Jompa! bjuder på hiphop för hela familjen

Fyra år och uppåt. Jag har kört låtarna för högstadieelever och de har gillat låtarna. Då har jag inte gjort snacket runt så tramsigt. Medan treåringar har sett showen och har kunnat få ut nånting av det också. Så det funkar för barn i alla åldrar.

Exakt! Många pedagoger på skolor och föräldrar som varit på showen säger efteråt att det här var ju lika roligt för oss som för barnen.

Inte längre. Nu gör jag bara det här. Från 2017 och tio år bakåt så har jag jobbat på förskolan. Låtarna började med att jag ville göra mitt förskolejobb lite roligare. Så jag tog mig en musikroll, men jag kunde inte sjunga eller spela något instrument så då blev jag illa tvungen att rappa med barnen. Vi började göra några småramsor. Det är några av dem som är grunderna till några av låtarna idag. Ibland gick vi på utflykter. Vi gick fram till övergångsstället på gatan och barnen sjöng: ingen buss, ingen bil, ingen krokodil. Jag tänkte att det var väl ok, men vadå krokodil. Skulle vi kunna maxa det här och göra det bättre? Då blev det: vi tittar vänster, vi tittar höger, vi tittar vänster och sen går över. Den har jag nu senare hört att skolor använder sig av över hela Sverige. Och det är jätteroligt.

Jag har hållit på med musik i arton år. Vi har släppt mängder med musik och jag har turnerat världen runt och tävlat i olika rap-tävlingar.

Eftersom jag har jobbat på förskola under en stor del av mina musikår så har jag pratat med barn och jobbat med barn. Så det föll sig rätt naturligt. Men så gör jag fortfarande annan musik också. Det är bara det att Jompa grejen går såpass bra att den tar mest utrymme. Varför jag bytte är så svårt att svara på. Jag tyckte att det var så himla roligt. Även om man får mycket positiv respons online, så är man som rappare van vid att då man spelar för en hip hop intresserad publik så står de med armarna i kors. De är alla själva rappare. När man går ut för en barnpublik på 250 barn och säger: upp med handen, då är alla händerna uppe på en millisekund. Den responsen tyckte jag var så himla roligt att jag ville köra mer barnshower. Sen har det tagit över.

Han gör olika events på kulturhuset i Stockholm. Det året var det en konsertserie som hette Klara Färdiga Konsert. Han körde en gång i månaden. Han var host och tog in olika musiker. En gång var det t ex ett jazzband och en annan gång ett sambaband för att visa barnen olika musikvärldar. Vi åkte dit och gästade honom för han skulle ha ett hip hop tema. Efter det har vi hållit lite kontakt. Så när jag skulle göra nya skivan tänkte jag att Nassim vore perfekt att ha med. Jag blev glad när han ville vara med.

Jag tycker att det är kul för barnen att kunna få någonting i handen. I dagens musikbransch så gör alla singlar, men jag har gjort musik så länge att när jag börjar med ett nytt projekt så tänker jag det i albumform. När jag började drömma om en artistkarriär så var det att göra skivor med teman. Vi har gjort två skivor innan som vi har släppt själva. Då det varit svårt att nå ut på samma sätt har vi tagit de bästa och mest populära låtarna från de skivorna och remixat dem. Så nya skivan är The Ultimate Jompa Collection!(skratt)

Absolut! Med Jompa så blir nästa projekt förmodligen en bok och skiva som man kan lyssna på och läsa med. Det är historier samtidigt som det lär barnen hur man själv skriver rap texter.. Tanken är att man ska sitta med en bok och bläddra i takt med skivan. I boken skriver de sin egen text. I slutet av boken och skivan så har de skrivit sin egen rap text. Och lärt sig hur man gör så att de kan göra det om och om igen. Jag är bara i planeringsstadiet av det här än så länge. Det kommer dock att bli riktigt coolt.

Jag har med mig en DJ, för det ska vara en lite klassisk hip hop grej. Vill att barnen ska få uppleva det.

Visst är det så. Vad som helst kan hända. Jag har jobbat väldigt länge med barn och har ett bra upplägg i showen som blir pedagogiskt, men nästintill manipulerande. Jag sätter upp enkla regler. När ni hör det här ljudet ska ni applådera och om jag gör så här så måste ni lyssna noga. Sen kan de få skrika och hoppa runt. I princip få göra det de inte får göra annars. Vara helt utan regler. De tänker inte på att jag har satt upp de här reglerna för dem. De känner bara att de fick släppa lös och vara helt fria. Medans jag har situationen under kontroll. Det funkar oftast. En gång uppträdde vi med en låt som heter Socker som handlar om godis. I realtid tappar ett barn en tand, det börjar spruta blod på dansgolvet där barnen var och det blev självklart panik. Då det var godislåten så fick jag dåligt samvete. (skratt) I dag var det ett av barnen som gick från publiken och ställde sig bredvid mig och ville vara med och uppträda. Då får man anpassa efter det. Man får var väldigt mycket i situationen. Jag har hållit på mycket med improvisationsrap innan Jompa och det handlar mycket om att vara i situationen, vara flexibel och kunna pausa där du inte tänkt att pausa etc.

Jag skulle själv velat haft något sånt här när jag var i den åldern. För det är precis på den där gränsen när det är tillräckligt häftigt för att man ska lyssna, men det är tillräckligt snällt så det är värt att lyssna på. Det här lilla glappet av underhållning, mellan Babblarna och Mora Träsk till Sean Banan, det är där jag tror att det finns möjlighet till utveckling. Det är där barn lär sig på riktigt och det är där jag försöker hamna.

Jag har kört lite på Viking Line båtarna och en gång tänkte jag att jag lyckades inte fånga barnen idag. Det visade sig att det var finska barn. Då blir det lite att man tänker, stackars barn som stirrar på mig i en halvtimme utan att fatta ett ord av vad jag säger. Ändå var de med och dansade. Barn är underbara. De fattar ändå känslorna och budskapet.