Förutom att beskåda verket kan man även ta sig fram i dess virvlande gångar. Dessa är smala passager och man får hålla ögonen på de spikar som sitter överallt så man inte river sig. Klättrandet var något som barnen gillade samtidigt som de storögt tittade på ”träkojorna”.
Nimis är inte vad jag skulle kalla ett vackert konstverk, men vem har bestämt att det måste vara vackert. Ser det mer som ett punkigt verk som berör med dess spretiga kontrast till havets (för dagen) lugna böljande vågor. Väl värt ett besök.