Barbro ”Babben” Larsson är en av våra folkkäraste komiker. Nu är hon ute på sin Expedition Babben. En expedition som tagit henne ut på mindre orter under några års tid. Men hur började det hela? För att få svar på det så kändes det bäst att fråga huvudpersonen själv.
Hur fick du idén till Expeditionen, att åka till mindre ställen?
Det har visat sig bli en riktig utmaning för efter 30 år har jag gigat på de flesta orterna i Sverige, haha. Men vi får in bra tips på facebook och sedan googlar vi väldigt mycket. Lokalerna ska helst inte ligga för tätt och de ska ta in 200+ personer, så det kan ta ett tag att hitta fyra bra ställen som passar in på dessa krav i varje landskap.
Följer showen manus eller är det mer att du har ramar som du kan improvisera inom?
All stand up bygger mer eller mindre på manus och min är inget undantag. Visst improviserar jag en del och jag har även öppna frågor till publiken där jag får vara beredd på det som svaras, men själva stommen ligger fast från ställe till ställe. En avdelning är dock olika från kväll till kväll, det är den med lokala skämt. Via frågor på facebook och twitter och att googla lokalpress får jag in tips på vad som händer i kommunen och orten och gör material på det som är unikt för kvällen.
Foto: Håkan Larsson
Skiljer sig humorn något från plats till plats i vårt avlånga land?
Nej, jag tycker humorn är sig ganska lik. I den här föreställningen kan jag skämta mer om saker som är typiska för mindre orter kanske, jag är ju lantis själv och har ett hus i en by utanför Enköping och där har jag kunnat hämta en del inspiration när jag skrivit för Expeditionen. Men generellt sett skulle jag vilja säga att de som kommer på den här showen är samma som ser mig i de större städerna – skillnaden är att de inte behöver åka så långt den här gången.
Kan man skämta om vad som helst?
Det korta svaret är: Ja. Men det är inte alltid lämpligt. Det är alltid publiken som avgör om du tog rätt beslut.
Har du alltid haft viljan att stå framför folk och roa dem?
Ja, det började väldigt tidigt. Jag vet att jag ofta gjorde små sånger och annat när vi hade gäster hemma, jag gillade uppmärksamheten och jag gillade också att vara rolig. Tror att jag inte var mer än 6-7 år gammal när jag började underhålla hemma.
Hur startade din karriär?
Efter bara något år började SVT filma vad vi gjorde på Norra Brunn och alla vi som var med i ”Släng dig i Brunnen” blev mer eller mindre stjärnor över en natt. Det var ganska omtumlande men gav också en ekonomisk trygghet, vi är ju frilansare och egna företagare hela bunten.
Har du känt av scenskräck nån gång?
Inte så illa att jag inte törs gå in, jag har snarare prestationsångest medan jag skriver och förbereder mig, men när jag väl går in på scenen blir jag lugn, det är som mitt vardagsrum och jag vet att vad som än händer så kommer jag att lösa det. Det är lite konstigt att jag känner så för det är ju inte riktigt sant!
Har du nåt roligt / udda turnéminne du vill dela med dig av?