Johan Testad – Guldbagge- och Harpa-nominerad

Jag är uppväxt med musik i hemmet och har alltid spelat i band. Jobbade ganska intensivt med ett band i slutet av 90 talet början på 2000 talet. Då började jag fundera om det inte skulle finnas fler sätt att kunna försörja sig på inom musik. Jag var väldigt intresserad av teatermusik och av att komponera till skådespeleri. Det var där idéerna började gro. Jag kollade utbildningar i Sverige, men hittade ingenting förutom en filmmusikkurs i Gävle. Jag gick en kortare terminskurs där. Samtidigt som jag gick den så började jag umgås med en blivande regissör. Han ville att jag skulle göra musik till hans skolfilmer. Produktionerna som de gör på skolan är väldigt bra. De har riktiga skådisar och filmteam. Så det var väldigt hög kvalité som jag fick gå in och jobba med direkt. Vi gjorde tre, fyra kort och novellfilmer tillsammans där. Efter avslutade studier gjorde han en långfilm, Ett öga rött, som jag gjorde musik till. Efter det så har det rullat på.

Ibland är stycket väldigt kort. Två, tre toner eller en klang under en kort sekvens i en film. Då gör jag inte mer om det inte är tänkt mer. Ibland har man tänkt längre sjok, men man väljer att tona ner det nånstans eller går ner och upp igen, då kan jag ha nåt längre stycke som kanske går in och ut lite grand i filmen sen.

Nej. Har väl klippt lite videos till egna musikprojekt, men det räknar jag inte som nåt professionellt arbete.

Det är lite ovant. Jag spelar mycket i band och då är man i centrum på ett sätt, men då kliver man i en roll väldigt mycket. Även i intervjuer. Det här är lite mer personligt.

Ingen aning. Det spelar inte så stor roll vart det är. Absolut är det roligt att jobba med projekt från andra länder. Alla länder har sin stil. Jag har inte tänkt så mycket på det, utan det är mer att man hittar projekt som man tycker väldigt mycket om. Det har jag haft tur med, för jag har tyckt mycket om de filmer och serier som jag har varit inblandad i. Hoppas det fortsätter så.

Det är ibland väldigt svårt att veta innan. Jag försöker bara fundera på vartåt man ska luta musiken redan på manusstadiet. Det kan vara ett väldigt bra manus, men att det blir dåligt på något annat sätt. Det finns så otroligt mycket som kan gå fel i en film. Jag har nog inte nån gång känt att det här är ett projekt jag inte vill ta i. Inte hittills, men det kanske kommer. (skratt) Jag har gjort enklare reklamgrejer och det har väl inte alltid varit saker som man brinner för till 100%. Men, man måste ju överleva.

Jag är ganska dålig på att lyssna på andra. Jag gillar Goran Bregovićs musik till Emir Kusturica´s filmer. Det är väldigt bra. Men det är inte direkt en förebild. Hans musik är tydligt etnisk från den trakten, så den är svår att använda sig av i Norden. Ennio Morricone är som nån slags gud inom filmmusiken tycker jag. Jag gillar när musiken får ta lite plats och har starka teman.