På albumet återfinns en mängd gästartister som Bonnie Raitt, Michael McDonald, Aaron Neville, Cyril Neville, Trombone Shorty, David Shaw samt medlemmar av Preservation Hall
Lyssna till den senaste singeln som är en hypnotisk version av This Must Be The Place av Talking Heads
Efter närmare 20 år ger Ivan Neville idag ut ett nytt soloalbum Touch My Soul på The Funk Garage. Albumets 10 låtar är en hyllning till Nevilles emotionella och andliga resa som artist, människa, far och man med gästframträdande av Bonnie Raitt, Michael McDonald, Aaron Neville, Cyril Neville, Trombone Shorty, David Shaw och medlemmar av Preservation Hall.
Plattans senaste singel är en hypnotisk cover på Talking Heads This Must Be The Place som passar fint som den sista biten i ett pussel. ”Det har tagit mig år att komma fram till att allt handlar om själva resan inte om målet,” säger Ivan. ”Allt har ett syfte. Vi måste bara bli medvetna. Så jag letar efter välsignelse överallt.”
Touch My Soul låter tveklöst New Orleans men andas samtidigt nytt liv i Nevilles egenartade ljudbild.
Det är en känslosam kärleksförklaring till the Cresent City. Den första singeln Greatest Place On Earth med gästartisten Troy ”Trombone Shorty” Andrews och violinisten Theresa Anderson samt Greatest Place On Earth en Mardi Gras-aktig hyllning till hans hemstad full av intensiva rytmer, bullrigt blås, och vokala fyrverkerier med gästartisten Trombone Shorty och Preservation Hall Jazzs bandledare Ben Jaffe och Charlie Gabriel.
Han håller fanan högt för New Orleans musikscen, en uppgift han tar på största allvar som träskvattnet som rusar i hans ådror. Från den frenetiska funk han spelar med sina kompisar i den dynamiska supergruppen Dumpstaphunk till hans medverkan på gig och plattor med artister som Keith Richards och Bonnie Raitt, förkroppsligar Ivan Neville New Orleans ådra där han håller stadens nycklar i sina händer. Om det så är att ta sig an bordellernas mambo a la Professor Longhair, den intrikata spindelväven från James Bookers musik eller den spöklika, atmosfäriska ackorden från Dr. John, Ivan kan riffa som Sly Stone med slående, melodiska ackordföljder eller slänga in små fills när han jammar med sina kompisar i Dumpstaphunk.
”Jag har inte skrivit något eget material på rätt länge,” förklarar Ivan, ”så denna platta betyder mycket. Jag skrev den allteftersom vi spelade in. En låt här och en låt där, mellan mitt arbete med Dumpstaphunk och andra musiker och vänner. Musik får människor att må bra, som ett andligt helande.”
Rent musikaliskt byggde Ivan Touch My Soul kring ett pianostycke han skrev i sitt ”solrum” med massor av fotoporträtt i hans hem i Uptown New Orleans. ”Trumlooparna inspirerades av vad jag hade hört på Sly Stones album Fresh,” berättar han, ” vilket inspirerat mig ofantligt som tonåring.” Medan hans sång på tidigare plattor har varit syrlig och söt är den annorlunda på Touch My Soul vilket känns logiskt efter nästan 20 år sedan hans senaste soloplatta Scrape (2004).
”Många försöker varna oss för alla livets faror men vi måste skaffa oss våra egna erfarenheter,” säger han. ”Vi kan välja om vi vill lära oss av våra misstag. Jag tror att desto mer vi omfamnar våra svagheter, våra fel, vår osäkerhet, desto bättre människor blir vi. Det är mitt mål, fortsätt att lära av livet.” Texten till Touch My Soul reflekterar denna mognad.
