En tripp till Teneriffa

Vår utgångspunkt under vår vistelse kom att bli i Costa del Silencio. Ett ställe som lever upp till sitt namn. Tystnaden bröts mest av de flygplan som var på väg ner på öns södra flygplats. Här fanns förutom den vackra utsikten över havet med dess magnifika kustformationer även huskomplex som övergivits eller ej färdigställts. Som ett exempel det ”köpcentrum” som heter Ten Bel som var tomt över jord men hade några affärer en trappa ner. Naturen var som hämtad ur en spagettivästern, sand och kaktusar. Lite blåsigt och därför lite kallt om man inte hittade en plats i lä.

Där Silencio slutade började Las Galletas. En liten stad med lite större utbud av affärer och försäljning av fisk i hamnen tidigt på morgonen.

Vi tog oss en cykeltur mot Los Cristianos och följde GPSens rutt. Det gjorde att vi hamnade i Palm-Mar, en stad som verkade vara uppbyggd av hotell och lägenheter för hugade spekulanter. Vi kom ner till stranden som inte direkt var en badstrand med sand utan mer en kuperad sådan. GPSen visade att vi skulle ta oss runt udden mot vårt mål. Men det visade sig när vi kom fram att tanken var att gå/klättra över ett berg. Vilket tydligen skulle ta oss 17 minuter!?

Vi bestämde oss för att ta ut en egen rutt och åkte tillbaks till väg TF-66. Det kom sen att visa sig att vi fick kämpa oss uppför en redig backe för att sen rulla utför ner mot Cristianos. Detta var en större stad med riktiga badstränder.

Vi bestämde oss för att ta ut en egen rutt och åkte tillbaks till väg TF-66. Det kom sen att visa sig att vi fick kämpa oss uppför en redig backe för att sen rulla utför ner mot Cristianos. Detta var en större stad med riktiga badstränder.

Att ta sig till utgångspunkten för Barranco del Inferno innebär att ta sig upp för en brant smal backe. Gör detta helst till fots även om vägen upp är asfalterad. Svårt att vända bilen och i stort sett inga parkeringsmöjligheter där. Bättre att parkera i parkeringsgaraget eller på de gratis grusparkeringarna längre ner. Kan vara bra att ha bokat sin vandring på https://www.barrancodelinfierno.es/en/ för att vara säker på att man får ta sig en tur då antalet vandrare är begränsat till 300 per dag.

Vi valde att åka upp mot vulkanen Teide som syns från öns fyra väderstreck på väg TF-21 från norr till söder. På väg upp kom vi in i ett molnigt dis som gjorde att vi knappt såg något annat än vägen som billjusen lyste upp. Tänkte att det här blir nog en resa som vi får göra om för att se något över huvud taget. När vi väl började närma oss toppen av vägen sträckning blev det helt klart. Här uppe var det bara 5 grader och lite snö kunde vi se bredvid vägen. När man ser sig omkring i detta ökenlandskap så förs tankarna till filmer som Star Wars och Apornas planet. (de lär dock ej vara inspelade här trots guiders snack om det visar det sig om man kollar upp saken hos Teneriffas film commission) Här bjuds vi på ett snyggt skådespel när solen börjar gå ner med härliga färgskiftningar. På väg ner får vi se molnen under oss. Det påminner om ett lugnt böljande hav. Riktigt coolt att få se solen försvinna ner i molnen.

Från början hade vi tänkt oss att ta linbanan upp på Teide för att sen knalla upp den sista biten mot kratern. Det visade sig dock att man bör vara ute i god tid för att göra en sån utflyckt. Minst två månader i förväg rekommenderas man anmäla sitt intresse. Så det får bli en annan gång.

Vi tog bussen till ”huvudstaden” för att slippa trängas med en massa andra trafikanter och huvudbryet med att finna en parkeringsplats. Väl framme strosade vi runt bland varuhusen och de äldre handelskvarteren. Här samsas de stora kedjorna med de lite mer lokala affärerna på lummiga gator.

Vi gick även ner för att få se deras operahus Auditorium. En byggnad i böljande former skapad av arkitekten Santigo Calatrava, samme man som ritade Turning Torso i Malmö. Är ni minsta intresserade av arkitektur bör ni ta er en titt på detta hus.