Svarta Sanningar skriver enbart på svenska och har byggt ett helt koncept kring en fiktiv backstory. Unikt, otroligt genomtänkt och kittlande. Bandet består av sångaren Klas Bohlin, gitarristen Jonas Persson, trummisen Håkan Carlsson samt basisten Mattias Lejon. Klas och Jonas snackade musik och vinylskivor, men var samtidigt sugna på att starta ett nytt band. Det resulterade i Svarta Sanningar.
Det sägs att Kapitel 2 kan sammanfattas som en skräckfilm på VHS och ett H.P Lovecraft-drama på steroider. Gillar ni skräckfilmsproducenter som Tobe Hooper, Dario Argento osv?
Klas: Vi är inga hardcore fans, men samtidigt fick vi vår ungdom förstörd av det förskräckliga videovåldet (som det kallades på 80-talet). Vi sticker heller inte under stol med att genren som sådan, har haft stor betydelse för vår backstory. Även om både Argento och Hooper är milstolpar i genren, så känns Stuart Gordons filmatisering av H.P Lovecrafts Re-animator på något sätt viktigare. I övrigt kretsar alla våra låttexter kring ett ockult ordenssällskap med samma namn som vårt band, alltså Svarta Sanningar. Orden sägs ha varit aktiva på Fjärrö utanför Göteborg under 70-talet, men ingen verkar veta helt säkert.
Mattias: Ja, ja skulle nog säga att vi alla fyra i bandet gillar och inspireras av film generellt. Just inom genren skräck/thriller så är mina favoriter t ex the Shining, Exorcisten och the Omen, men också nyare material som exempelvis de dystopiska serierna Black Mirror, Dark och filmer/serier av Mike Flanagan t ex.
Vilka är era musikaliska husgudar?
Klas: Det beror såklart på vem i bandet du frågar. För egen del är jag uppvuxen med 70- och 80-tals rock i flera olika varianter, där band som Kiss, Led Zeppelin och Black Sabbath tidigt lade grunden för ett stort musikintresse. Därefter, under 90-talet upptäckte man thrash- och death metal och vart helt såld på det. Överlag har alltid mörk musik tilltalat mig, oavsett genre. Townes Van Zandt är en riktigt spännande artist som jag beundrar på många sätt. Han lyckades med det svåra, att berätta små sorgliga historier på ett storartat sätt.
Ni har valt att skriva era texter på svenska som är ett rätt så litet språk ute i stora världen. Var det ett självklart val från början?
Klas: Redan i uppstarten var vi överens om att vi ville göra något annorlunda med det här bandet. Idéen kläcktes efter att Jonas Persson (gitarr) skickat några låtidéer till mig, där jag provade mig fram i ett hitta ett uttryck som kändes spännande. Samtidigt har jag nog lättare att uttrycka mig på svenska.
Mattias: Med Kapitel 1 så fick vi konstigt nog mest uppmärksamhet utomlands. Texten är viktig, men kanske inte lika viktigt för alla. Man kan ju också fångas av musik som har ett uttryck och tematik som passar en. Sången blir då mer ett instrument som färgar och stärker uttrycket än mer. Själv så lyssnar jag inte alltid så noga på texten i en låt utan mer på det musikaliska som helhet.
Kapitel 1 kom 2018, är det för att hålla oss lyssnare på spänn som gjort att Kapitel 2 inte kommer förrän nu?
Klas: Vi tar den skapande processen på allra största allvar och släpper inte igenom något som inte är tillräckligt genomarbetat. I detta bandet ser vi även D.I.Y:andet som en central del. Vi gillar alltså att göra så mycket som möjligt själva. Detta innebär att vi med tiden även har utvecklats inom såväl inspelningsteknik och som producenter. En annan del som vi har utvecklat är det visuella och grafiska uttrycket, vilket blir ett komplement till musiken. Att arrangera ordentliga fotosessions och videoinspelningar tar tid, speciellt om man ska få till den extra lilla touchen så att både bild och musik känns enhetligt.
Mattias: Vi hade som preliminär plan att släppa kapitel 2 under 2020, men det året blev ju inte riktigt som någon hade förutspått. Vi gjorde nog som många andra band, d v s väntade med släpp och så här efteråt så känns det rätt att vi gjorde så.
Ni har lagt ner mycket tid på storyn. Finns det någon chans att det blir en roman framöver?
Klas: Man vet aldrig. Storyn är såklart viktig och samtidigt vår ledstjärna. Om någon skulle höra av sig och föreslå ett samarbete kring en kortfilm, så skulle det såklart vara högintressant och mer rimligt.
Mattias: Musiken kommer alltid att stå i centrum för oss och storyn finns där som ett element som ibland hjälper till att inspirera till teman och stämningar både musikaliskt och textmässigt. Men visst vore det kul att se om storymaterialet kan användas till något mer.
Skriver ni texten och musiken ihop?
Klas: Oftast är det Jonas som presenterar en grundidé, som vi sedan provar att jamma till. Där ligger nog vår styrka, att hela bandet är delaktiga i att tillföra de sista pusselbitarna som krävs för att varje låt ska bli riktigt bra. Det är vi tillsammans som blir en del av soundet. Texterna baseras på backstoryn, vilket är ett parallellt arbete där jag och Mattias Lejon står för en stor del av skrivandet. Därefter får jag fria händer i att skriva själva låttexterna.
Hur den kreativa processen kommer att se ut framöver, får tiden utvisa. Just nu vill vi nå fram till musikälskare av mörk musik generellt, så att vi kan snärja fler förlorade själar genom vår musik och gastkramande backstory. I övrigt släpps Kapitel 2 på digitala plattformar, fredagen den 21/5. Välkommen in i mörkret du också.
