Dragged Under ger ut sin nya platta Upright Animals den 10 juni. Sångaren Tony Cappocchi berättar om första singeln, ”Jag vill att All of Us ska kunna nå fram till varenda en som lyssnar. Alla har, oavsett vilken situation de befunnit sig i, problemfyllda relationer, under social stress, med skev självbild, haft det tufft under några år och mycket har inte fungerat så som vi tänkte. Det är hög tid att vi zoomar ut från vårt mikroskop genom vilket vi tittat på våra problem och inse att livet och all vår frustration är detsamma för alla människor. Vi ville göra en sorglös video som kontrast till låtens spända stämning och vi tyckte att dockor passade perfekt att beskriva historien. Den är en slags kommentar till hur man under de senaste åren kunde känna att man inte hade kontroll över sitt liv och hur vi ofta var tvungna att låtsas att allt var bra. Dockor har en förmåga jag avundas. De kan smila sig igenom sina problem och dölja sina känslor. Det kan jag relatera till.”
När man tar bort allt annat så litar vi till våra djuriska instinkter för att överleva. Då vi står inför fara så antingen flyr vi eller så slåss vi utan att tveka. Det spelar ingen roll hur många olikheter vi uppfattar existerar emellan oss, vi andas samma luft, dricker samma vatten och äter på samma vis för att kunna existera. Naturligtvis så styrs även Dragged Under av dessa primala drivkrafter med sin hårt drivna hybrid av punk, rock, metal och hardcore. Bandet valde att utvecklas, så kvintetten från Seattle, som består av Tony Cappocchi (sång), Ryan Bruce (gitarr), Sean Rosario (gitarr), Hans Hessburg (bas) och Kalen Anderson (trummor), har vässat tänderna, klorna och sin stil för sin andra fullängdare Upright Animals.
”Det finns helt klart splittringar inom media, klassklyftor och rasdiskriminering i vårt land,” observerar Tony. ”På många sätt utnyttjar vi våra djuriska instinkter för det är bekvämare än att tänka till lite. Att försöka hänga med i dagens informationsflöde är som att dricka från en brandslang. Så våra djuriska instinkter lyser fortfarande igenom. Vi behöver fortfarande upplysas en hel del innan vi kan anse oss som annat än djur som går på bakbenen. Det är vad plattan handlar om.”
