Mass Diversity mixar olika musikstilar och gör det till sitt eget sound

Reklam

Grabbarna i Mass Diversity har under våren släppt sitt debutalbum ”Choosing Life”. Bandet består av David Vallanger (sång), ​Izac Waldenby (bas), Henrik Persson(gitarr) och Timothy Waldenby (trummor). Fyra personligheter som genom sin mix av influenser får till ett skönt gung.

Ni kör en vild mix av funk, rock och jazz…

David: Det kan man säga. Väldigt spretigt. Och en rejäl släng med pop.

Vad kommer det sig att ni fastnade för de här olika stilarna?

David: Vi alla är väldigt influerade av mycket olika saker.

Timothy: Jag har varit insnöad på metal hur länge som helst.

David: Basisten är väldigt funk och jazz, jag är väldigt pop och rock. Gitarristen är väldigt jazz, funk , rock och blues. När vi började jamma så kom det här liksom fram. Första låten på plattan, den skapade vi på vårt första rep tillsammans. Mycket för att vår basist Izac är väldigt funkig. Det är slapping och grejer. Då är det där vi hamnar.

Han styr musiken lite…

Timothy: Han har varit en extremt kreativ influencer.

David: Han är ett musikaliskt geni.

Ni är bröder, Timothy och Izac, och gillade olika musik när ni växte upp…

Timothy. Vi har spelat ihop sen jag gick i sjuan och han i femman. Vi började spela experimentellt först. Sen gick vi över på att köra lite mer åt metalhållet. Så vi har gjort lite olika saker ihop. Vi hann spela ihop oss något innan jag började i Mass Diversity.

Så du kom med i bandet lite senare?

Timothy: Jag är den andre trummisen, inte förstahandsvalet. (skratt) Jag kom in efter ett år.

Är du Timothy äldst i gänget?

David: Jag är nån månad äldre. Men jag ser yngre ut! (skratt)

Er generation är uppvuxen med streamingtjänster och liknande, hur kommer det sig att ni valt att släppa ett album på CD?

Timothy: Mest för att vi ville ha något till releasefesten. (skratt) Bara som en merchgrej. Digitalt är det som är grejen, det som alla lyssnar på. Vinylskivor är väldigt dyrt och än så länge så har vi inte världens köpstarkaste publik. Många spelställen brukar säga att vi fyller hela stället, men publiken har inte råd att dricka för de är studenter.

David: De går på gymnasiet eller pluggar på högskolan. Våra fans lever på studielån.

Timothy: Vi gillar merch. Vi har armband och dylikt. Så vi tänkte att vi måste i alla fall ha en CD.

Ni har hållit på några år…

David: I ca fyra år. Vi har haft några hinder på vägen, så vi tar det lite lungt.

Timothy: Brorsan Izac är långtidssjukskriven, så vi har kört med vikarier på våra spelningar i två år.

David: Han var med om en olycka så han lider av hjärntrötthet. När vi spelade in skivan spelade han in hemifrån. Tog en låt i månaden för att få det att funka.

Timothy: En låt i veckan pallade han av att köra. Vi fick ta studion till honom. Det har bromsat processen och folk har frågat oss om vi ska skaffa en ny basist, men det kan vi inte göra för bandet är vi fyra. Han är outbytbar.

David: Vi är bästa vänner och när vi är alla fyra, det är då magin händer. Izac jobbar på nytt material som vi är svintaggade på.

Skriver ni låtarna ihop?

David: Den här plattan har vi jammat fram. Nån har börjat och sen har alla andra hakat på. Sen har vi finlirat på det.

Timothy: Det blir lite med första plattan att man känner av vad är vi.

David: Den är spretig som fan, men det är bara för att vi har försökt att hitta oss. Det har uppskattats live och publiken tycker att det är intressant hela vägen. När vi spelar har vi väldigt mycket energi. Jag håller på att ramla av scenen typ på vartannat gig.

Nu har ni nyss släppt den här plattan, men till nästa platta kommer ni då också jamma fram låtarna?

Timothy: Nej, då Izac är dålig så har vi prövat att lite mera att prodda fram den. Vi trackar i en dator och så ser vi vad vi har. Vi håller på och experimenterar lite för att se hur vi ska jobba framöver.

Tyckte mig se en skateboard på er Facebooksida, är det något ni gillar att åka?

David: Henrik åker bräda och jag åkte förr. Jag har blivit för feg.

Timothy: Vi har försökt att få Henke att sluta för det är så farligt, lätt att bryta en handled. Han är svår att övertala.

David: Han är en adrenalinjunkie.

Henrik: Så är det. Men det blir bara fyra vändor om året.

David: Vi har märkt att vår musik är schysst att åka skate till. Sen så tycker vi att det är en frän sport eller hobby.

Foto: ©Richard Westermark Rawpix

Plattans namn ”Choosing Life”, hur kom det sig att ni valde det?

David: Många av texterna har jag skrivit och de låtarna handlar om hur jag har sett på mig själv och livet. Jag är en nykter alkoholist / narkoman. Så det handlar lite om att välja livet istället för drogerna. Sen så tyckte både vi och bolaget att ”Choosing Life” är en bra låt med ett bra budskap.

Är det inte svårt i rocksvängen att vara en nykter alkoholist / narkoman?

David: Inte längre. Första året tyckte jag att det sög. Jag har jobbat som bartender och ljudtekniker. Jag går på mina möten och jag vet vad jag ska göra för att hålla mig nykter. Jag vet att jag blir helt dum i huvudet om jag dricker. Då skulle jag förlora allt.

Timothy: Det var lite roligt när vi var i Tjeckien. Där har du sjukt med marijuana. De stod och blåste David i ansiktet medan han stod och sjöng ”choosing life not mary jane”. De stod där höga och stendiggade låten. De förstod inte budskapet. (skratt)

David: Det gäller att bita ihop, veta vart man kommer ifrån och vart man vill komma.

Vilka band är era förebilder?

Henrik: Vi alla lyssnar rätt mycket på Red Hot Chili Peppers. David gillar smöriga poplåtar med John Mayer. Oavsett vad vi gillar så möts vi i mitten och vi tycker att det viktigaste i vår musik är groovet.

Antar att det framöver kan bli så att ni släpper nån digital singel lite då och då?

Timothy: Absolut. Förmodligen kommer det att bli något sådant.

Henrik: Känns som att hela musikindustrin lutar åt det hållet att man släpper singlar eller en EP. Om man lägger ner all tid och möda på att skriva, producera och spela in en platta så tappar man momentum på något vis. Kan du släppa en låt var tredje månad får du nån form av ett flow.