tycker jag inte att den behöver vara. Man får vara smart och lägga upp det så att det blir spännande att lyssna igenom hela skivan.
Har det varit lätt att komma överens om låtordningen?
Det har inte varit svårt, även om vi varit lite oeniga om vissa låtar. Generellt har vi haft en tydlig idé var de ska ligga. Sista låten är ganska uppenbar som en sista låt och Zarathustra är ett uppenbart spår att starta skivan med.
Då var första singeln inget svårt val heller?
Nej den var rätt så given som första singel. Det var den första låten som vi skrev på riktigt efter att jag kom med i bandet. Vi skrev den lite med den som en singel i åtanke. Ville göra en rakt på sak rocklåt med lite driv. Den har refrängen som är lite ”ur vägen här är vi”. Vilket jag tycker är passande för en första singel.
Hur fick skivbolaget Napalm Records upp ögonen för er?
Det var lite osannolikt. Skulle vilja säga att det var den naiva tonåriga rock´n´roll drömmen som slog in för oss. Det som hände var att när vi närmade oss slutet av inspelningen av skivan började vi fundera på vem ska släppa detta. Vi gick helt in i blindo när vi började spela in skivan. Vi hade ingen budget utan visste bara att vi måste spela in den här skivan. Sen valde vi ut fyra låtar som vi tyckte representerade skivan på ett bra sätt och bad att få en snabbmix på dem. Det var snyggt och proffsigt, men en mix som gjorde att vi kunde få iväg dem snabbt. Vi hade vid det laget ett klart skivomslag, nya snygga bandfoton, bandnamnet och albumnamnet var klart och vi hade ganska mycket framtidsplaner. Allt detta skrev vi upp i en text som vi hade på en promotionhemsida som vi skickade till skivbolag. Bland annat då till Napalm för att på deras hemsida har de en uppmaning till nya band om att skicka in sina demos. Vi skickade in vårt material, men tänkte samtidigt att de kommer inte att lyssna på vår musik. Vi kände att vi ville att skivan skulle släppas av något bolag som kändes något större och Napalm var en av kandidaterna vi kollade på. Efter att vi skickat in materialet tog det endast tjugo minuter innan vi fick svar från dem som löd: ” Detta är fantastiskt! Kan vi ha ett möte?”
Då fastnade de inte enbart för musiken?
Dels tyckte de att låtarna var bra, men de märkte även att vi lagt ner mycket jobb och förberett materialet. Vi ville att allt skulle se bra ut och att det skulle var enkelt för dem att signa oss. Och det gick ju bra.
Albumet har release 25 mars, blir det nån turné då?
Det blir turné, men jag kan i dagsläget inte säga mer än så. Det vi har gått ut med är att vi kommer att spela på Sweden Rock i år. Det ser jag mycket fram emot för allt är så fullbokat nu efter pandemin.
Om du fick välja ett band som ni skulle åka ut på turné med.
Iron Maiden! Ingen tvekan. Eller så skulle man göra en svensk drömturné där vi spelar med Hällas och Tribulation.
Singel nummer två, A Walk of Titans, skiljer sig lite från Zarathustra. Var även det ett givet val?
Både låten och videon är en stor kontrats mot Zarathustra vilket jag tror har uppskattats. Våra två singlar som vi har släppt representerar hela skivan p å ett bra sätt. Zarathustra är snabb, rak på sak låt och A Walk of Titans är mer en midtempo, mer heavy metal med en stark refräng. Som trummis kan jag säga att Lars Ulrich (Metallica) varit väldigt inspirerande. Den har ett midtempo som ligger i stil med en låt som ”Sad But True”.
Det skiljer sig lite mellan svenska och engelska presstexten. I den svenska står det att man kan ta fram sammetskavajen och i den engelska ska man ta fram sin bandana, läderjacka och sina jeans.
Jag tror att folk har lite svårt att sätta oss i ett fack. Det är något som är så himla viktigt för banden själva, mer än jag förstår, och framför allt för folk som ska försöka jobba med bandet. Antingen är det ett retrorockband eller powermetalband osv. Kan tänka mig att många blir förvirrade när de försöker sätta oss i ett sånt fack. Vi är absolut inte ett retrorockband utan vi tar oss kreativa friheter och spelar den musik som vi tycker är bra. Mycket av den musik vi tycker om är från 80-talet så vi är oerhört färgade av den. Då kan det bli lite spretigt i beskrivningar av oss, men jag tycker båda funkar. Bomber är ett passande band för att slänga på sig skinnpajen och ta en öl, men där finns många sidor när du kan slänga på dig sammetskavajen och glida runt med ett glas vin. Det finns utrymme för båda på skivan.
Vilken är din favorittrummis som inspirerat dig mest?
Jag skulle vilja säga att det är två frågor. Min favorittrummis är Peter Criss, alltid, för jag är den typen av svensk musiker som växte upp och hittade Kiss, men han har inte inspirerat mig mest till skivan. Där skulle jag vilja nämna tre stycken varav två är lite kontroversiella. Tommy Lee (Mötley Crue) som är en rak, stark trummis som slår hårt, spelar det som behövs och kan showa. Lars Ulrich har inspirerat mig jättemycket till skivan. Jag älskar Lars och tycker han får oförtjänt mycket skit, även om jag inte kan tycka att de senaste tjugo åren har varit lika bra som förr. Vinny Appice (Dio, Black Sabbath) har varit en oerhört stor inspiration till den här skivan. Fantastisk trummis med precis den typen av smak och feel som jag vill ha.
