”Rocky! – Förlorarens återkomst” i regi av Maria Blom och Sofia Ledarp i huvudrollen

Maria: Det var Rennie och Filip som valde den här pjäsen och sen kontaktade de mig och frågade om jag ville göra den. Då blev jag jätteglad, för den här typen av pjäser brukar jag inte få förfrågningar om. Tyckte att det var en härlig utmaning. Sen fick Sofia förfrågan och hon tyckte:..

Sofia. Även jag blev väldigt glad för jag har drömt om att få jobba med Maria ända sedan jag började med teater. Sen tycker jag att det Filip och Rennie gör att man på den här platsen går till grunden med varför man håller på med teater. Det är sjukt utmanande att inte ha något att gömma sig bakom på platsen där vi kommer att spela den här pjäsen. Sen är det väldigt kul att det är Rocky för jag älskade den filmen när jag var liten och ville vara Rocky. Det är även en utmanande text att jobba med. Man kan trampa hur snett eller rätt som helst, man har ingen aning. Den har något som hänger ihop med vår tid vilket är kul. Den gör en inte trygg. (skratt)

Maria: När jag tänker på den blir jag rädd. Sen när man läser den så känner jag bara: ”fasen vad bra den är!”. Den är som ett litet lackmuspapper på vår tid.

Sofia: Det är nog mer en mental smocka du får än en fysisk.

Maria: Man får inte stryk om man kommer dit. Kanske själsligt, men inte fysiskt.

Sofia: Men den vrider liksom om något i ens inre. Den gör att man tappar balansen lite, så på det viset blir det som att man får en smocka. Sen reser man sig stärkt.

Sofia: Rent skådespelarmässigt så är det så att på film så kan du fånga ett ögonblick medan du på teatern ska upprepa ett ögonblick. Vilket gör att du måste liksom grunda allt mycket mer för att kunna göra det flera gånger i rad, upprepa samma sak. På det sättet så är det ett annat bygge. Sen är det det låsta rummet på teatern som är så himla häftigt. På teatern måste du kunna fånga publiken i det här rummet.

Maria: Vet inte om det blir det, men det betyder olika saker. Det blir intressant att få en kvinnlig röst på det. Sen om det är bättre eller sämre kan jag inte säga, för det spelar ingen roll egentligen. Jag tänkte inte på att Rocky var en kille när jag var liten.

Sofia: Det här är inget, kom igen nu tjejer utan mer en rannsakning.

Maria: Vi som är väldigt privilegerade och har möjligheter att tala fritt, vad har vi för ansvar egentligen och vad är våra ideal. Har jag valt själv eller följer jag bara vad den stora strömmen tycker. Vad är jag för människa egentligen.

Sofia: Vem är den goda människan? Finns den? Och vem är förloraren?

Sofia: Jo absolut. Det är det det handlar om, vem är det som styr, vems ord är det som är lagen?

Maria: Titta bara runt om i världen. Vi tittar på Donald Trump och säger ”vad är det här?”, men det är fortfarande ett land som har valt honom. Han är fortfarande i maktposition och då kan vi inte bara blunda och säga att han är dum i huvudet, för det kommer man ingenstans med. Man måste se verkligheten som den är. Vi följer alla någon ideologi som man har med sig eller tycker om. Alla gör det. Frågan är: vem är det som har rätt eller fel? Vem tänker man sig ska ta tag i saken? Är det någon annan som har det ansvaret eller har jag det själv?

Sofia: Det är lite av ett uppvaknande på många håll i världen överlag i många olika frågor och det här är ett litet bidrag i debatten.

Maria: Att vakna själv och ta ett större ansvar för sitt liv.

Maria: Total ångest! (skratt) Jag vill helst bara ta semester och äta glass. Det är ju sommar. Men det kommer att bli en jättespännande föreställning. Jag tror man kommer ha mycket tyckande om den här föreställningen. Det ger puls och nerver. Hur ska det landa? För Sofias del så är det första gången som hon gör en monolog, en timmes text bara själv. Så nog kommer det att vara nerver.

Sofia: Men så ska det vara!