En hårdrockstrummis, Håkan "Måsen" Persson från Skintrade och en före detta punkgitarrist, Anders Klapp, filosoferar över en kopp kaffe på tillvarons alla mysterier vilket blir stoff till texter och musik. Drivkraften är skapandet, viljan att låta den musik som finns i systemet få ett fritt utlopp och forma den på deras sätt med deras olika bakgrunder. I denna konstellation har Håkan klivit fram och tagit sig an sången, vilket gör att vi får höra hans grymma röst.
Du kallar dig Måsen nu och Mazen i Skintrade, så jag undrar om det är för att ha någon koppling till Monica Maze Band?
Nej, men det finns en annan rolig koppling där i och för sig med Monika. När jag kom till Stockholm för många år sedan så var första bandet som jag satte ihop med ett par Mora killar genom att sätta ut en annons i Gula tidningen (en tabloid med privatannonser), då var det bland annat Monika som svarade att hon ville vara sångerska i vårt band. Sen spelade vi ihop ett antal år innan jag gick vidare till Skintrade. Men anledningen till att jag kallar mig Måsen är att jag är döpt till Mås Nils, Mås är ett gårdsnamn i Dalarna. Så när jag hamnade i Stockholm började alla kalla mig för Måsen då någon hade råkat se mitt körkort. Med Skintrade blev det Mazen för att varje gång vi var utomlands och någon skulle säga Måsen så funkade inte det. De kunde inte få till uttalet. Samma sak när jag början skulle lägga ut låtar på Spotify, då gick det inte att använda å. Så då fick det bli Mazen. Men Måsen är det korrekta.
Och nu spelar du ihop med Anders Klapp. Hur fann ni varandra? Han är ju inte från Mora.
Nä han är rå skåning. Vi träffades genom gemensamma bekanta. Han hade snappat upp mina akustiska grejer som jag har släppt själv och tyckt att det varit bra. Så när vi började snacka sa han, jaså är det du. Han hade inte fattat det först. Vi kom bra överens och sen har vi träffats på Anders lantställe. Han hade ett par gitarrer där så vi satte oss ner bara på kul och slängde upp idéer. Han hade några riff, ofärdiga låtar som vi började göra arrangemang till. Jag gjorde lite melodier till dem och fick feeling. Vi klickade både på det musikaliska som personliga planet. Det är en bra kombo då han är filmare och musiker. Han filmar och klipper allt.
Då kan ni hålla en tight budget och gör allt själva?
Ja, fast ändå göra det med kvalité. Göra det lite enkelt så det kan vara snabba puckar istället för att krångla till det. Det är seriöst, men samtidigt gjort med glädje och positiv energi. Sen har jag en studio hemma så vi kan spela in mycket där.
Du satt en gång i en studio och skulle lägga in trummor med knappar och rattar istället för riktiga trummor… Du samplade..
Precis. Jag har gjort den resan runt. Ett tag var det så att man skulle använda en plugg som heter EXS24 som man skulle använda till att programmera trummor. Efter att ha hållit på med det i två år så kom jag på att det står ju ett tomt rum bredvid med ett trumset och värsta studion. Där sitter jag och programmerar istället för att jag sätter mig bakom trummorna och spelar. Det var så dumt. Nu gör vi våra inspelningar så analogt som vi kan, även om vi använder oss av lite trumloopar och liknande.
Är det bara du och Anders som spelar alla instrument?
Ja, det är det.
Om ni ska ut och spela, hur löser ni det då?
Vi kommer ha en liten bas av musiker och sen kan det bli att vi plockar in lite lokala musikanter där vi kan göra det. Jag har ryckt lite i mina gamla kompisar i dalarna och längre upp i landet. Då behöver man inte vara så många som åker runt utan man plockar in dem efter vägen. Det är visionen sen får vi se om det går att genomföra.
Första låten som ni släppt, Losar Allt, är det något personligt som ligger bakom texten?
Nja. Det kan man väl säga på ett sätt. Det är kombination av att man blir äldre, har föräldrar, vänner som blir sjuka eller går bort, det är tufft liksom. Jag har kompisar som har sumpat rätt mycket på grund av alkohol eller andra saker som gör att man har ställt till det för sig. Så låten är snarare en reflektion på allt som händer runt omkring mig och Anders.
Jag antar att det gärna blir sångaren som står för texterna?
Inte i vårt fall, nästa singel är en låt som Anders hade skrivit själv på engelska. Sen har jag lagt mina händer på den och proddat upp den i studion, den skiljer sig en del idag från ursprunget även om original idén finns kvar. Den har fått en svensk text och då brukar det börja med att jag skriver så som jag känner. Sen bollar vi texter med varandra, så det kan vara lika mycket Anders som har skrivit texten i slutändan. Det spelar ingen roll om det är jag eller han som har skrivit en låt. Ingen prestige i det hela och det är det som är kul med det här. Än så länge när jag har ändrat något i hans låtar och spelat upp det för honom så har han varit eld och lågor. Tyckt det varit skitbra.
Att ni skriver på svenska gör det att det känns mer nära än när man skriver på engelska?
Det tycker jag absolut. Jag tyckte det var jättesvårt i början. Vi började egentligen med Losar Allt och en låt till. Då skrev jag engelska texter som vi spelade in och vilka vi tyckte lät kanon. Då kläcktes idén att vi kanske skulle göra det på svenska ändå. Då skev jag om texten till Losar Allt till svenska. Från Losing it All till Losar Allt. Vi kunde inte ta bort Losar då vi tyckte vi hade en hook där. Hittade inget svenskt ord för det som passade bra. Men det kan jag säga att första gången när jag lade svensk sång på den så tyckte jag att det lät inge bra alls. Tyckte det kändes jättekonstigt. Jag var så låst i det engelska uttrycket.
Men ni kapitulerade för svenskan och fortsatte på det spåret?
Det tog ett tag att komma in i. Men sen har vi skrivit låtar som inte har en historia av att ha en engelsk ursprungstext och då blir det enklare tycker jag. Vi har precis spelat in en låt som heter Vad Lever Vi För och den blev otroligt stark just för att den är på svenska. Det är jävligt spännande att sjunga och skriva texter på svenska.
Det kanske är lätt att det blir klichéartat om man skriver på engelska?
Ja man kan lätt dölja sig bakom fraser. Att slänga ihop en engelsk text tycker jag inte är speciellt svårt. Om man tänker populärmusik som man hör på radion, så är den sortens texter inte svår att skriva. Men när det blir på svenska tycker inte jag att det funkar att göra på det sättet, utan då får man fundera lite mer.
Man blir mer naken…
Ja, verkligen. En person som följt mina låtar under åren som jag spelade upp senaste låten för. Hon satt helt tyst. Sen sa hon, vilken skillnad det blir när det är på svenska.
Vilka är era husgudar?
Anders lyssnar mycket på Nick Cave och John Hiatt. Själv hade en lång period då jag lyssnade mycket på David Bowie. När jag växte upp var jag så inne i hårdrock och även när jag som tjugoåring kom till Stockholm och spelade i Skintrade. Så jag upptäckte de här andra artisterna lite senare. Även om man har hört många av deras låtar genom åren så hade jag inte satt på och lyssnat på dem hemma själv. Jag var nog 27,28 innan jag upptäckte Bowie.
Då det kan vara svårt att leva på sin musik så undrar jag om du spelar du in andra artister i din studio?
Nej. Jag har gjort det förut. Jag satt som låtskrivare åt Sony när de hade sin studio på Fridhemsplan för några år sedan. Då gjorde jag lite såna jobb. Jag känner väldigt mycket musiker men få som kan leva på det. Jag brukar säga att om man hade lagt ner lika mycket tid på något annat kunde man ha doktorerat eller blivit professor inom det området. (skratt) Men det gäller nog inom de flesta konstformer. Jag har en svåger som är skådespelare, vilket också är en tuff bransch. Det är ett jagande för att få ekonomi i det över huvud taget.
Och helst ska man vara död innan man blir riktigt känd?
Precis och då kan man hoppas på ett liv efter detta så man kan fara runt som en osalig ande och kan garva åt sina framgångar. (skratt)
Från trummis till gitarrist…
Eller sångare skulle jag nog hellre säga då. Jag har skrivit låtar i hela mitt liv. När jag var tolv fick min mor för sig att hon skulle gå en gitarrkurs. Så hon kom hem med en akustisk gitarr och jag började plinka på den. Jag hittade på egna melodier. Alla band som jag har varit med i sedan dess har jag skrivit låtar i. Så egentligen är det nog i Skintrade som är det band där jag har haft minst med låtskrivandet att göra. Sången har sen mer eller mindre vuxit fram. Jag har alltid tyck det varit kul att sjunga, men trummorna kom före. När jag blev äldre skrev jag låtar för mitt eget nöjes skull som var mer från hjärtat. Det har blivit viktigare för mig att uttrycka mig på fler sätt än bara igenom trummorna. Skriva texter, sjunga och spela olika instrument.
Vad ligger i pipelinen nu?
Vi kommer att fortsätta släppa låtar med tillhörande videos.Nästa singel ”Dina vingar” kommer släppas under April månad.
