Då pandemin har satt världen i väntrummet bestämde sig Gilbert för att (istället för att vänta ut det hela) spela samtliga instrument själv. ”Det tog mig ungefär sex månader att fundera på det när det slog mig att jag faktiskt kunde göra allt själv. Jag har alltid gillat att spela trummor och jag är tillräckligt bra på bas och keyboards för att det skulle funka,” säger han.
Då det gäller låtskrivande avslöjar Gilbert att det förvånande nog inte är gitarren som ger inspiration. ”För det mesta skriver jag låtar genom att sjunga. Jag använder texterna som struktur för att placera tonerna. När melodin är tillräckligt lång för att ha lite liv i sig tar mina musikaliska instinkter över. Jag kan oftast färdigställa låten utan att behöva skriva mer text. Men om jag kör fast så lossnar det oftast om jag skriver mer.” Han fortsätter, ”Min gitarr kan ta de där höga tonerna. Det är fantastiskt att min rösts begränsningar plötsligt är…borta! Utmaningen ligger i att vara lika uttrycksfull med slide, vibrato, dynamik och toner som en sångare är.”
Plattan spelades in i Opal Studio i Portland tillsammans med medproducenten och teknikern Kevin Hahn där Gilbert använde några av sina favoritgitarrer. ”Jag använde mest min Ibanez Fireman-gitarr,” berättar han. ”Jag har börjat samlat på gamla Ibanez-gitarrer på sista tiden så jag tog med mig några modeller från 70-, 80- och 90-talet såsom Ibanez Artist, Roadstar II och Ghostrider. Jag tog även med och modifierade en Epiphone Olympic från 60-talet. Det var den modellen jag brukade spela på när jag var med i Racer X så det var skoj att spela på en gitarr som påminde mig om min tidiga shredder-stil.”
Albumets titel är delvis inspirerat av Warren Zevons låt Werevolves of London. ”Jag bor i Portland och tyckte det var kul att byta ut namnet mot en stad som inte är alls lika känd. Från början var det tänkt att varulvarna skulle vara jag och bandmedlemmarna. När vi lirar så är det vår version av ”howling at the moon”. Tyvärr omnämns Portland numera på grund av sorgliga händelser och Werevolves kan tolkas på en mängd olika sätt som jag verkligen inte hade förutsett. Men titeln har fortfarande en musikalisk innebörd för mig.”
Gilbert är en urkraft! Från hans tid i Los Angeles med metllarna Racer X till grundandet av Mr. Big som blev ett av erans stora namn. Hans framgångsrika solokarriär har resulterat i femton plattor och han har gästat på album med Todd Rundgren, Bowling for Soup, Glenn Hughes och MC Lars. Han turnerade också 2007 med Joe Satriani och John Petrucci (G3) och två år senare med Richie Kotzen och George Lynch (Guitar Generation). Icke att förglömma hans mångåriga arbete som efterfrågad gitarrlärare och instruktör som började redan då han var tonåring och värvades 1985 av det prestigefyllda Guitar Institute of Technology (GIT) i Los Angeles.
”Jag blev inte musiker för att trycka ner mina ideer, klagomål eller filosofi i halsen på någon. Jag älskar musik för musikens skull. Så jag är väldigt förtjust i att använda mina inre dialoger som byggstenar till melodier. Dessa byggstenar kan man sen flytta på för att hitta ren emotionell musik. Detta fungerar perfekt för mig och förhoppningsvis för mina lyssnare. Jag måste kunna visualisera utseendet och ljudet av min gitarrs greppbräda tillräckligt bra för att kunna spela rätt i mitt huvud. Det är nästan som en riktig luftgitarr! När jag sedan spelar på riktigt har jag en duktig chans att mina musikaliska ambitioner träffar rätt. Det är den bästa känslan i världen.”
