Stefan Odelberg har framgångsrikt underhållit Göteborgspubliken med sin show ”En Talk Talk show” i fem år . Nu tar han showen till huvudstaden och har premiär på Hamburger börs med gästerna Per Andersson och Kristian Luuk den 29 november samt den 5 december avslutas året med Shirley Clamp och Andreas Grankvist. Förutom denna show har han också trollat bort sig från en finalplats…
Hur skulle du vilja beskriva din show?
Showens grundtema är överraskningar! Både gästerna på scen och gästerna i publiken ska bli överraskade. Det är en unik show på det sättet att jag har olika gäster varje kväll. Så det blir en ny show per kväll så att säga. Det är en blandning av musik, humor, magi och uppträdanden av de slag som gästerna har. Om t ex Christer Fugelsang är med så sjunger han inte, men han berättar kul om hur det är att gå en NASA utbildning. Det blir hans kraft i det hela. Vi bjuder in två gäster och bollar lite. Det är en blandning av Här Är Ditt Liv, David Letterman, egen magishow och en konsert. Jag som programledare har som en gåva till alla mina gäster, jag kan alltid göra ett trick eller bjuda på mig själv. Då öppnar dem upp sig. Så jag är konservöppnaren till de här burkarna.
Dina gäster är de på nåt sätt förberedda på vad du kommer att fråga eller göra?
Nej, det är det som är grejen. Det enda som de vet är om jag har förvarnat t ex om att jag vill att de ska framföra fyra låtar under kvällen. Det får de reda på och får möjlighet att testa på scen så de känner sig trygga med hur ljudet osv är. Resten är en hemlig väg för dem.
Och du får inga motfrågor?
Oftast inte. En del har ju kontrollbehov. Jill Johnsson ville verkligen se ett körschema på vad vi skulle göra. Då gav jag henne det körschema som var veckan innan. Då jag hade helt andra gäster. Så vi bytte bara ut namnen. Hon tyckte det var ok. Efter showen sa hon att det var ju inte alls så som det stod. Nej, jag ändrade lite, svarade jag.
Per Andersson kommer vara med en andra gång, blir det en extra utmaning för dig?
Ja det blir verkligen en extra utmaning! För här måste vi hitta nåt sätt att lura eller övertyga honom. Han är en utmaning bara i sig att ha på en scen. Men det är en härlig utmaning. Han är liksom helt skogstokig och det är jag också. Men han klär av sig oftare än jag gör. Där skiljer vi oss åt.
Hur känns det att lämna trygga Göteborg och sätta upp föreställningen i Stockholm?
Exakt så känns det. Nu är det min andra förlossning. Nu har vi kört fem år i Göteborg med mängder av artister. Helt plötsligt måste man göra intervjuer och berätta vad det här är för show. Vet inte alla det redan? Om jag behöver ha en artist snabbt som en överraskning, då är det lätt i Göteborg för där har jag alla connections. Jag känner jättemycket folk i Stockholm så det är inte det, men det är ändå en ny spelplats. Samtidigt är det en utmaning och det är härligt. Det är också skönt att bränna på ordentligt genom att ta Kristian Luuk som är en av sveriges fäder när det gäller olika talkshows och att ha med honom som gäst första gången vi är i Stockholm . Jag tycker att jag sätter ribban här på något sätt. Och sen har man med en trygg otrygghet i Per Andersson!
Om vi går tillbaks i tiden, när du var runt tjugo år, då hade du magishow för barn. Är barn den svåraste publiken?
Det är det definitivt. Hela min magi har tippat över till ironi, inte på ett fult sätt utan charmigt. Jag försöker ironisera över magin på ett charmigt sätt genom att om man t ex ska trolla fram en duva, så trollar man fram en gummiduva. Det får publiken att garva och då säger man: ”ni garvar nu, men den är riktig” och så rör jag lite på halsen så nickar huvudet, då garvar publiken igen. Gör man exakt samma sak åt barn som är mellan sju och tio år kommer de i nio fall av tio att säga ”den är inte riktig.”
Om det är en unge som skriker ”den är inte riktig” då säger jag till honom, vad heter du?
– Simon.
-Lyssna på mig nu Simon. Man brukar säga att rädslan urholkar själen, men vet ni vad jag tror? Jag tror att det är urholkarna som har skapat rädslan.
Frågetecknen i deras pannor är underbara att se. Det är ingen som fattar vad jag pratar om, inte jag själv heller. Men de tänker att när vuxna säger nånting så verkar det smart, men då jag inte förstår nånting är det bäst att vara tyst.
De är en svår publik så jag skulle inte vilja jobba med det dagligen. Där är Tobbe trollkarl ett bättre alternativ.
2011 var du med i ett TV program, Fenomen med Uri Geller, och du försvann under ditt framträdande och blev diskad.
Det är det roligaste framträdande som jag någonsin har gjort. Det var ett tävlingsprogram och i semifinalen gör jag vad jag själv tycker är världens bästa trix och det är att jag i direktsändning försvinner totalt. Ingen vet hur jag lämnar studion, ingen vet var jag tar vägen. Det blir kaos då det är ett livesänt program. Programledarna fattar ingenting. När det sen är fem minuter kvar av programmet säger de så här: ja och om Stefan Odelberg inte kommer tillbaka in här innan programtiden är slut blir vi tvungna att diskvalificera honom. Jag försvinner ur en trolleritävling och blir diskad. (skratt)
