Falusonen Mattias Lies är aktuell med sin 60-talsinspirerade feel-good singel ”Silver & Gold”. Den här gången sjunger Lies om den skenbara jakten på lycka som ständigt förknippas med dollartecken och materiell välfärd.
Är videon till låten inspelad i trakterna där du bor?
Ja, det finns ett utbruk. Stora Kopparberg hade lite gruvor runt om Falun. En hette Vinttjärns gruva och den här platsen ligger nära den. Ågs bruk heter stället. Det är nästan på gränsen mot Hälsingland, mitt i skogen. Det är en riktigt vacker idyll, en liten oas.
Låten handlar om den skenbara jakten på lycka och välgång.
Precis. Det är ganska infiltrerat i samhället och filtreringen blir svårare hela tiden desto sämre integritet vi har.
Känns det som att du varit inne i den svängen?
Det kan man säga. Vet inte om någon går oberörd ifrån det för det kommer åt en ifrån alla ställen idag. Det gjorde det inte för femton, tjugo år sen. Det mediala bruset. Jag slängde ut TV´n för tjugo år sen och har fått veta allting som händer ändå. Det var bara å gå igenom stan och titta på löpsedlarna på den tiden. Sen kom de sociala medierna och då var det som att man hade läst tio tidningar. Man för väntas på nåt sätt hålla koll på allt elände som sker. Vilket man kan fundera på om det är så bra egentligen.
Skulle det kunna vara bra om fler tog sig ut i naturen och släppte allt för en stund?
Det håller jag med om. Naturen är en stor inspirationskälla. När man varit en kvart ute i skogen så känns det som att man har kommit in i ett annat tillstånd.
Du leker lite med ditt efternamn på albumet ”Still believe in Lies”…
Stämmer bra. Det är ett finskt efternamn. Folk tror att det är ett artistnamn, men det är ett släktnamn som jag plockade upp ifrån min finska släkt. Jag trodde att namnet var ”Liedes” så när jag gifte mig skrev jag en brudmarsch som hette Liedes marsch. Sen när vi gifte oss så var det Lies.
Den finns inte på något album?
Nej, men jag har spelat folkmusik till och från. Det är en lite mer dold sida av mig själv.
Det blir mer countrystuket på låtarna?
Ja. Sen har jag gjort några låtar på svenska som ligger åt det folkliga hållet. Har även skrivit polskor och liknande, men de ligger och väntar på ett projekt tror jag. Nu tar jag det som kommer ur hjärtat och som känns mest angeläget och då blir det det som det blir.
Vad kommer det sig att du varierar mellan svenska och engelska texter?
Jag känner olika saker när olika melodier föds. Det är alltid melodin som kommer först till mig och då känner jag att det här vill jag säga på engelska eller på svenska. Energierna i låtarna går på olika nivåer. Det är väldigt personligt för mig. Om jag får upp något med folkligare klang kanske det slår an på en sträng inom mig som en countrylåt aldrig skulle ha gjort. För att jag är den som jag är, liksom.
Då nischar du dig inte mot en internationell publik?
Tror det var vanligare förr. Väldigt lätt att måla in sig i ett hörn. Känns inte som man är det där trädet med många grenar utan mer är en torr fura som bara ska göra en sak. Jag vill vara fri i det som jag gör för det stimulerar min konstnärliga sida. Kanske är jag för mycket konstnär och för lite affärsman. (skratt)
Då det konstnärliga får bestämma är det svårt att placera dig i en genre.
Jag använder begreppet singer-songwriter med fördel. Det kan vara pop, rock eller visor. Det har blivit ett utbroderat uttryck. Samtidigt så säger det ganska lite om vad jag egentligen gör. Kontexten är att en bild säger mer än tusen ord, men när vi börjar prata om saker så börjar vi ofta marginalisera dem. Det är som vi vill sterilisera saker för att vi inte kan omfamna dem och förstå. Musik är något man utvecklas i och får en större förståelse för ju mer man lyssnar och tiden går.
Du har gett ut en låt med titeln ”En plats på jorden” som handlar om vårt sökande efter vår plats i tillvaron och att känna tillhörighet. Var det något speciellt som fick dig att skriva den?
Jag har en väldigt brokig bakgrund med en mamma som immigrerade från Finland under 60 talet. Hennes pappa var med under kriget och det var fattigt och svårt. Min pappas mor var med i motståndsrörelsen mot nazisterna i Norge. Pappas mor gick bort när han var två månader gammal och hans far var en slarver som inte brydde sig om honom. Mina föräldrar hade mycket med sig i ryggsäcken och jag växte upp i Dalarna. Pratade dalmål och finska. Väldigt få som vet om att jag pratar finska och kanske har en tillhörighet som är långt mer än att jag är ifrån Falun. För omkring 20 år sen hade jag en enorm kris för jag kände att det var som ett svart hål när jag tittade bakåt. Det var ingen som förstått vad som hade hänt eller pratat om det. Under åren har jag sakta men säkert lagt pusselbitarna där de ska vara och den låten är en komprimerad berättelse om sökandet efter tillhörighet, identifiering och de hinder man kan möta på vägen.
Men du har inte gjort nån låt på finska?
Nej. Tycker jag kan svenska och engelska bättre. Jag kan brukligt ta mig fram på finska och mitt uttal är jättebra. Men jag har inte kommit dit. Det är annorlunda, men jag tycker om språket. Man vet aldrig vad som händer om tio år.
Kommer det ett album så småningom?
Det blir en till singel i slutet av februari, The deadliest of Stars, som är en mer klassisk singer-songwriter låt. Skivan kommer i slutet av april. Det blir en fullängdare på sju spår. Den kommer att heta Highs & Lows.
Blir skivan enbart digital eller även en fysisk produkt?
Har inte bestämt mig än. Jag tycker om det fysiska. Jag lyssnar på CD själv och ser det som en trevlig grej. Det är alltid en stor kostnad i förhållande till hur mycket som man säljer.
