Solo är melodin för Lasse Sigfridsson

Första albumet kom i oktober 2012 och räknar man fram till i maj 2015 så blir det 2 år och sju månader. Så det är ganska tight. Men nu blir det ju så att eftersom första kom i oktober 2012, fast jag tyckte det var bättre att släppa nya plattan på våren, försommaren då jag ska ut spela så man har nytt material med sig i ryggen. Därför blev det bara åtta månader från förra skivan.

Ja jag ska ut med Cinderella. Jag brukar var där ett par gånger per år med ett dansband som heter Jive som kompar mig. ...Jag kommer även sjunga lite i tax free shopen på hemresan och det blir ett skivsläpp kan man säga. Det brukar vara trevligt på Cinderella, så det hoppas jag det blir även denna gång.

Det är så olika, … ibland gästar jag dansband, på olika tillställningar, när det är typ Malung ett band som heter Canyons som kompar mig där. Spelar även med ett band som heter Dolbys. Det blir 4-5 sådana spelningar per år med dansband sen gör jag kyrkokonserter själv och tillsammans med min son, Emil.
Då har vi med en pianist..., och jag har akustisk gitarr … då kör vi lite låtar som passar, lite visaktigt. Jag och Emil har gjort några duetter som finns på plattorna och dem kör vi också. Det brukar vara ganska avskalat och fint. Sen gör jag egna framträdanden då jag åker runt med backtracks och min akustiska gitarr. Det brukar bli på nån restaurang, privata fester eller PRO – möten. Ibland blir det allsångskvällar ute i byarna, då brukar det ofta finnas ett band som består av fyra, fem musiker som kompar. Så det blir väldigt olika framträdanden. Men det är det som gör det hela så kul.

Jag gjorde en konsert i Eslöv tillsammans med Eslövs dragspelsklubb. Det var 25 dragspelare där förutom trummor, bas, gitarr å jag på sång . Det blev otroligt maffigt. Hela tiden nya grejor. Omväxlande.

Ja då var det mer, kanske inte ska kalla det slentrian. Men varje spelning var lika dan, samma låtar.
Allt satt liksom i ryggmärgen. Man behövde inte tänka nästan. Så det är väldigt annorlunda så.
I dag är det mycket sittande publik som lyssnar. Inte så många som dansar, då var det bara danspublik.

Han var faktiskt med i Fame Factory 2001. Då kom han trea. Sen har han sysslat mycket med musikaler. Han sätter varje år upp en musikal på teatern, senast var det Peter Pan. Ibland är han med själv ibland inte, det beror på om han tycker det finns någon roll som passar honom. Annars är han ute och sjunger som jag på bröllop å fester. Han jobbar heltid med musik och ibland gör vi jobb ihop vilket är fantastiskt roligt.

Inte från nån som hållit på med det professionellt. Det kan jag inte säga. Min far spelade lite dragspel för hemmabruk å mor sjöng vackert som jag kommer ihåg. Musik intresse fanns där men bara för hemmabruk som sagt. På Emils morfars sida finns duktiga dragspelare, så han har ärvt mycket därifrån också. Kan säga att det är ett intresse som finns i familjen.

Oj. Jag är 62 år så hur ska jag komma ihåg det? Ha ha. Jag minns inte det riktigt. Jag minns bara att vi på tiden man radiogrammofon, en stor sak, stor som en byrå där man kunde spela radio i ena delen och grammofon i den andra. Stenkakor som spelades då. Jag kan tänka mig att det man fick tag på som var poppigast var Alice Babs, så det skulle ha kunnat varit bland det första skivor jag köpte. Sen köpte man själv en ”spelare” som tog vanliga vinyl plattor . Det blev lite senare, men jag minns inte heller där vad jag köpte först själv. Kan varit Beatles eller nåt. Ligger även nära till hands att det kunde varit Elvis.

Nej det kan jag inte säga. De man såg upp till då på tiden man växte upp var bland de svenska banden Sven Ingvars å Sten och Stanley å senare Flamingokvintetten.Sen lyssnade man även på 10 i topp å där var de som var stora på den tiden, Beatles, Bee Gees och Beach Boys .
Det jag själv ville spela var svensk musik .

Nej. Jag gör inga såna vinterturnéer å sånt där jag spelar varje dag. Det kan bli fredag lördag man är iväg. Jag vill inte ligga ute på turné. Jag har gjort det så mycket. Jag kan åka ganska långt för en spelning å sen hem igen. Det är skönast så. Jag var nyss på Färöarna och sjöng en spelning, åkte dit en natt å sen hem igen. På Gran Canaria brukar jag vara med på dansgalor som en norsk kille anordnar, brukar vara en massa norska och svenska dansband som kör ett par dagar. Då passar man på å ligga där nån vecka fast man bara spelar två dagar, kombinerar spelningarna med semester. Kombinera nytta med nöje när man är iväg.

Jo jag sjöng in den där, det var det som var grejen med att åka över å göra den. Pär Winberg på skivbolaget Atenzia frågade om jag var intresserad att spela in i Nashville. Då sa jag att då vill jag åka dit själv också och sjunga in den där. Jag ville stå där i en studio å sjunga så man får deras sound efter deras sätt att spela in på. Annars skulle det inte känts riktigt. Så det är äkta. Det handlar även om en känsla att få ha gjort en platta där.
Jag är väldigt nöjd med duetterna på plattan. Med Emil och Trenna Barnes. De blev fantastiskt välarrangerade. Väldigt nöjd med dem. Jag brukar ha med ett par duetter på varje platta för det händer nåt speciellt när det kommer in en röst till.

Nej, jag såg hur den basisten spelade så det fick han sköta. Ha ha. Jag har inte spelat mycket bas alls efter Lasse Stefans. Blir aldrig ute utan bara nån gång här hemma. Nu blir det mer och mer akustisk gitarr. Ser lite trevligare ut med gitarr på scen när man är själv. Men visst hade det varit trevligt och lagt nåt spår på plattan, å spelat bas men han var fantastisk (basisten) Matt McGee. De var otroliga allihop av studiomusikerna. De hade kompat de största musikerna i USA. Han skulle fara till Las Vegas och spela med Olivia Newton John. Å han som spelade steel guitar hade sju stycken country awards, han är en av världens bästa steel guitar gitarrister så det var otroligt duktiga gubbar det här som spelade. De var även fantastiskt ödmjuka. Man har lite förutfattade meningar att yrkesmusiker som dem gör sitt jobb å sen är det tack och hej. Men de stannade kvar och pratade och skojade. Det märktes även att de spelade för att de tyckte det var kul. Det märks även på resultatet, det är en enorm spelglädje..Det var en fantastisk upplevelse.

Det kan man ju hoppas. Det är för tidigt att säga något om det. Lite för tidigt att planera för det.
Men det är inte otänkbart för vi trivdes fantastiskt bra där. Allt flöt så jättefint och smidigt på alla sätt och vis. Men vilken inriktning nästa platta får är för tidigt att säga nu.
Skivan jag gjort nu är ju en cover platta på Lasse Stefans låtar som varit hits och sådana som fallit i glömska under årens lopp. De är ifrån 70, 80, 90 talen och så har jag gjort egna versioner på dem och eftersom många är countrylåtar så kändes det naturligt å åka över spela in dem där på plats.
Nästa platta har vi inte ens diskuterat vad vi ska göra med den, så det är som sagt förtidigt att säga något.

Som solo artist har man all makt själv så att säga. Man måste själv fatta beslut om låtar å instrumentering å sånt. Man är ensam och diskuterar dem sakerna med producenten. När man var med i ett band var det fem åsikter osv. Det blir på ett annorlunda sätt. Framför allt är det mycket mer administrativt jobb nu, i bandet hade vi massor av folk som skötte olika saker. Nu får man göra det mesta själv. Mer kontorsarbete men samtidigt är det jätteroligt å sköta det. Jag har mina bollplank som jag diskuterar saker och ting med.

Jag kan nog tycka att det är synd att det säljs färre fysiska plattor idag. Nu går det aldrig att stoppa en utveckling men jag själv lyssnar inte på Spotify utan det är cd skivor och eller radio man lyssnar på. Det är en rätt skrämmande utveckling att det har tagit över så mycket som det gjort. Man vet inte riktigt var det ska sluta. Det är fortfarande de äldre som köper plattor. Det är lite därför jag spelar på PRO. Men jag märker att även de som är äldre nu börjat lyssna på Spotify. Så det har gått upp i ålder. Visst kan det ha sina fördelar när människor kan hitta ny musik om man kan komma fram till en vettig ekonomisk lösning vad gäller lyssnande på det digitalt. Just nu haltar det väl, för det måste ju vara lönt för band och artister att spela in musik. Annars blir det ingen ny musik.
Men det är säkert framtiden, det tvivlar jag inte på ett dugg. Det var bättre för med cd. Ännu bättre med LP skivor. Då fick man även en stor bild.

Vi på svip.se tackar dig Lasse för intervjun och önskar dig lycka till med kommande spelningar på land och hav.