Northern Ladies från Gävle startade 2014. De har gett ut en EP ”Down on Your Knees” och nu sitt debutalbum ”Dandelion”. Vi ringde upp syskonen Strandberg, Marie (gitarr) och hennes syster Ida (bassist), för att få veta lite mer om bandet.
Är ni i bandet ungdomskamrater?
Marie: Vi två är systrar, de övriga har vi inte växt upp med utan de har vi lärt känna under senare år.
Är det så att man går och kollar på andra band och sen knycker man de som är bäst?
Marie: Skulle kunna vara så. (skratt) Vi har mest träffats av en slump. Eftersom jag och Emelye gick på ett estetisk musikprogram i gymnasiet ihop så visste jag vad hon gick för sångmässigt.
Skriver ni låtarna ihop i bandet?
Marie: Brukar vara Ida och Emelye som sitter och knåpar på texterna. Sen brukar vi alla andra knåpa på musiken. Vi brukar sammanstråla varandras idéer till slut. Vi sitter och jammar mycket.
Foto: Richard Westemark
Är det bara att ge och ta som gäller då?
Marie: Det blir lite så. Vi testar olika grejer och så tar vi det som låter bra. Oftast har alla något bra att komma med och det är det som gör att det blir vår grej. Allas delar tillsammans blir vår musik.
Hur kom det sig att ni fastnade för 70 / 80 tals hårdrock? Ni är ju inte så gamla att ni var med under den tiden?
Marie: Det var bättre förr, som man säger. Vi är väl uppvuxna lite med den lite äldre musiken. I alla fall jag och Ida. Sen har man väl utifrån det gått längre tillbaka, lyssnat på de lite äldre och fastnat då det genremässigt är väldigt bra musik. Hårdrocken har funnits med under hela uppväxten på ett eller annat vis. Så det var ganska naturligt att det blev hårdrock.
Ida: Vi har gått mycket på konserter och sett de gamla rävarna. Det har gett inspiration.
Och Saxon är ett favoritband…
Marie: Det är mina husgudar!
Med tanke på ert namn, förutom att det är taget från en Saxonlåt, var det tänkt från början att det bara skulle vara tjejer i bandet?
Marie: Det var bara tjejer i bandet från början. Vi var fyra stycken tjejer som repade och hade kul.
Ida: Det var ingen som trodde att det skulle bli något mer än en kul grej. Sen saknade vi en till gitarrist och då hade vi problem med att hitta tjejer som spelade i den genre som vi spelar i. Då tänkte vi att vad spelar det för roll om det är en kille. Men det är ingen som tyckt att varit något konstigt, utan det har fallit sig naturligt.
Marie: Det är väl inget mer konstigt än att Twisted Sister heter som de gör. Northern Ladies är ett bandnamn.
Ert debutalbum heter Dandelion(maskros) hur kommer det sig?
Marie: Det var vår sångerska som från början skrev en låt som hette Dandelion. Namnet kan ses från så många olika håll. En maskros är i mångas ögon inget annat än ogräs medan andra tycker att det är en fin blomma. På samma sätt som hårdrocken för vissa är oljud medan för andra är det musik. Maskrosor är ostoppbara, växer genom betong. Vi fastnade för symboliken att den är ostoppbar, liksom rocken.
Ida: Många menar att rocken är på väg att dö ut, men vi tror att hårdrocken är ostoppbar. Som maskrosen förökar och sprider sig den hela tiden.
Både er tidigare EP och nya albumet är släppta digitalt, kommer något av det att släppas i fysiskt format?
Marie: nya plattan kommer att släppas som CD i samband med vår releasefest 31 augusti. Sen är planen, vi hoppas, att det ska gå att trycka upp den på vinyl också. Då vi gillar det här old school grejen. Sen är vinylen så pass stor idag att vi tror att det skulle gå hem. Vi själva älskar att lyssna på vinyl.
Ida: Vi har våra vinylkvällar. Vinyl är en gammal grej som blivit modern.
Vad är roligast, att spela in låtar i studion eller att framföra dem live?
Båda: Spela live!!
Marie: Det är det som är det roliga. Att vara i studion är också roligt av den anledningen att man får lyssna på sin egen musik på ett annat sätt än när man själv spelar den. Gemenskapen och att man har kul i studion, men det absolut roligaste är när man når ut till publiken. Det blir en helt annan känsla.
Ida: Vi alla gillar att spela live så vår skiva är faktiskt inspelad live i studion. Alla musikinstrument är inspelade tillsammans, men sången är lagd efteråt. Vi ville göra det old school också.
Marie: Vi ville även ha livekänslan, kemin som uppstår när vi spelar tillsammans. Det blir så mycket bättre än om vi sitter en i taget och spelar in.
Har ni något udda eller kul turnéminne som ni kan dela med er av?
Marie: Oj, hur mycket som helst. En av de häftigaste resor vi gjort var när vi åkte till Kina. Vi spelade på en ganska stor festival under deras nationalfirande som varade i en vecka. Det var en halv miljon besökare. Man blev behandlad som en rockstar när man kom dit och på soundchecken var det säkert 50 tusen personer i publiken som stod och skrek. Sen fick vi stå i över en timme med folk som ville ta kort på oss. Vi hade visats på TV i reklam för festivalen och nån kände igen oss och det blev en stor folksamling som gjorde att vi knappt kom därifrån. Det var overkligt, men kul.
