Magnus Nilsson är företagaren som håller på med musik på hobbynivå. En hobby som inbringat pengar till olika hjälporganisationer. Intäkterna går denna gång oavkortat till Läkare utan gränser.
–Jag försörjer mig på annat sätt och har redan mer än jag behöver. Det här är något jag älskar och tycker om att göra. Första albumet inbringade 150 000kr och gick till Rädda Barnen, säger Magnus Nilsson.
Men även om det är en hobby så slarvar han inte med hantverket, för som han säger: - Trots allt så ska det ju låta bra så man får lägga ner lite krut på det.
På dina plattor har du med kända musiker, kan du berätta lite om det.
Ja det är väldigt duktiga musiker och sångerskor, Cecilia Vennersten och tidigare Sara Lövgren också på de båda första plattorna. Med denna gång är Norpan Eriksson (som tidigare bland annat har spelat med Ulf Lundell och Lars Winnerbäck) och den grooviga basisten Surjo Benigh, som spelar med Boppers , han svänger rätt så bra, legendariske gitarristen Janne Bark, gitarristen Christof Jeppson, som spelar gitarr och lägger läckra sångstämmor, han har väldigt mycket rytmer, är som en hel orkester bara han och klaviaturspelaren Johan Ljuslin. Kompletterande lite ”ruffare” gitarrer har lagts av Pontus Norman. Så det var spännande att få jobba med riktiga proffsmusiker. Det har varit en upplevelse.
Att syssla med musik, har det varit något av en barndomsdröm?
Det vet jag inte. Utan det var lite slumpen som avgjorde det. Vi hade ett rockband när vi var emellan 18 – 23, då vi spelade på lite fester. Sen låg det nere till 2008 då jag kontaktade Fredrik Larnemo på Recordia och frågade om han kunde hjälpa mig med att spela in några gamla låtar. Han sa att då gör vi det med riktiga musiker. Ibland är musikerna lediga mellan sina ordinarie spelningar och de tycker det är kul att spela, så då drog vi ihop ett gäng 2008 och gjorde plattan ”I min drömvärld”. Det blev lite uppståndelse över att jag som företagare höll på med detta och så var det kända musiker med. Bland annat MP Persson från Gyllene Tider. En av låtarna blev spelad i radion och ramlade in som utmanare på Svensktoppen till slut. Vi fick blodad tand av att ha fått utmana Orup och Philipsson och ville göra en skiva till. Jag skrev nya låtar och tyckte att det skulle bli jättekul. Sen kom det mycket annat emellan och jag jobbade, så jag hann inte med att lansera den.. Skivan heter ”Nattsvarta timmar”. Den var kanske inte så radiovänlig. Vi försökte göra lite mycket grejor då. Första skivan var mer pang, rakt på, vanlig rock´n´roll. Nu hade det gått ytterligare några år och jag hade skrivit några nya låtar så då plockade vi in det här bandet igen. Vi körde in detta live förra hösten och sen har vi grejat med lite sång och pålägg. Men någon brådska vi har inte haft.
Första låten från plattan som du släppt heter ”London Paris”, hur skulle du beskriva den låten.
Den är lite mer nyare rock´n´roll. Fast den är inte helt representativ för plattan. Vi har försökt få det mer Thåström, Kent och lite ”ruffare”. Jag skriver texter som bottnar i verkligheten. Det är väl det jag tillför mest i skapandet och melodin. Jag sitter med min akustiska gitarr och de kanske har en liten annan approach när de lägger elgitarrer och då formateras låtarna om rätt mycket ibland. Från visa till rock. Det här är ett exempel på att vi har skitat ner låten lite grann. Att jobba med duktiga musiker är som att gå till en duktig reklambyrå. Visste man allt om reklam så behövde man dem inte. Vi jobbade fyra dagar och satte tolv låtar. Så det gick rätt fort.
Det är den genre vi har försökt att malla in. Och jag som gubbrockare kan kanske vara trovärdig. Jag är ju inte nån Idol nisse direkt. Min målsättning är att folk ska lyssna på texterna också. Gilla melodierna och stå ut med min sång. ”London Paris” gillar jag rätt så mycket. Det är bra energi i den.
Du sa att du inte var nån Idol nisse, men du har istället fått forma dig själv. De känns lite mer mallade.
Jo de är nog lite mer mallade. Men jag tycker att de är fantastiskt duktiga. Jag tittar gärna på Idol, för jag gillar det. Bra familjeprogram. Lite kul och han Alexander Bard är slagfärdig. Annars tycker jag att den här traditionen med allt från Lundell, Winnerbäck och hela den biten bakåt till Pugh Rogerfeldt, det är liksom där jag känner att jag hör hemma nånstans. Jag tror inte jag kan vara så mycket Idol, det blir för mycket beats, utan det får vara mer på riktigt om man säger så. Vi har duktiga musiker och låter dem spela och så får det räcka med det. Vi har försökt skala av lite grann.
Få det att vara mer som förr?
Ja, men jag tycker ändå att Kent och Thåström är duktiga. Jag gillar Thåström, han har texter som fäster och han sjunger lite skevt ibland. Då tänker jag att då kan jag vara med också. Blir det för snyggt allting då känns det lite oäkta. Musiken ska helst kännas bra fast det inte är så mycket. Förhoppningsvis lyckas man fånga några stycken.
Plattan som släpps 22 februari nästa år heter ”Utan dig”, varför fick den det namnet?
Hela plattan handlar om ”utan dig” kan man säga. Jag summerade alla låtarna och tänkte, vad ska plattan heta? Så handlade allting om utan dig, kanske utan en far eller fru. Den här plattan handlar om ett par som reser iväg för att kanske lappa ihop sitt förhållande. Så drar de iväg för att hitta varandra igen. Förhållanden funkar inte alltid jättebra men man vill inte heller vara utan, på nåt vis.. Det är som när min hustru åker på inköpsresor och då blir man ensam några dar. Då har man alltid en lång, lång lista. Man ska göra det och det. Trots allt är det hon som är lite motorn och jagar på. Är hon borta är det som om hela världen stannar. Ingenting funkar och den här listan är det väldigt lite gjort på när hon kommer tillbaka. Så det är lite småallvarligt, men det finns en liten glimt i ögat.
Så låtarna är som historier?
När jag skriver försöker jag oftast skriva en historia med en början och ett slut. Om man tar Winnerbäck så är det mer poesi som man lyssnar på. Men för mig blir det väldigt svårt om det inte finns en början och ett slut. Kanske blir det för konkret. Fredrik säger att jag skulle skriva lite mer poetiskt. Han blir lycklig när han inte fattar nånting, då tycker han det är bra. Det kan ju vara snyggt det också. Men jag kanske är lite för mycket företagare för att flumma till det. Det ska vara ordning och reda.
Foto: Johan Lyckaro
Kan du berätta om några fler spår på skivan?
Det finns en låt som handlar om Nämndemansgården där man behandlar mot alkoholism. Något som de flesta kan relatera till. Med närstående eller bekantskapskretsen. Handlar om en som skriver ett brev, saknar sin familj. Lite djupa grejer. När vi satt med den låten lånade Janne Bark min akustiska gitarr, en gammal gitarr som min jag köpte när jag var 15, 16år. Och jag har aldrig tänkt på att den går det att spela så bra på. Men Janne sa, nu har den torkat till så nu är det riktigt bra klang i den. Så han spelade på nylon strängar och det blev lite spanskt över det. Janne kan ju spela allt, så det är väldigt kul att få de här musikerna att testa sig fram. Då går de igång lite själva. Och blir väldigt kreativa. Sen håller Fredrik ihop det så det inte fullständigt spårar ur.
Anledning till att jag gjorde den här senaste plattan var att jag kände att många av texterna jag skrivit bottnar i verkliga livet. Det är allt ifrån familjeangelägenheter till en låt om ett aktuellt ämne som flyktingar. När jag gör låtar är det väldigt mycket för mig själv jag skriver. Ofta kommer det nån liten del, kanske något man sett nåt på tv, man får en känsla som man förvaltar och sen förstärker. Reflektioner som skapar känslor. Och då kommer det en massa texter.
Det behöver inte nödvändigtvis vara någon sann historia. Utan man tar känslan man upplevt. Exempelvis skildes mina föräldrar när jag var 14år. Så jag har skrivit en låt, fast inte just om det, men hur jag kan tänka mig att många andra känner det. Det är ju väldigt mycket skilsmässor idag. Det är flera i min sons klass som har upplevt det. Han är 14 och skulle nog inte tycka att det vore så kul om vi flyttade isär.
Och när det kommer till flyktingar har jag skrivit en låt om det ”Flykten” heter den. Med perspektiv från deras sida. Man gnäller och säger att kommer man hit måste man lära sig svenska, osv. Men de har haft en rätt eländig väg hit och man undrar hur man själv skulle känna sig om man flytt till ett annat land och nån säger att nu måste du göra det och det. Det är nog inte så lätt att skapa sig ett eget liv. Man kanske skulle ge dem lite space och skapa lite förutsättningar för dem utifrån dem själva.
Duetterna med Cecilia Vennersten, var ni i studion samtidigt och sjöng in dem?
Nej inte samtidigt. Jag var med när hon sjöng. Jag lade min sång först sen jobbade hon under ett antal dagar. Men på release festen kommer vi att sjunga tillsammans hoppas jag...
Cecilia är fantastisk både som person och artist. Hon har en härlig röst som är lite bitter ljuv och vän, men det är också lite rock´n´roll i henne. Jag har mest hört henne sjunga julsånger och lite finare sånger, men hon har gjort några grejer med mig där hon är ute på en annan bana. Hon skulle göra en platta som är lite mer rock. Det skulle jag gärna lyssna på.
Du har inte funderat på att skriva en platta åt henne?
Ja vet inte jag. Jag kan fråga henne för jag har nog material., men jag har aldrig skrivit till någon annan. Du kan ju nämna att jag kan försöka skriva en låt till henne så får vi se om hon nappar.
Foto: Johan Lyckaro
Du nämnde en releasefest?
Fredrik planerar en spelning i februari. Då ska vi försöka få ihop det här gänget, men jag vet inte riktigt var vi ska vara någonstans. Vi tittar på lite olika ställen.
Det blir inte i någon av dina butiker?
Nej, vi tittar på Varbergs teater och även där man spelar teater på Monark, där finns det också en scen som kan passa. Sedan får man väl bjuda in alla man känner och pressa några hundra plattor som man kan ge bort som entrébiljett. Biljettintäkterna får gå till Läkare utan gränser. Så blir det ett bra party också. Efter det får vi se om någon vill boka mig. Men den biten får vi ta då. Fast det är inget jag siktar på. Men det skulle vara kul å spela ute ibland. Jag spelar någon gång i slutna sällskap och folk applåderar i alla fall.
Kommer det att bli fler skivor framöver?
Jag har några nya låtar nu, så det är nog nya inspelningar på g. Fredrik håller på att mixa den här plattan nu. Det skulle varit klart egentligen, men det kom ett annat jobb emellan, som han var tvungen att ta. Det är inte mycket kvar att göra. Vi skjuter på skivsläppet in på nästa år. Vilket passar mig ganska bra för just nu är det väldigt stressigt.
Men då blir det inte lika lång tid mellan skivorna den här gången?
Nej, det gör det nog inte utan nu får vi passa på. Jag fyller 57 i sommar och det vore läge att komma ut med något snart. Efter 60-65 har man nog gjort sitt.
Nja, Rolling Stones har ju inte gett sig än.
Det är klart i och för sig. Men ska man starta karriären vid 56 kan det nog bli lite jobbigt!.
Musik för mig är i första hand en trevlig hobby. En del sjunger i kör, andra spelar golf och boule. Jag tycker det är kul att träffa musikerna och få höra låtarna ta form. Hänga med Fredrik i studion och kolla lite vad han gör. När han till exempel lägger på nya spår med Cecilia. Så det blir att man tittar in med jämna mellanrum. Och kan utvärdera, hur låter det om du gör si eller så. Det är kul.. Vi får väl hoppas att det blir något som fäster på nån skivtallrik och snurrar runt.
Har du varit ute på turné med dina tidigare skivor i bagaget?
Vi var ute och reste på en radio turné bland lokala stationer. Kul människor som spelar skivor i till exempel en lada mitt ute på landet! När man tittade sig omkring hade nästan alla i Sveriges musikelit varit där och signerat. Han spelade på skånska slätten. Originellt!
Du har inte funderat på att ställa upp i Melodifestivalen?
Jag skickade faktiskt in ett bidrag. Men det är mycket musikförlagen som skriver låtar och det är jättesvårt att komma med. Låten är med på skivan, fast den är lite annorlunda nu
”Flingor av snö” heter den. Den handlar om drömmar om fred och frihet. Jag vaknade nämligen en natt och gick upp. Då vräkte snön ner. Jag kunde inte somna om direkt, så att jag satte mig och tittade på snöfallet. Såg hur det byggde centimeter för centimeter. De faller så naturligt, alla flingor. Och då kom det bara en titel, flingor av snö. Vilket resulterade i en låt. Kan flingor av snö bygga en vacker värld så borde vi människor kunna det. Men vi lyckas inte riktigt med det.
Man får lite konstiga idéer ibland. Man sitter och spelar hemma, plockar ihop texter och melodier, till slut blir det lite låtar. Ungefär som att lösa ett musikaliskt sudoku för att få ihop det. Som en behaglig terapi.
Fast Melodifestivalen känns nu som att det är väldigt mycket programmerad musik. Lite mer åt Avicii hållet. Musikstilar går ju lite i vågor så jag kanske kan komma med om några år istället som Olsen Brothers. Skämt åsido. Det är kul med musik och att få vara en liten del av det.
Vi på svip.se tycker det var kul att få dela Magnus Nilssons tankar och tid.
